Vi har testat två stycken moderna mångsysslare till racers, som i bästa fall ska bjuda på både komfort, fart och fräck design. Först ut är en BMC Roadmachine!

Förfinade köregenskaper i läcker förpackning

När BMC Roadmachine ­lanserades för ett par år sedan säsongen var den något som vi aldrig riktigt hade sett förut. En cykel som BMC själva kallade sin ”One-bike collection”, som skulle vara både snabb, bekväm och hyperintegrerad på samma gång, den enda cykeln man skulle behöva helt enkelt. Vi har testat en 02-modell, där vajrarna går på utsidan av ­styrhuvudet istället för i, och ramvikten är angiven till 1100 gram istället för 920 som på 01:an. Men det är fortfarande en ovanlig fågel på cykelhimlen, så då är frågan om den verkligen kan vara allt man behöver?

INTUITIV
Cykeln fick göra premiär på en ­måndags­träning, vilket betyder 90 ­minuter halvbelgisk attack-kedja i maxfart med ­lungorna på utsidan av tröjan. Det första intrycket av cykeln var hur ovanligt enkelt och självklart det kändes att ligga väldigt nära de andra cyklisterna i hög fart, samtidigt som man pillade med flaskan eller körde rakt ner i ­oväntade potthål i full fart. Cykeln har helt enkelt ett väldigt finstämt lugn över sig i jämförelse med en lite mer klassisk racer, så att man har fullständig kontroll hela tiden. Samtidigt var den väldigt intuitiv och lätthanterlig, så att man kunde ta kurvorna till och med snabbare än i vanliga fall. Det här underlättades såklart av att däcken mäter 29,5 mm och ger extra självförtroende, men cykeln har ändå ett oerhört fint uppträdande, som är stabilt utan att vara dött.

 

”Det kändes ovanligt enkelt och självklart att ligga väldigt nära de andra cyklisterna i hög fart, ­samtidigt som man pillade med flaskan eller körde rakt ner i oväntade potthål i full fart.”

 

I vissa av motluten när de snabba ­cyklisterna bestämde sig att det var dags att skilja agnar från vete, då kändes det att cykeln saknade en del av den kick som man får i en lättare och ­nervigare ren racer-racer. Inte för att det ­saknades styvhet, men vikten är ju 8,5 och hjul och däck är mer pålitliga och ­komfortabla än hyper­snabba. Ändå känns detta som ett lågt pris för den här ­flytande självklarheten i ­uppträdandet, som gör Roadmachine till en ovanligt fin kamrat när man cruisar längs ­vägarna. Cykelns komfort kommer såklart ­delvis från däcken, men också från BMC:s avancerade komfort-tänk i sin kolfibertillverkning. Till exempel nedsänkta sadelstag och sadelrör som smalnar av rejält nere kring däcket, eller framgaffeln som har smala vibrations­dämpande ben nedtill men kraftigare gaffelkrona som ger precision och stabilitet. Där bak har ­konkurrenten från Argon 18 allra bäst komfort om man skulle ha samma sadel monterad, men där fram tycker vi BMC vinner komfortduellen, med lite dovare och mera nedtonad feedback från vägen när man susar fram. Det finns ännu mera komfortabla renodlade komfortracers, men Roadmachine gör oss inte besvikna på denna punkten.

 

 

DRAR BLICKARNA TILL SIG
Roadmachinen får en hel del ­kommentarer för sitt utseende, positiva sådana. Man ­kanske inte kan dra vajrarna genom styrhuvudet på denna modellen, men ramen är ändå en väldigt läcker skapelse, med styrhuvud som smälter samman med både gaffeln och styrstammen. Vill man ha en mer aggressiv sittställning, mer som en klassisk tävlingscykel, då finns det ett lägre topplock till styrlagret som sänker fronten med 16 mm.

En sak som är lite ovanlig med den här cykeln är att den faktiskt inte är godkänd att tävla på, eftersom den avviker en liten aning från UCI:s oerhört strikta regelverk för hur en cykel ska vara designad. Det lär knappast spela någon roll eftersom det inte är en cykel som är tänkt att tävlas på, men det ska ändå nämnas.

En sak angående ramdimensioner gäller däcksutrymmet på cykeln, för med denna typen av cyklar blir det ju mer och mer intressant för folk att veta om man kan slänga på att par lite fetare däck. Här tycker vi BMC varit lite snåla, för 30 mm är max och ska man kunna använda de diskreta små skärmfästena får man hålla sig lägre än så. Ett par mm till hade inte skadat, för då hade cykeln helt plötsligt blivit mer av den-enda-cykeln-man-behöver, även för till exempel grusvägar.

 

BOMBSÄKRA KOMPONENTER
Nya hydrauliska Shimano Ultegra är såklart lika utmärkt som vanligt, och med kompakt­vevparti och 11-32t-kassett kan man ta sig upp för vilken backe som helst. Hjulen är Mavics Aksium Elite UST, som är 23 mm utvändigt och tejpade och klara för att köra tubeless. De känns en liten aning i underkant till ramens nivå, men sköter sig ändå fint, och det är en moderniserad modell. Längst upp i den d-formade kolfiberstolpen sitter en sadel från Selle Royal, som är ovanligt generös med stoppning för att vara en racersadel. Lite mjuk för vår smak, men det är ju väldigt subjektivt.

 

Sammanfattningsvis är Roadmachine 02 TWO en cykel som verkligen imponerar med sina förfinade köregenskaper. För vår del känns den dock lite mer som en modern komfortracer än en cykel som klarar av allting precis lika bra, om man bortser från att man har möjlighet till en lite mer aggressiv sittställning om man vill. Men toppmodellerna i serien, med snabba kolfiberhjul och aero­dynamisk vajerintegration, skulle nog kunna utmana denna uppfattningen.

 

PLUS
Fantastiskt fina ­köregenskaper, där man flyter fram i fin fart med total kontroll.

MINUS
kan inte riktigt ersätta en mer typisk snabb-racer när det ska gasas, och har man denna styrstammen och styrlagret skulle man vilja kunna använda dem fullt ut, och dra in vajrarna.

KÖP OM
Du vill ha en cykel som kan ge långa härliga dagar i sadeln med fin fart och full kontroll, och du gillar häftig design.

PRIS: 37 000kr