Titeln kunde anspela på Växjö den senaste månaden men inte den här specifika söndagen. Solen strålade från klarblå himmel men av den såg jag inte mycket. Det gick bara inte att missa Paris-Roubaix 116:e upplaga. Och tur var det att jag fattade det beslutet då det blev minst sagt spännande. Eurosports direktsändning startade vid elvasnåret och det artade sig till en högtidsstund i cykelsoffan med Vacchi och Adamsson som kommentorer.
Tänk att Peter Sagan som egentligen kanske mer är spurtare än något annat om än en väldigt åkstark sådan, kunde gå och vinna. På vilket sätt han vann sedan! En soloattack som räckte för att komma ikapp resterna av den långa utbrytningen när det var fem sex mil kvar. Väl ikapp de kvarvarande visade han på sin oerhörda förmåga att tänka cykel. Vanligtvis visar han den när han diskret kryssar fram i klungan och utnyttjar andra lags rullar när hans egna hjälpryttare inte räcker till. Idag visade han den genom att inte köra ihjäl sina två sista utbrytarkollegor utan nyttja dem så länge det gick. För att äta lite, dricka lite i lä samt spara på det sista lilla unset av kraft. Faktum var att den schweiziske mästaren Dilier lyckades hänga kvar och till med hjälpa till såpass att han blev tvåa.
Innan allt detta utspelades han loppet i sedvanlig ordning bjuda på en salig mix av vurpor, tekniska haverier och andra till detta lopp hörandes detaljer. Tyvärr skadade sig några stycken och fick föras till sjukhus. Det är inte nådigt att ramla på gatsten större än små hyreshus. Fast å andra sidan skedde flera av olyckorna mellan Pavéavsnitten. Hetsen för att nå goda positioner in i de svåråkta partierna samt lättnaden att komma ur dem skördar sina offer de med.
Nu är det över för den här gången och jag skall själv ut och trampa en stund. Eller förresten det får vänta till imorgon. Igår körde jag dock ett par mil MTB. Mest för att titta på andra som körde cykel i skogen men det får jag återkomma till.
Glad söndagskväll på er!
/ J – TVcyklisten
