Jeppmans fotoskola – Del 2

Välkommen till andra delen av vår lilla fotoskola. I första delen fick vi lite bakomliggande teori och därmed en genomgång av bland annat slutartider, bländare och Iso, kamerasensorns ljuskänslighet. I den andra och avslutande delen går vi mer in på själva hantverket och olika typer av kameror, vad som skiljer dem åt samt deras för- respektive nackdelar.

Komposition
Oavsett om man är ute och plåtar cykling till ett tidningsomslag, en solnedgång på semestern eller mormor när hon blåser ut ljusen på tårtan så kommer man att behöva göra en komposition av bilden – det vill säga hur du lägger upp bilden och dess olika objekt. Ska du ha cykeln i mitten av bilden, eller något förskjuten åt höger? En rak horisont eller ska du luta kameran för att kanske skapa mer liv i bilden?

Det finns vissa regler som man kan luta sig mot, såsom gyllene snittet och en annan som kallas ”Rule of thirds”. Tänk dig ett rutmönster över din bild med två stående- och två liggande linjer så att du får nio olika rektanglar (eftersom bilden inte är kvadratisk). Om du placerar motivet i något av hörnen på rektangeln som blir i mitten skapar det oftast mer liv i bilden än om du lägger det i mitten.

Tänk också på att man kanske vill försöka få cyklisten att cykla in i bilden, så om cyklisten kommer från vänster till höger placerar man hen till vänster så att betraktaren kan få en känsla av vad som väntar längre fram. Självklart är det här bara rekommendationer och hade man alltid följt dessa regler så hade det blivit heltrist, men fundera kring var du placerar motivet samt var det är på väg.

Ta för vana att hellre ha lite för mycket än för lite utrymme runt cyklisten eller vad du nu fotograferar. Med dagens högupplösta kameror är det sällan svårt att beskära i efterhand, på så vis kan du flytta cyklisten en del i förhållande till kanterna av bilden.

Ljuset
Något slarvigt skulle man kunna säga att ljuset är allt i foto. Men det ligger ändå något viktigt i det påståendet. Ljusförhållandena styr hur bilden måste eller kan tas samt vilka inställningar som tillåts. I en del situationer och ljusförhållanden är det i stort sett omöjligt att ta vissa bilder till följd av kanske för lite ljus men även för mycket ljus.

Om man plåtar utomhus med enbart naturligt ljus kan man börja med att leta reda på var man har solen. I de flesta situationer är det bättre att fotografera med solen i ryggen än att ha den framför sig så att motivet hamnar mellan solen och kameran. Fotar man i motljus kommer man antingen att få bilder där man enbart ser siluetten av cyklisten, alternativt en bild där man faktiskt ser cyklisten men som i övrigt är så överexponerad att allt annat blir väldigt ljust. Har du istället solen i ryggen eller snett bakifrån så kommer den att belysa cyklisten och man kan då se detaljer i både för- och bakgrund.

Hur du väljer att ta in ljuset beror på vilken typ av känsla du vill förmedla, i en solnedgång med en cyklist i förgrunden kan det vara fantastiskt med motljus så att man bara får se siluetten, är man ute och tar bilder för att kanske kunna visa upp sponsorerna som pryder en cykeltröja vill man kanske istället ha ljuset så att loggorna träder fram tydligt.

För mycket ljus?
Är mer ljus alltid bättre? Knappast! Försök fotografera ansiktet på en downhillcyklist som bär fullfacehjälm med skärm en dag med blå himmel och sol…

Man brukar tala om hårt och mjukt ljus. Massor av ljus gör att man kan fotografera på kortare slutartider och det blir således lättare att slippa skak- och rörelseoskärpa. Men massor av ljus ger också väldigt hårda och skarpa skuggor där kontrasterna kan bli otroligt störande. Det kan därför vara bättre att fotografera dagar då det är lite grått ute, eller senare under dagen då det inte är lika bra drag i solen. Skulle man vilja plåta den där downhillcyklisten en solig dag kan det faktiskt vara en lösning att använda sig av en blixt, just för att få in lite ljus under skärmen på hjälmen.

Externt ljus
Att ta in blixtar och andra typer av onaturliga ljuskällor kan göra en enorm skillnad för många bilder. Det är fantastiskt kul att laborera och leka med exempelvis blixtar. Många kameror har inbyggd blixt, men dessa räcker sällan längre än till inomhusfotografering. Här har man en stor fördel med systemkameran som har en så kallad blixtsko där man kan fästa en blixt med bättre drag i.

Med en bra blixt kan man börja laborera mer med slutartider och kan skapa effekter som annars inte är möjliga. Det kan dock vara lite klurigt att få till inställningarna rätt och vi väljer att inte grotta ner oss för djupt i blixtfotografering. Behöver man mer ljus kan man ibland få hjälp av externa ljuskällor i form av stora vita reflekterande ytor, en reflexskärm eller kanske en skrivbordslampa riktad upp i ett vitt tak som sprider ljuset.

Fokusera nu!
För att en bild ska vara någorlunda harmonisk att se på måste man oftast ha skärpa någonstans i bilden. Den behöver inte alltid ligga på cyklisten, ibland kan det bli en häftig bild om man har ett skarpt föremål i förgrunden men skymtar cyklister fara förbi i en suddig bakgrund. Oavsett måste du bestämma dig för om du ska ställa skärpan manuellt eller om du ska använda någon typ av autofokus.

Manuell fokus gör att man kan leka mer och få fram just ovan nämnda effekter på ett väldigt kontrollerat vist. Oftast är autofokus att föredra om man vill hinna få cyklister skarpa.

Det finns huvudsakligen två typer av autofokus. Den ena kallas AF-S (single) och den andra för AF-C (continuous), beteckningarna kan variera en del mellan kameratillverkarna. AF-S fungerar så att man trycker ner avtryckaren halvvägs och då ställer kameran skärpan och håller den där. På systemkameror och lite mer avancerade kompaktkameror kan man ofta flytta punkten där man vill att skärpan skall ställas. Så länge man har knappen nedtryckt halvvägs håller den kvar fokusen på samma avstånd. Flyttar sig föremålet eller om du flyttar dig själv så kommer det således att bli oskarpt.

AF-C ligger däremot och arbetar aktivt så länge du håller avtryckaren nedtryckt halvvägs. Det här är oftast ett bättre alternativ för sportfotografering då kameran kan justera skärpan under tiden motivet rör sig.

Efterbearbetning
Efterbearbetning av bilder har blivit väldigt vanligt, tyvärr ser man rätt ofta att bilder får så överdrivet mycket justeringar och filter att det nästan ser ut som om de vore målade med pensel. Det kan såklart vara det man vill åstadkomma i en del lägen, men oftast kan det vara snyggare att bara göra några mindre justeringar, till exempel i kontrast (skillnaden mellan det ljusa och mörka), färgmättnaden (hur intensiva och fylliga alternativt bleka färgerna ska visas) samt färgtemperatur – en bild som har mycket blåa toner kommer upplevas som kall medan mer gult/rött ger en varmare känsla.

Att beskära bilder är också något som kan göra ett stort lyft för en bild, en del bilder blir fantastiska i ett långsmalt format medan andra kanske ska gå åt det kvadratiska hållet. Har man inte tillgång till bild­redigeringsprogram finns det en hel del appar för denna typ av efterbearbetning.

Kort om kameror

Mobilkamera
Mobilkamerorna har blivit allt bättre och man kommer förvånansvärt långt med dagens telefonförsedda kameror. Den absolut största fördelen med mobilkameran är storleken samt tillgängligheten. Dock är det lite synd att tillverkarna inte erbjuder ett mer öppet läge där man får möjligheten att själv styra över inställningarna.

Kompaktkamera
Kompaktkameran är ett suveränt ­verktyg för den som vill ha möjligheten att styra över inställningarna utan att för den skull investera i en mer kostsam och skrymmande systemkamera. Den får plats i ryggfickan och så länge man inte har för avsikt att göra fototapeter av sina bilder eller kunna byta objektiv så är det en fantastisk lösning.

Systemkamera
Sist men långt ifrån minst har vi ­systemkameran. En systemkamera är stor och otymplig men istället får man en fantastisk prestanda och frihet. Det finns olika typer av systemkameror men gemensamt är att man kan byta optik samt har möjlighet till att justera olika inställningar oberoende av varandra. Det öppnar dörrar för väldigt spännande och rolig fotografering, samtidigt som det för den ointresserade snarare blir ett gitter av inställningar.

För sociala medier
Många av de bilder som tas idag är tänkta att publiceras i sociala medier, kanske på en blogg, på Instagram eller på en Facebooksida. Gemensamt för dessa är att de inte kräver särskilt mycket av kamerans upplösning. Här spelar det ingen större roll om kameran har en sensor som levererar 36 Mp då de flesta sociala medier ändå komprimerar filerna. Med det i åtanke behöver man alltså inte känna sig tvingad att lägga en årslön på utrustning bara för att man ska komma igång och kanske få lite mer glädje och kvalitet i sina bilder.

Avslutningsvis vill undertecknad bara tipsa om att fotografering är och ska vara kul, regler är till för att brytas och en suddig bild är ingen katastrof, det är bara ett steg på vägen mot bättre bilder. De flesta sport-
fotografer får lov att rensa bort en hel del bilder och det är ju faktiskt bara en väldigt liten del av alla bilder de tar som fotografen i slutändan visar upp. Det bästa sättet att bli bättre på fotografering är genom övning, som med allt annat. Testa att överdriva olika kamerainställningar för att tydligare se hur de påverkar resultatet. Ner på knä, eller kanske upp i träd, att leta spännande vinklar som ger liv åt en bild kan vara ett äventyr bara det! Och var inte rädda för att skjuta iväg några extra bilder för att kanske säkra en bild med skärpa, det kostar inget extra!