Fler och fler tillverkare hoppar på tåget med att bygga landsvägscyklar med skivbromsar. Vi fick ett suveränt tillfälle att verkligen jämföra två cyklar med likadana ramar, men med och utan skivbromsar, under en vecka i Gran Canarias backar.

Skivbromsar är inte någon ny uppfinning, tekniken är välbeprövad och har funnits i många år. Dock så är det hyfsat färskt på just landsvägscyklar.

På en klassisk landsvägsbroms spänns en vajer då man nyper om bromshandtaget, och vajern går i sin tur in i själva bromsen som består av två bromsbeläggsförsedda hävarmar. Hävarmarna rör sig och trycker beläggen mot fälgen, friktion uppstår mellan fälg och belägg och cykeln bromsas. En skivbroms fungerar egentligen efter liknande princip men istället för att fälgen nyps av beläggen har man en skiva fäst på navet i centrum av hjulet. Oftast, men inte alltid, är skivbromsarna hydrauliska. Det finns några olika varianter, men det vanligaste är att man har en liten kolv och oljereservoar uppe vid handtaget. Oljan går sedan genom en slang fram till själva bromsoket där trycket oftast fördelas på två kolvar som trycker beläggen mot skivan. Det finns även lösningar där man placerat kolv och reservoar vid själva bromsoket, fördelen med denna lösning är att man kan använda vanliga mekaniska bromshandtag och vajer fram till själva bromsen, vilken sedan bromsar hydrauliskt.

Passa på att testa du också!
Vi kom på den fantastiska idén att passa på att provköra och jämföra två cyklar under en resa. Ett smart koncept som vi skulle vilja tipsa om, ifall du går i tankar på att köpa ny cykel men kanske står och funderar på huruvida du ska välja en extremt lätt ram, en komfortram,  eller med respektive utan skivbromsar. Vi vände oss till uthyrningsfirman och cykelbutiken Free Motion och frågade om de hade två hyfsat likadana cyklar, men med och utan skivor, just för att kunna göra detta test. Butiken har även allt ifrån extremt fina och lätta hojar till enklare cyklar med tredelade vevpartier, för den som vill kunna ha en kadens på 120 även i de allra brantaste backarna…

Just för den som funderar på att lägga en halv årslön på en cykel kan det ju vara vettigt och kul att testa i förväg. Det är inte helt ovanligt att det investeras i det allra styvaste och lättaste på marknaden, för att sedan inse att det kanske blev en lite väl stötig och aggressiv ram. Lättare och styvare är inte bättre för alla. Rent ekonomiskt blir skillnaden inte överdrivet stor, för cykelfrakten på flyget ligger ofta runt €50 per resväg, plus att det såklart sliter en del på materialet. Så nästa gång du åker utomlands på träningsläger kan du ju alltid fundera i banorna att det kan vara kul att testa något nytt, se bara till att mäta in hyrcykeln ordentligt och ta gärna med dig din egen sadel som du är van vid.

Eftersom vi utförde testet i Spanien tyckte vi att det kunde vara passande med just spanska cyklar. Lotten föll på cyklar av märket BH och mer bestämt modellen Quartz. Den med klassiska fälgbromsar fick lov att bli en ”Quartz 105” och den skivbromsförsedda går under modellbeteckningen ”Quartz disc Ultegra”. Som namnen skvallrar om var de utrustade med Shimano 105 respektive Shimano Ultegra. Hjulen skiljer sig också, då de för skivor måste ha nav för detta. Sadeln är också annorlunda, men styre, styrstam och sadelstolpe är desamma på båda modellerna. I stort sett likavärdiga cyklar med andra ord.

Vi kan börja med att konstatera hur liten skillnaden är i känslan mellan de olika växelgrupperna. Ultegra är något mer distinkt och exakt i växlingarna men i övrigt märker man ingen skillnad. Vi hade tyvärr inte tillgång till någon våg och tillverkaren har heller inte skrivit ut vikten, men då 105 är något tyngre än Ultegra och skivbromsar tyngre än klassiska så borde vi hamna på hyfsat lika vikt på de två hojarna.

Fälgbroms
Vi börjar en fantastisk vecka i värmen med att rulla iväg på Quartz 105, alltså cykeln med klassiska fälgbromsar. Efter en vinter som spenderats till stor del på mountainbike med 140 mm slaglängd börjar man fundera på om någon smugit ner en elmotor i ramen. Att få komma ut och rulla landsvägscykel är minst sagt en lättnadens känsla. Ut genom Mas Palomas gator och vidare norrut längs kusten. En för Gran Canaria ovanlig motvind möter oss och just i det ögonblicket är suget efter att få krama om bromshandtagen inte överdrivet stort. Snart rullar vi upp mot bergen och även om det här är tänkt att vara en landsvägscykel med lite extra komfort så svarar den fantastiskt fint.

Så småningom når vi krönet och det börjar rulla på utför. Bromsarna är såklart använda innan dess men det är nu som de verkligen börjar sättas på prov. Känslan känns igen, bromsarna tar bra och det är inga svårigheter att få ner farten på ett säkert sätt. Dock ligger jag med två fingrar på respektive bromshandtag och i slutet av långa utförskörningar känns det helt klart i händerna att man tagit i en del.

Lite senare i veckan rullar vi ut till en av öns många uppskattade backar för att köra intervaller. Cykeln känns hyfsat lätt och rapp uppför men så småningom är intervallen slut och det blir dags att rulla på utför. Det är ofrånkomligt, det är ­fruktansvärt kul att kriga på utför. Särskilt när man kör samma utförslöpa ett par gånger och lär sig alla kurvor, så att man kan ladda hårdare och bromsa senare och senare. Man känner aldrig att fälgbromsarna är otillräckliga men man får lov att ta i en del i handtagen och efter riktigt hårda inbromsningar från hög hastighet så uppstår ett litet missljud, likt skrap, men det går mjukt och fint utan vibrationer. Cykeln går stadigt och man känner inget obehag då man släpper taget om styret.

Skivbroms
Senare i veckan rullar jag ner till Free Motion på nytt för att lämna tillbaka fälgbromsracern och istället plocka upp en BH Quartz disc Ultegra. Skillnaden i känslan är inte enorm men den märks ändå direkt. Bromshandtagen skiljer också en del rent fysiskt, de är något högre och längre för att bromscylinder och reservoar skall få plats. Många oroar sig för att skivbromsar skall ge en så pass kraftig bromskraft att man som ovan kommer att skickas i en lång och praktfull båge över styret. Så är det inte, att cykla med skivbromsar är inte svårare än att cykla med fälgbromsar och känslan är något man kommer in i efter ett par inbromsningar. Det är ett visst spel i handtagen innan beläggen går mot skivorna och bromsarna tar, men därefter är det en skön och exakt känsla.

Vi rullar upp mot bergen igen, känslan uppför är densamma som i den tidigare hojen. Den ­svarar fint och resan upp mot Gran Canarias högsta punkt går smärtfritt. Nu väntar en lång utförs­körning, bocken greppas, mungiporna går oundvikligen upp och vi påbörjar den långa färden utför. Toppen ligger på drygt 1 900 m.ö.h. och då vi bor ett stenkast från havet så väntar minst sagt en hel del kul cykling utför. Kurvorna är många och bromsarna sätts verkligen på prov. Cykeln känns otroligt stadig i utförskörningarna utan att för den skull upplevas som tråkig. Inga ­vibrationer i gaffeln, de enda ­vibrationerna är de från den ibland grova asfalten. Oavsett hur hårt man behöver bromsa krävs aldrig mer än ett finger på handtaget. Det lilla spelet i handtagen tar några kurvor att komma in i men man vänjer sig snabbt och man känner full tillit till bromsarna. Bromskraften är jämn och det är aldrig så att man plötsligt ­kramar om handtagen för hårt och låser upp bakhjulet.

”Efter de allra hårdaste ­inbromsningarna uppstår ett kort skrapande ljud när ­skivorna är som varmast”

Effekten som många oroar sig för, att det bromsar för mycket, uppstår alltså aldrig. De lite större handtagen ger ett skönt stöd när man bromsar cykeln kraftigt, framförallt då det är brant utför och man måste ta spjärn mot styret för att kroppen inte skall fortsätta rakt fram. Efter de allra hårdaste inbromsningarna uppstår det ett kort skrapande ljud när skivorna är som varmast, men då ska det tilläggas att det i vårt fall rör sig om kanske 1000 samman­hängande höjd­meter utför, en dag då termometern visar mer än 30 grader. Dock uppstår ingen märkbar skillnad i prestanda jämfört med de allra första inbromsningarna då skivorna ­fort­farande var svala! Skivorna kyls snabbt av, mycket tack vare de kylflänsförsedda broms­klossarna och Ice Tech-skivorna. Imponerande prestanda!

En stor fördel med Kanarieöarna är att det är så pass vädersäkert, vilket tyvärr gör att vi inte kan testa en helt annan aspekt av bromsfrågan – prestandan i väta. ­Fälgbromsar kan funka lite si och så i väta, det beror mycket på kombinationen av fälg- och bromsklossmaterial, men de som överraskats av regn med kolfiberfälg och korkbelägg vet att det inte är det roligaste av tänkbara scenarier. Skivbromsar å andra sidan fungerar väldigt bra också i väta, även om det kan uppstå en del gnisslande och tjutande missljud. Det här är som sagt inget vi kunnat testa med dessa två cyklar, men vi har testat tillräckligt på hemmaplan för att våga lova att skivorna fungerar bättre i väta i de flesta fallen.

Det finns även andra aspekter där de skiljer sig åt. Nu hyrde vi cykel på plats, men om man skall resa med cykel så är det enklare med vanliga fälgbromsar. Kör man med hydrauliska skivbromsar får man se till att stoppa in distanser i bromsoken, så att kolvarna inte går ut för långt ifall handtagen skulle klämmas åt under transporten. Skivorna är också aningen känsliga för ”våld” och har man otur kan de bli vinda, vilket såklart kan undvikas genom att man skruvar av dem innan man packar ner hjulen. Även om skivbromsar börjar bli allt vanligare så är utbud och tillgång när det gäller reservdelar långt ifrån lika bra som med vanliga fälgbromsar.

De mest högljudda nej-sägarna till skivbromsar pekar ofta på säkerheten och menar att skivan går att bränna- och framförallt skära sig på. Det är också ­denna fråga som till stor del gjort att det tagit sådan tid att få det godkänt i tävlings­sammanhang. Man kan alltid ha otur, men risken att en enskild cyklist skär sig på skivan i en krasch är nog ­hyfsat liten, även om den såklart ökar med 15 individer på hög i en klungkrasch.

Utfall
Man har inte uppfunnit hjulet, eller för den delen bromsen på nytt. I stort är skillnaderna mellan just dessa två cyklar väldigt små. Den största skillnaden i känslan ligger i att det aldrig krävs mer kraft än vad ett finger mäktar med. Detsamma gäller en del landsvägsbromsar som bromsar mot fälgen, men i många fall krävs det faktiskt att man bromsar med både pek- och långfinger. På ett resmål som Gran Canaria med alla dess höjdmeter var det riktigt skönt och stod vi inför två i övrigt identiska cyklar skulle vi inte tveka på att ta den med skivor. Till en cykeltur en regnig höstdag skulle valet också vara lika självklart, men till en tävling däremot skulle man nog stanna upp och fundera lite. En cykel med skivbromsar blir något tyngre, det handlar inte om mycket, men skillnaden finns utan tvekan där.

Kör man då snabbare runt Vättern med skivbromsar? Det är vi inte lika övertygade om, men till GP-lopp med högre ­intensitet, accelerationer och retarda­tioner om vartannat, kan det vara en fördel. Men har man ett par fina hjul med den ena standarden sedan tidigare, så är det ju lite trist om man inte kan använda dessa. Vi skulle dock ändå tipsa om att testa ett par skivor för att bilda dig en egen uppfattning innan du slår till.