Cannondale hade tidigare saknat en renodlad aeroracer på programmet. Men i år lanserades SystemSix, som de säger är världens snabbaste landsvägscykel. Vid själva lanseringen i somras flög vi till cykel-Mekkat Girona i Spanien, för att ta reda på om det stämmer.
Text: Erol Orhun
“Hur många kilometer cyklar du per år?” Frågan kommer lite plötsligt från EF Education First / Drapac p/b Cannondale-cyklisten Brendan Canty. Vi står och småpratar på verandan vid hotellet i cykelstaden Girona. Kvällssolen är varm, drickan kall och utsikten bedårande. Långt bort anar man klättringen Rocacorba som alla stora åkare testar sig mot.
Alldeles nyss berättade Brendan avslappnat för mig hur tufft det veckolånga etapploppet Criterium du Dauphine är – en klassisk inför-tävling för åkare med GC-ambitioner på Tour de France – men nu ögnar den salta australiern mig uppifrån och ned med forskande blick. Jag gör ett snabbt överslag i huvudet om hur mycket jag måste lägga på på mitt verkliga årsmål på Strava för att inte tappa ansiktet: ”Öh, I ride six k kilometers this year”. 6000 kilometer. En sväng runt kvarteret för de här grabbarna. Och jag vet redan nu att det med stor sannolikhet är eder utsände som kommer tillhöra klungans minst vältränade. Jag har taktiken klar för morgondagens gemensamma pass: ingen stress, ingen press, inte dras med i något dumt ryck när kropp och knopp är pigg. Cykla med huvudet – inte benen. Jag har bestämt mig.
Men varför har cykelmedia samlats i den katalonska staden? Cannondale har kallat och givit oss chansen att få prova märkets nya aeroracer, SystemSix. En produkt som hittills saknats i modellprogrammet men som Cannondale har gjort sitt yttersta för att rätta till. Det mesta pekar på att de lyckats.
SystemSix är branschveteranen Damon Rinards skötebarn. I nästan fyra år har han arbetat på projektet tillsammans med ett team spritt över hela jordgloben. Processen har pågått dygnet runt vilket inneburit att Rinard knäppt av sin dator för arbetsdagen och sedan knäppt på den dagen efter och mötts av en väsentligt uppdaterad projektfil. SystemSix skapades först som en CFD-modell i datorn. När de nått ett antal lovande digitala prototyper, gick de vidare till fysiska tester i vindtunnel. En av kollegorna som Rinard arbetat tätt tillsammans med är australiensaren Nathan Barry, ingenjör och filosofie doktor i tillämpad aerodynamik. Han förklarar att en datormodell kan tala om varför en del bör se ut på ett visst sätt, medan en vindtunnel kan ge svar med hårda siffror på exakt hur stor fördelen är med en given del. Under frukosten på cykelkafét La Republica i Girona, drar han slide efter slide med grafer, siffror och kurvor som visar på att SystemSix är ”faster everywhere”.
Världens snabbaste cykel
Och det är en viktig punkt att trycka på. Som cyklister så kämpar vi framförallt mot väg och vind. Men ideén med en aerodynamisk landsvägsracer är kanske något som de flesta kopplar samman med yrkescyklister som just Brendan Canty, cyklister som kan hålla hög fart länge. Men Barry hävdar att man definitivt inte ska se på SystemSix som ett redskap enbart för yrkescyklister: ”Redan från 15 kilometer i timmen så kommer 50 procent av det totala motståndet på cyklisten från just vinden”. Barry och hans kollegor har genomfört tester av SystemSix och konkurrenternas produkter i vindtunnel och genom att använda ett mer lättförståeligt viktat, genomsnittligt värde för cykelns prestanda vid olika vindflöden så hävdar de att SystemSix är den snabbaste cykeln.
En annan schablon om aerocyklar är att de fungerar bäst på platten. Icke så säger Cannondale. De har genomfört tester som visar på att SystemSix är snabbare än deras egna SuperSix i klättringar upp till sex procents lutning.
Sex delar
Cannondale identifierade tidigt sex olika delar av cykeln som alla har en stor inverkan på luftmotståndet. Både individuellt och som ett system. Ram, gaffel, hjul, sadelstolpe, styre och styrstam. Knot64 heter hjulen och är kanske den mest inressanta delen. De väger 1600 gram och var faktiskt embryot till hela SystemSix-projektet. Fälgarna mäter 64 gånger 32 millimeter i djup och yttre bredd. Tillsammans med en intern bredd på moderna 21 millimeter så sväller Vittoria-däcken på i sammanhanget konservativa 23 till 26 millimeter. 25:or pumpas upp till att motsvara en 28:a. Cannondale har licensierat ett patent från hjulbyggaren HED som beskriver vinkeln mellan däck och fälg – med målet att skapa det snabbaste hjulparet på planeten. Enligt graferna så är bara Roval 64 en gnutta snabbare än Knot64.
Styre och styrstammen är intressanta. Branschen har sedan några år salufört cyklar med integrerade lösningar på den här fronten, men samtidigt som de är väldigt aerodynamiskt imponerande, så ges man noll utrymme att justera styrvinkel eller byta längd på styrstammen. Knot Systembar är Cannondale:s svar. Styret av kolfiber är tillverkat med en aerodynamisk profil och ligger i en vagga som tillåter en justering av den på åtta grader. Alla vajrar och bromsslangar är dragna internt under styrstammen och via ramen.
Barry har har plåtkoll på varje detalj, siffra och aspekt kring SystemSix. Bland annat hur styv cykeln är mätt vertikalt vid sadeln: 262 newton per millimeter. En siffra som ligger på drygt hälften jämfört med andra aeroramar och innebär att den är mer bekväm. Siffran har mätts upp av en oberoende tredjeparts-firma i Tyskland, Zedler, efter tidsskriften TOUR:s etablerade protokoll.
Med det sagt så görs de största vinsterna i kategorin åkkomfort genom att experimentera med däckstrycket. Barry säger att de breda Knot64-hjulen har ett stort aerodynamiskt ”fönster” och tolererar bredare däck utan att tappa i prestanda. SystemSix-ramen sväljer däck upp till 30 millimeter. Det innebär att man ytterligare kan vässa på cykelns komfort med däck med större luftkammare och hur hårt man väljer att pumpa dem.
Andra komponenter:
Hjulen – Knot64 – har nav med genomgående axlar med dimension 12 millimeter. Detta system skänker både säkerhet, precision och fungerar som en förankring i fören och aktern. Säkerhet då cyklisten inte riskerar att bromsa ut hjulet ur öppna gaffeländar (om snabbkopplingen är löst dragen, precision då hjulet med vidhörande bromsskiva alltid kommer att monteras på exakt rätt ställe i relation till bromsoken och förankring då baktriangel och framgaffel ”knyts ihop” på ett solitt sätt.
Idel fördelar. Men. Genomgånde axlar kräver generellt längre tid att hantera vid ett hjulskifte jämfört med traditionella snabbkopplingar, vilket för en cykel ämnad för tävling är en mindre bra egenskap. Men Cannondale har en lösning – SpeedRelease. Genom att axeln är dubbelgängad tar det bara fem varv att veva ut den istället för tio och då den ena gaffeländen är öppen går det att montera ur hjulet med axeln kvar i navet.
”Gratis” effektmätare
Många SystemSix-modeller levereras från fabrik med en effektmätare från Power2Max i Hollowgram-vevarmen. För en cykel som kommer att användas för träning och tävling så är en förinstallerad wattmätare en mycket välkommen finess, då man ges ytterligare en viktig dimension kring hur man presterar på cykeln. Power2Max-mätaren och de tillhörande Vision-kedjehjulen är inbakade i priset för cykeln. Men för att kunna börja tanka data från den, måste man aktivera effektmätaren genom en app till priset av 500 euro. Beroende på hur allvarligt man tar sin träning så anser vi att förinstallerade effektmätare är ett steg i rätt riktning.
SystemSix-ramen har två olika fästen för flaskhållaren på nederröret . Kör du med en enkel flaska och vill maximera cykelns aerodynamiska fördelar, så monterar man flaskan i det nedre läget. Väljer man att ha två flaskor behöver man montera flaskhållaren i det övre läget på nederröret.
Som med stora delar av Cannondale:s övriga modellprogram, så finns det två underkategorier av SystemSix: tre modeller med ram och gaffel av finare HiMod-kolfiber och två modeller med chassin tillverkade av fler ark fiber med ett lägre E-värde – och som därför väger lite mer och kostar lite mindre. Samtliga modeller levereras med grupper från Shimano – antingen med elektriska eller mekaniska växlar – och enbart med hydrauliska skivbromsar.
Intryck
Aerocyklar har traditionellt haft lite endimensionell karaktär. De är snabba och hala, men har ibland känts mer som en tempocykel med bockstyre att cykla på. De pockar på full gas från första metern, men har inte alltid varit det mest följsamma valet för många och långa timmar i sadeln. Så vad skulle jag förvänta mig av SystemSix? Däcken gjorde mig lite fundersam. 23 millimeters – om än uppumpade till 26:or – var en ny upplevelse. Likaså att titta ned på framhjulet och se fälgen sticka ut på vardera sidan av däcket.
Men det som slog mig först av allt var hur ovanligt vanlig SystemSix kändes från sadeln. Cannondale:s SuperSix Evo är en favorit och SystemSix kändes som sin märkesbroder, både i geometrin såväl som uppförandet på vägen och åkkänsla. Eventuella farhågor om en träig och död ram slogs i spillror rätt omgående. Trots 23:orna var SystemSix:s uppträdande på vägen som en cykel med bredare däck. De sömniga småvägarna runt Girona var ett sammelsurium av allehanda underlag: lappad och len asfalt och tidvis också grus. Det intressanta är att det högfrekventa skaller som jag förväntade mig att gaffel, ram och hjul skulle fortplanta sig upp från väg till ändalykt och händer aldrig uppenbarade sig. En ledtråd till detta kan vara att sadelstagen härstammar från Cannondale:s komfortracer Synapse. Ett annat att Cannondale:s mekaniker var nöjd med 5.5 bar i däcken för Svenska CyclingPlus utsände på runda 80 kilo…
Är den snabb?
Utan en vindtunnel och en kader med laboratoriepersonal så är det svårt att fälla några definitiva omdömen. Den data från turen som jag tittade på gav inga entydiga svar – hastighet och andra parametrar låg i stort linje med de siffror som jag presterar hemma i Sverige.
Men det jag med säkerhet kan säga är att SystemSix är en av de snabbaste cyklar jag upplevt under utförskörning. Jag pratade om detta med de andra journalisterna. SystemSix kom upp i fart på ett anmärkningsvärt kvickt sätt – så fort att jag kände mig tvungen att bromsa bort fart på grund av de för mig okända vägarna. Cannondale säger att SystemSix kräver 10 procent mindre ansträngning för att hålla rullande i en klunga som gör 30 kilometer i timmen. Det är ett intressant påstående som också är viktigt. För de allra flesta av oss så är det kring den här farten som vi kommer att cykla på. Om SystemSix ger en fördel även i dessa farter – och det gör den enligt Nathan Barry – så är det ”fri fart”. Men det är också svårt att bedöma från cykelsadeln. Ett längre test hemma i Sverige skulle kasta mer ljus över saken.
Den SystemSix jag provade var utrustad med en Shimano Ultegra-grupp modell R8070 – Di2-växlar med hydrauliska skivbromsar. De elektriska växlarna parade med STI-reglagen fungerar utmärkt. Växelknapparna har ett mycket kort och exakt slag vilket gör det till en njutning att konstant tagga upp och ned för kassetten för att hålla kadensen uppe. Som en DSG-låda på en sportbil nästan.
Skivbromsarnas urkraft parad med fingertoppskänsla var jag tacksam för mer än en gång. Tag tjugo cykeljournalister och 90 kilometer okänd spansk landsväg. Skaka om och säg sedan till dem att spurta efter en kamerabil. Ja, det var nära gruppvurpa mer än en gång… En randanmärkning är hur olika bromsarna betedde sig med avseende på ljud. Hejdarna på min testcykel levererade sugande inbromsningar utan att väsnas, men jag hörde allehanda oljud från de andra skribenternas cyklar mest hela tiden. En brittisk kollega lyckades nästan spela God Save The Queen med sina gnällande bromsar… Det kan ha varit en konsekvens av den 35 gradiga värmen och att samtliga cyklar var helt nya.
Sammantaget är kategorin aerocyklar en alltmer mogen del av genren landsvägscyklar. Numera kan man förvänta sig snudd på samma allround-prestanda från en aerodynamiskt utvecklad landsvägscykel som från ett linje-dito. Det är bra. För inte så många år sedan var du tvungen att välja två av dessa tre: snabb, styv och bekväm. Cyklar som Cannondale:s SystemSix gör att du inte behöver välja.
