Var bor tomten egentligen? Olika teorier gör gällande att han skulle uppehålla sig på Nordpolen, i Rovaniemi, ja till och med någonstans i mitten av Kazakstan har föreslagits. Vi ska ärligt erkänna att vi inte har någon aning, men en av hans auktoriserade verkstäder bör finnas i det lilla samhället Waterloo, knappt tre kvarts bilfärd utanför Madison i Wisconsin. Där finns nämligen allt en cyklist kan tänkas önska sig.
Text: Anton Persson Foto: Trek
Som av en slump råkar även Treks, och deras utrustningsmärke Bontragers, huvudkontor vara lokaliserat på samma ställe. Vi blev inbjudna för att ta del av det kommande modellårets nyheter, däribland den nya Madone-cykeln som du kunde läsa om i vår tidning för ett par nummer sedan. Vad som kunde varit en sömning fabrikstur blev istället en våt dröm för en ingenjörsstuderande cykelnörd som undertecknad.
Cyklar byggda av cyklister
En persons yrke behöver ju inte nödvändigtvis sammanfalla med dennes hobby, men bland medarbetarna vi stöter på känns cykelintresset genuint. Tony Lemke, som jobbar som Marketing Manager, bekräftar det. ”För tio år sedan var det knappt någon av de anställda som cyklade själv, nu kan vi vara över hundra personer som cyklar tillsammans på lunchrasten och på de lokala cykeltävlingarna är det fullt av Trek-folk i de olika klasserna”, berättar han. Det har gått så långt att man haft en heltidsanställd som enbart jobbat med att bygga stigar mitt emot fabriken.
Det märks också att de anammat cykelkulturen, och inte minst cykelcrossen. Sven Nys skitiga tävlingsdräkt hänger bakom en lerdränkt Boone som Evie Richards körde till världscupseger. På gräsytorna bakom fabriken har man flera år i rad arrangerat CX-tävlingar som nu nått världscupstatus, och som förra hösten väckte lite uppmärksamhet genom att ha exakt samma prissumma i herr- och damklassen. Att en sådan sak ansågs uppseendeväckande år 2017 är förstås sorgligt, men cykelcross har varit (och är) en väldigt ojämställd sport så det är bra att en stor aktör som Trek visar att det är viktigt med lika prispengar. Trek äger dessutom tävlingslag i flera discipliner (Trek Factory Racing i cross country, enduro, downhill och triathlon, och Trek-Segafredo i herrarnas WorldTour), och är på gång att starta upp ytterligare ett lag till damernas WorldTour i landsväg.
Prototypverkstaden
Lagen har flera syften, självklart är ett att marknadsföra sina produkter men inte minst är det ett sätt att ge tillbaka till cykelsporten samt få väldigt värdefull feedback från världseliten innan prylarna når marknaden. För detta har Trek byggt en ändamålsenlig prototypverkstad, där idé blir till verklighet på nolltid.
På väggen hänger en tresitsig tandemcykel. Äldre, trofasta svarvar står sida vid sida med hypermoderna CNC-fräsar och 3D-printers. En ingenjör vi träffar på nämner i förbifarten att ”Vi har börjat experimentera med att 3D-printa metall, men än så länge försöker vi mest undersöka hur det fungerar och vad som går att göra”. Möjligheterna verkar oändliga, i alla fall om man vill ha delar i metall. Treks mountainbikecyklister kan önska sig ett nytt länkage med annorlunda egenskaper på söndag kväll och ha det klart på tisdagen. En stor andel av prototyperna testas också intern, vilket för oss in till nästa rum.
Det ombyggda löpbandet
En annan av juvelerna i Treks utvecklingskrona är ett väldigt speciellt och ganska rigoröst ombyggt löpband, kombinerat med bland annat en höghastighetskamera. Bandet drivs för egen maskin, på samma sätt som ett par rullar, men motståndet och lutningen kan styras från en kontrollpanel bredvid. För säkerhets skull sätts cyklisten fast i en sele som fångar upp om något skulle gå fel.
Det fina med uppsättningen är att själva bandet består av ett stort antal avlånga plattor, som kan bytas ut för att undersöka hur en cykel presterar på ett visst underlag. Men hur vet man att plattorna motsvarar exempelvis kullerstenen från Paris-Roubaix? Kvalificerade gissningar dög inte åt Trek-ingenjörerna, så de satte sig helt sonika på ett plan till Europa och tog sig till Arenbergskogen, en av de mest mytomspunna pavésektionerna. Med sig hade de en stor träram som de la ut på vägen, och den fyllde de sedan med en silikonblandning som de lät stelna. Avgjutningen (som vägde närmare 60 kg) släpade de sedan med sig hem, och använde den för att göra en gipskopia. Gipset laser-scannades i sin tur, och i sista steget tillverkades plattor till rullbandet enligt den scannade profilen.
Bra, då har vi alltså ett rullband med kullersten. Om man nu vill jämföra vilken av två cykelmodeller som erbjuder mest komfort, hur gör man då? Bland annat kan man utrusta ramen med töjningsgivare, accelerometrar och andra sensorer, och det gör Trek. Men den kanske allra mest användbara metoden är nog att med höghastighetskamerans hjälp mäta hur mycket kroppen rör sig – att höften rör sig mindre vertikalt är till exempel ett tydligt tecken på att cykeln sväljer stötarna mer effektivt. Nu väntar vi bara på att Trek bygger en vindtunnel och klimatkammare runt rullbandet, så har de snart allt som behövs för att modellera verkligheten…
