Vänder huvudet åt vänster när jag vaknar. Sol på blå duk. Ett motiv jag inte tröttnar på. Skorsten i rött tegel avgränsar synen och allt blir till geometrisk abstrakt konst. Längst upp brukar ett par nykära skator sitta och morgonspana och utbyta åsikter. Idag har de hunnit flyga vidare i tillvaron.
Fönstret klipper på ett behagligt vis bort allt utom det blå. Det går inte att se det vita och temperaturer kan inte kännas genom fönster tack och lov.
Igår försökte jag pendelcykla. Det gick mindre bra då jag hade en Tycho Brahe dag. Efter att ha pälsat på mig lämpliga kläder anträddes färden. Den varade i fem meter innan jag upptäckte att knarrandet jag hörde inte berodde på de tio minusgraderna och snön utan på att framdäcket saknade luft. Helt klart ett fall av splitterstenspunktering. Återstod bara att ta bilen. Väl på jobbet saknades plötsligt nätverkskablar varpå dylika var tvungna att införskaffas innan datorn kunde nyttjas. Det resulterade i en färd till IT-avdelningen som befinner sig en halvmil bort. Det är svårt att maila eller messa över kablar hävdade de. När jag sedan fått tag i nödvändig utrustning behövs glasögon för att kunna koppla in dem. Tyvärr för mig så ramlade en lins ur bågen när jag böjde mig fram över burken och så såg jag inga fler detaljer förrän en optiker uppsöktes på eftermiddagen. Inte riktigt min dag som ni förstår.
Men idag var det annorlunda och jag var bestämd på cykelpendlarpunkten. Det fick bli mountainbike idag även om den mesta terräng som kördes var att jag sneddade genom två parker på vägen. För all del i nedförsbacke med blankis så lite spänning bjöds det på. Hemskt vad tungt det är att cykla nuförtiden förresten.
Planen är dock att direkt efter jobbet masa mig iväg till gymmet och lyfta lite skrot. Det går till så att man tager en vikt med lämplig massa och förflyttar den. Sen upprepas rörelsen till dess att man tröttnar vilket man gör fort. Därefter duschar man och åtnjuter träningsvärk. Hoppas jag blir starkare på kuppen annars känns det tröstlöst.
/ J – pendlar åter
