Julien Alaphillippe satte cykelvärlden brand förra året med alla sina häftiga och minnesvärda segrar, inte minst när vi nästan helt tack vare honom fick njuta av den mest spännande Tour de France på evigheter. Och hela tiden var det på en skivbromsad Specialized Tarmac, lättviktaren i Specialized lineup som var tidigt ute och redan då hade en hel del aerofinesser här och där. En cykel som också tagit bland andra giganterna Anna van de Breggen och Peter Sagan till stora framgångar, även om just Sagan är lite mer ombytlig och vinner på både Tarmac, Venge och Roubaix.
När man nu lanserat uppföljaren Tarmac SL7 så är det just aerodynamiken som varit det stora fokuset, precis som på den Trek Émonda vi testkört under början av sommaren. Även här har målet varit att göra en cykel som är så aerodynamisk som möjligt med en vikt på UCI-gränsen 6,8 kilo med pedaler, och enligt Specialized egna mätningar från sin vindtunnel hemma i Morgan Hill verkar man verkligen ha lyckats med det. Jämför man SL7 med den gamla SL6 så ska nykomlingen vara hela 45 sekunder snabbare över 40 km (vilket i teorin ska vara oberoende av hur snabb man är, eftersom den som behöver mindre tid på sig för att köra sträckan kör fortare och får större procentuella aerovinster då luftmotståndet ökar exponentiellt). Jämför man den då mot Specialized egen aeroracer Venge som i allmänhet anses vara en av de allra snabbaste aerocyklarna, då är Tarmac SL7 bara 8 sekunder långsammare över dessa 40 km. Eftersom vikten är nästan identisk som innan – 800 gram för ramen och 6,7 kg för hela S-Works-hojen – är det tydligt att man nu nästan verkar kunna ha kakan och äta den samtidigt. Om man har råd vill säga, för en S-Works är allt annat än gratis – om man inte heter Julien Alaphillippe. Vi hoppas kunna slänga ett ben över cykeln vid tillfälle för att se hur väl amerikanerna fått till det, så håll utkik.
