När det blir höst börjar ju mountainbiken gå tungt i skogen, och man får inte alltid samma adrenalinkick av cykelrundorna som man fick under sommaren. Fartkänslan infinner sig inte helt enkelt, och gnetandet tar över. Då är det perfekt att kasta sig över cykelcrossen, för att både få fantastisk högintensiv träning, och ha extremt roligt under tiden! Fartkänslan som tidigare var som bortblåst på den stabila mountainbikes gör åter entré bakom det smala bockstyret, och till och med en regntung grusväg blir ett rent nöje att svischa fram utmed. Allra roligast blir det dock såklart om man tar sig till en riktig tävling, åtminstone enligt våra mätningar av endorfinnivåerna i olika crossiga situationer. På de närmaste sidorna kommer därför våra bästa tips för att få din roligaste och bästa cykelcross-säsong, både vad gäller material, träning, lopp och strategi.
DEL 1: KROPPEN OCH KNOPPEN
DÄRFÖR ÄGER CX PÅ HÖSTEN
- Det är extremt kul att sladda omkring bland löven på en cx, om man jämför med att göra detsamma på en mtb. Det känns snabbare, och tävlingsformatet inbjuder till tight racing med massor av kamp, oavsett var man befinner sig i fältet.
- Det är extremt bra träning, som ligger helt i linje med moderna tränings-teorier. Distanspass-hela-vintern-och-fartpass-framåt-våren är historia, och vi moderna cyklister kör högintensivt redan tidigt, för att vi vet bättre än att låta bli.
- Det är extremt tidseffektivt under en period när soltimmarna blir färre och färre, och om man bor på en av de alltfler orter som har en lokal cup så kan man avverka en brutal och högkvalitativ träningstävling på under en timme. Sedan har man resten av dagen kvar för att ligga på soffan och läsa Allt om MTB, medan höstregnet piskar mot fönsterrutan.
TRÄNINGEN
Ett cykelcross-lopp består ofta av ett par hundra accelerationer där man går långt över sin tröskeleffekt, med lite mikrovila däremellan för att återhämta sig. Åtminstone om det är en snabb och torr bana, där man inte kan ligga på för fullt genom kurvorna. I klassisk belgisk ”leråkercross” blir det lite mera malande, men svenska banor är överlag ganska tekniska med mycket kurvor, så här är det mycket av/på i effektuttaget under hela loppet. Nu efter den vanliga mtb-säsongen är det ju många som tränat mycket mot exempelvis Cykelvasan eller långloppscupen, så då gäller det att lägga om träningen lite för att få ordentlig fart på crossen ut ur kurvorna. Man har inte alls samma glädje av sin förmåga att mala länge på halvhög intensitet, och måste få in mera högintensiva och explosiva moment i träningen för att få upp farten.
Vill man göra det här på ett strukturerat sätt tycker vi att ett knippe korta backintervaller är väldigt bra träning inför cross-säsongen, och också upprepade hårda accelerationer från stillastående. En annan favorit är moderna av/på-block, där man exempelvis kör två block på 10 minuter med 5 minuter vila emellan, där man under blocken växlar mellan hårt och lugnt var 20:e sekund, eller enligt en annan fördelning som man gillar (15/15, 20/10, 30/30 osv.). Man kan också göra det lite mer naturligt genom att helt enkelt lägga en liten bana med tvära kurvor, och sedan accelerera hårt efter varje kurva, för att sedan rulla in mot nästa.
Teknikträning är givetvis också väldigt viktigt om man har tävlingsambitioner, eftersom du väldigt ofta kommer få tampas med ett grepp som känns otillräckligt, och en cykel som i ärlighetens namn kan kännas lite underdimensionerad för terrängen emellanåt. Det sistnämnda är en av anledningarna till att det är så kul, men hur som helst behöver man öva på sin kurvtagning, förslagsvis på gräs där man vågar ladda på utan att slå sig särskilt mycket om hjulen försvinner under en.
GEMENSKAPEN
Cykelcross är en sport som blir oändligt mycket roligare när man gör den tillsammans med andra. Köra mtb går ju väldigt bra att göra själv, men i på en cykelcrossbana handlar väldigt mycket om det fullständigt berusande tävlingsmomentet, som verkligen är oerhört förfinat just i den här sporten. Det är korta och intensiva lopp där alla har sina styrkor och svagheter, vilket gör att det väldigt ofta blir många omkastningar i fältet, och många dueller mellan jämnstarka cyklister. Någon är starkast i springbacken, någon annan genom de tvära kurvorna, en tredje när det är full fart framåt över gräset. Ytterligare en är egentligen mycket starkare än de han eller hon rejsar mot, men har för högt tryck i däcken och vurpar vartenda varv, varpå de övriga lyckas täta luckan igen. Det är racing i sitt esse helt enkelt, som vi ser det. Därför är vårt allra viktigaste råd till den som funderar på att gasa lite cx att leta upp likasinnade att köra med, varför inte genom att köra några lopp i den nationella cupen. På massor av svenska orter finns det också lokala cuper som alltid är väldigt öppna och trevliga tillställningar, där alla kan vara med och alla kan ha roligt, oavsett nivå.
DEL 2: CYKELN
KÖP INGEN BARNSTORLEK
Standardtipset för ett par år sedan var att man skulle ha en cross som var lite mindre än exempelvis den landsvägscykel man körde på (om man hade en), för att den skulle bli lite mer lätthanterlig. Detta rådet känns dock som att det har passerat sitt bäst-före-datum, åtminstone som vi ser det, delvis för att cx hämtat en del inspiration från mtb. Moderna mountainbikes är ju längre i fronten för att bli tryggare i terrängen, och de cykelcrossar som vi tycker ligger riktigt i framkant har ett liknande tänk. Lite längre front och längre hjulbas för stabilitet, och sedan kan det vid behov kompletteras med en lite kortare styrstam för att inte få för långt till styret eller för att öka manövrerbarheten. Modern cykelcross är nämligen precis som modern cross country mera teknisk och utmanande än tidigare, så det behövs en cykel som inger förtroende. Velar du mellan storlekarna blir vårt tips därför att ta den större av de två, och sedan klämma dit en kortare styrstam istället.
TITTA INTE BAKÅT, PRIORITERA HYDRAULIK
Idag är det närmast vansinne att välja en cross utan hydrauliska skivbromsar, och om man har en snäv budget är det verkligen värt att fundera över om man inte ändå ska spara ihop lite extra pengar för att få just underhållsfri och kraftfull hydraulik. Mekaniska skivbromsar är nämligen lite av en parantes i historien, även om deras funktion är ganska bra. Fälgbroms är inte längre ett alternativ om man inte kör för ett proffsteam och jagar minimal vikt, även om till och med de flesta av de förändringsfientliga belgiska crossproffsen har valt bort fälgbroms den senaste tiden.
TÄNK PÅ DÄCKEN
Inget är lika viktigt på en cykelcross som däcken, eftersom de är en väldigt tydlig begränsande faktor för hur snabbt man kan köra på sin cross. Reglemetet säger ju att däcken ska vara max 33 mm breda, och då gäller det att maximera det fäste man kan få ut av en så ynklig mängd gummi, på ett underlag som kan vara precis hur förrädiskt som helst.
Den viktigaste strategin för att maximera greppet är att köra med så lågt tryck som det bara är möjligt. Därmed säger det sig självt att det är väldigt underlägset att köra med slang i sina däck, eftersom man då kommer få genomslagspunka så fort man visar sig i närheten av en sten eller rot med sin cykel. Kvar som riktiga tävlingsalternativ står då tubdäck eller att köra tubeless, där tubdäck med supernoggrann limning är det självklara, men dyra aternativet för proffsen. Idag tycker vi dock faktiskt inte att man behöver krångla med tub, om man inte är ute och jagar marginal gains långt ut i tassemarkerna. Ett par högkvalitativa kanttrådsdäck och tubeless-vätska är nämligen väldigt konkurrenskraftigt, åtminstone om man inte är en alltför tung cyklist. Är man väldigt tung kan man eventuellt få problem med att däcket kränger så mycket på fälgen så att det inte kan hålla tätt när man går ner i tryck, men är man lite lättare och har en tajt kombination av däck och fälg har vi inte upplevt att detta skulle vara ett problem. Givetvis beror det också på underlaget, för är det riktigt lerigt och halt kan knappast någon köra så hårt genom kurvorna att däcket kränger och burpar (släpper luften), medan torrt gräs är en annan femma. Oavsett yttre omständigheter är vårt råd alltid att ha så lågt tryck som möjligt, utan att få alltför många genomslag och alltför instabil känsla i däcket.
PEDALERNA
Har du flera par att välja mellan så föreslår vi att du väljer dem med bra lerrensning, i synnerhet om du är en lättare cyklist. Annars kan det vara svårt att klicka i efter en springbacke där skorna täcks i lera.
BONUSTIPS: AV- OCH PÅHOPP
Det finns oerhört mycket tid att tjäna i ett lopp på att lära sig göra av- och påhopp i hög fart. I synnerhet påhoppen kräver helt enkelt bara att man bestämmer sig för att rumpan måste landa på sadeln innan fötterna rör pedalerna, och om man lyckas med detta så har man troligen hyfsat rätt teknik. Sedan gäller det bara att göra det snabbare och snabbare.
När det gäller avhoppen finns det två tekniker, men de skiljer sig inte markant åt. I båda ska man rulla in mot avhoppet med ena foten iklickad och den andra överflyttad till samma sida av cykeln. Sedan tar man antingen den lösa foten framåt mellan cykel och iklickat ben (snabbast) innan man klickar ur helt, eller sätter i den lösa foten i marken bakom den andra foten och klickar ur helt (långsammare men enklare).
