Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
LandsvägPrylar

Racertest: TREK ÉMONDA SL5

TREK ÉMONDA SL5 – LÅT INTE PAPPRET LURAS

pris: 19 999 kr

Vår andra cykel i testet av racers under 20 tusen  är Trek Emonda, och det är testets dyraste cykel om än med liten marginal. Ändå är den med sina 8,5 kilo lite tyngre än närmsta konkurrent i den stora vikthetsartävlingen, och det finns också konkurrenter som har tjusigare utrustning. Den som är en fullfjädrad papperscyklist tycker kanske inför dessa faktum att det ter sig fullständigt orimligt att man skulle kunna välja Treken framför konkurrenterna, men det var ju det där med papper och asfalt. De är olika, och pappret förmultnar ganska fort när det kommer ut och får tillbringa lite tid på vägen. Trek Emonda är nämligen en helt fantastiskt härlig cykel att köra omkring på! Den är livlig, engagerande och intuitiv, så att man rent tvångsmässigt vill ställa sig upp med händerna i bocken och sprinta så fort man får chansen, eller dansa som Contador uppför backarna. In i kurvorna finner man sig själv bromsa mindre och mindre, och cykeln känns lite som en förlängning av ens tankar, samtidigt som den både känns smidig och trygg på samma gång. Den har helt enkelt perfekta köregenskaper som vi ser det, även om den extra vikten såklart gör att den inte reagerar riktigt lika blixtsnabbt på extra watt i pedalerna som exempelvis Canyonen. Ett par lättare däck och hjul skulle råda bot på detta, för däri gömmer sig faktiskt mer än hälften av viktskillnaden mellan just dessa två cyklar. Men missförstå oss rätt, det finns inget som är segt med Emondan, den bara dansar till ett aningen lugnare beat just när man sprätter till.

Integrerad sadelstolpe känns lite extra lyxigt i denna priskategorin.

OVÄNTAD KOMFORT

Emonda är ju hojen för bergsgetter bland cyklarna i Trek-familjen, men det betyder inte att man försummat det här med komforten. Det är klart att ramen inte tar upp stora stötar som en renodlad komfortracer, men den har definitivt en förmåga att liksom flyta fram när vägen är av lite sämre art. Delvis kan man nog tacka det faktum att cykelns däck har 26,5 mm i verklig bredd på de 23 mm breda Bontrager-fälgarna, men även ramen kan ta åt sig en del av äran tycker vi.

RAM I RAMPLJUS

Ramen i sig är ju också det som man betalar klart mest för på denna cykeln, även om den definitivt inte ska förväxlas med de SLR-ramar som man hittar högre upp i Emonda-hierarkin. Denna ramen har exempelvis en angiven vikt på 1090 gram (mot 640 för SLR), så även om gjutformen är densamma är insidan det såklart inte. Det är hursomhelst en ytterst modern och elegant skapelse, med den integrerade sadelstolpen, direct mount-bromsar, och fina former rakt igenom. En sak att notera med ramen är att vår 56:a har en maxhöjd på sadeln på måttfulla 765 mm, så en och annan får nog köpa till den längre hylsan i sortimentet. I fronten behöver man däremot inte oroa sig för att få tillräcklig höjd, för den mer avslappnade så kallade H2-geometrin är klart högre än H1-geometrin på proffsens Emondor. Vi sitter hursomhelst riktigt bra, och lite mer utsträckt än man kan tro om man bara kollar pappret, eftersom styret ger lite mer reach än de flesta andra moderna styren.

Just styret är naturligtvis precis som alla andra komponenter utom växelgruppen från Treks egna komponenttillverkare Bontrager. Vi gillade verkligen sadeln, men som sagt var däck och hjul inte alltför inspirerande. Hjulen är ju pålitliga och breda träningshjul, men är inte i klass med ramen vad gäller livfullhet. Däcken, som är ett par icke vikbara Bontrager R1, är dock det vi skulle prioritera om vi gick i uppgraderingstankar. Även om de känns ganska bra på vägen och får fin bredd så är de tillsammans ungefär två hekto tyngre än ett par snabbdäck, på den plats där det är som allra mest ödesdigert för snärtigheten i cykeln.

H2-geometrin ger en ganska snäll sittställning, för att vara en cykel med ett modellnamn som för tankarna till Grand Tours.

I övrigt har vi precis som hos Argon 18 en komplett 105-grupp som presterar alldeles utmärkt, och cykeln är som sagt den enda i testet som har lite modernare direkt mount-bromsar. Det ger såklart på sin höjd marginella vinster, men ändå. Utväxlingsmässigt håller man sig till välfungerande 50/34T och 11-28t som känns klockrent för den som inte susar fram i proffsklunga, vilket få av oss ju gör. De gånger vi känner ett starkt behov av att kunna fortsätta trampa när farten ligger en bit över 60 är ändå ganska lätträknade.

 

Annons
Treken är enda cykeln med direct mount-bromsar, som bör vara lite mer aero, lite styvare, och alltså lite bättre.

PLUS

Väldigt rolig och intuitiv att köra, med oväntat bra komfort.

MINUS

Tyngst, till en inte obetydlig del på grund av däcken.

KÖP OM

Du vill ha en cykel som verkligen inspirerar till att köra intensivt och frejdigt, och där det finns uppgraderingspotential ser du det som en möjlighet inför framtiden.

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.