Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
MTBPrylar

Provkört: Merida One-Twenty 2019

I somras åkte vi ner till Ruhpholding i de Bayerska Alperna för att testa Meridas uppdaterade version av sin stighoj One-Twenty. Det var ju inte alltför länge sedan vi på Allt om MTB testade 2018 års modell, så vi stod med andra ord väl rustade att bedöma 2019 års stora nyhet i Merida-sortimentet – denna fjärde generationens One-Twenty.

När vi testade den gamla modellen gillade vi verkligen att den var en snabb och trampvänlig stigcykel, som även i det ganska enkla utförande vi testade den kunde bjuda på en snabb och rolig tur genom sjumilaskogen. Men, jämfört med de senaste stigcykel-konkurrenterna saknade den lite pondus i utförskörningar och mera utmanande terräng, eftersom utvecklingen i just detta avseendet forsar fram som en lavin nedför en Bayersk Alp. Detta är också mycket riktigt en av sakerna Merida satsat på att utveckla med den nya modellen, där man som exempel har flackat ut fronten från (numera XC-typiska) 69 grader till 67,3 grader på de storlekarna som är i 29er-utförande. Så, då är frågan, har jakten på en mera utförskompetent stigcykel inneburit att man tappat det trampvänliga flytet på platten och uppför från föregångaren, eller vad kunde vi vänta oss? Häng med så får vi se!

REJÄLARE

Kedjestaget har blivit styvare och fått mer plats för däcken, och här på finmodellen i kolfiber är det singelklinge-specifikt. Det täcks också av ett rejält men mjuks kedjestagsskydd som ger en tyst cykel.

När vi tog de första tramptagen för att bege oss ut mot bergen kring Ruhpolding tog det inte lång stund efter att vi lämnat asfalten förrän vi kunde känna att detta var en rejälare hoj än sin föregångare. Inte rejälare i betydelsen att den kändes som ett ohanterligt cementblock, men den gav en mer kraftfull och solid känsla från sadeln. Detta har sin förklaring på flera fronter, dels i att man styvat upp ramen rejält på sina håll, till exempel med feta kedjestag som på modellerna helt i kolfiber är reserverade för singelklinga. För att verkligen försäkra sig om hållbarheten har Merida också låtit ramen genomgå tuffa hållbarhetstester i labbet, med dubbelt så många cykler och 20 procent högre belastning än man avkrävde föregångaren. I samma anda är lagren i länkaget också större än innan, för att förlänga livslängden och minimera underhållet. Ändå är toppmodellens ram fyra hekto lättare än föregångaren, på 2,4 kilo för ren ram med dämpare.

Den rejälare känslan kommer också lite från specifikationen, eftersom just vår 8000-modell hade en så kallad ”trail-specifikation”, med bredare hjul än den föregångare vi testade, och ett mera kralligt framdäck. Det finns också några modeller i One-Twenty-uppställningen som har en mera ”långdistans”-inspirerad specifikation. Då får man till exempel dubbla framklingor, annat styre, och Maxxis Forekaster som både bakdäck och framdäck istället för ett lättrullat Forekaster bak och ett greppigt Maxxis Minion DHR fram som på vår testhoj.

DET GÅR UPPFÖR

Det tar aldrig många minuter i Ruhpolding innan man står öga mot öga med en backe som med svensk-ögon tornar upp sig som en vägg, så nu skulle vi se om One-Twenty hade kvar sina fina klättraregenskaper. Man har ju kortat ner kedjestagen med 10 mm till 435 mm för att ge cykeln ett mera lekfullt uppträdande, och detta kan ibland gå ut över egenskaperna uppför. Glädjande nog hade man inte offrat trampvänligheten från den föregående modellen, utan One-Twenty är och förblir en stigcykel som inte bara vill leka mini-downhill, utan också vill trampas genom terrängen med bra fart utan att energin försvinner i svampande. Vi tog oss alltså lätt uppför backen utan att dämpningen berövade oss på all trampkraft, vilket uppskattas stort på en stigcykel som troligen ska användas en hel del på platten hemma i Sverige. Vi kände oss definitivt inte desperata att börja fippla med RockShox Deluxe RCT3-dämparen för få lite plattform, utan cykeln inbjuder till att trycka på även om det inte lutar nedför.

UPP SOM EN SOL, NED SOM EN…?

Vår testcykel var en av modellerna med ”trailspecifikation”, vilket bland annat syns på ett greppigt Minion DHR-framdäck på fälgen med 29 mm innerbredd.

Till slut vänder dock till och med den Bayerska Alperna nedåt, och då skulle vi få se vad One-Twenty lärt sig av sina fläskigare syskon One-Forty och One-Sixty kring att köra utför. Stigen vär smal och det var långt att falla vid sidan av på vissa ställen, men som tur var visade sig One-Twenty vara en cykel som kombinerar det här med stabilitet och smidighet på ett mycket bra sätt. Den är ju hyfsat lång och har som sagt en rejäl och självförtroendeinspirerande specifiktion som inbjuder till att bomba på, men den är samtidigt ganska lättmanövrerad. Till exempel har man ju inte bara kortat ner sina kedjestag till 435 mm, utan man har också en gaffel med rake på 51 mm vilket gör cykeln mer benägen att vilja svänga än om man kört med mindre, vilket vissa märken väljer att göra idag för att verkligen maxa stabiliteten. Cykeln är också en rolig cykel nedför, eftersom dämpningen ger bra stöd till att hoppa omkring och få med sig cykeln medan man tumlar nedför bergssidan.

Tyvärr fanns det inte så mycket av det som fyller våra skogar här i Småland kring Ruhpolding, alltså sten och rötter som ligger utspridda i en platt oändlighet. Alltså kan vi inte riktigt svara på hur dämpningen sköter sig i denna typen av terräng. Det första intrycket är att det med stor sannolikhet finns cyklar som har mer kompromisslös följsamhet för den som bara är ute efter att ta sig till dämpnings-nirvana, men att One-Twenty är en väldigt välbalanserad och rolig stigcykel dämpningsmässigt. Den svarar bra på trampande, ger en lekfull känsla, men sväljer ändå både stora och små smällar på ett ganska bra sätt utan att kännas som att den är på djupt vatten.

ÖRNEN KOMMER TILL SIN FULLA RÄTT

Här i de långa backarnas land kommer också verkligen både SRAMs Eagle-utväxling och de kraftfulla Code RSC-bromsarna till sin rätt, och levererar superprestanda. Pike-gaffeln är även den lätt att komma överens med, och överlag tycker vi att hela serien av cyklar har vettiga och ändamålsenliga specifikationer.

Vår testhoj är som sagt helt i kolfiber, men sedan finns det ett antal modeller helt i aluminium, samt en modell med framtriangel i kolfiber och baktriangel i alu. Alla cyklarna finns i alla storlekar i 29er-utförande, men aluminiummodellerna finns också i 27,5-tumsutförande i storlekarna Small och Medium.

Merida har sänkt utväxlingen i sitt ”float link”-länkage (den nedre infästningen är inte fast, utan rör sig så att designern får större inflytande över uppträdandet), så att man kan köra med lägre tryck i dämparen. Man har också större kullager än innan i länkaget, och en listiga skruvar som man kan dra åt och lossa med bara ett verktyg.

 

PLUS

En kapabel och förtroendeingivande stighoj som ändå både svarar bra när man trampar och känns smidig på stigen.

MINUS   

Inte bäst på något enskilt, men spelar flera positioner på ett bra sätt.

Annons

 

Vår åsikt

En modern stighoj som inte bara trivdes bland alptoppar, utan också verkar klockren att trampa runt i svampskog på hemmaplan.

 

 

SPECIFIKATION

Pris: 64 500 kr

Vikt: 12,6 kg

Hjul: FSA Gradient Ltd, 29 mm innerbredd

Växlar: SRAM XO1 Eagle

Bromsar: SRAM Code RSC

Däck: Maxxis Minion DHR II 29×2.4/Forekaster 29×2.35

Stolpe: KS Lev Integra 150 mm

Övrigt: Merida alu-styrkombo, Prologo Nago X20-sadel

 

 

 

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons
Read previous post:
JAKTEN PÅ DEN RÄTTA TRÄNINGEN

Close