Den inneboende symboliken i vissa byggnadsverk är påtaglig. Som i fyrar och broar. De guidar och leder. I det senare fallet till andra sidan. Frågan är vad som väntar där. I det här fallet ett gigantiskt hinder, en fallen ek. Massiv och död ligger den där i väntan på förgängligheten.
Liksom eken faller vi understundom.
Julen som dog innan den hann leva, eken som jättejulgran. Exakt en månad kvar när allt avled. Stilla somnade alla planer för framtiden in för att inte vakna mer. Vattnet ligger där svartblankt i det avtagande vinterljuset och i det sjönk drömmarna utan rop på hjälp.
Påtaglig svärta dominerar synfältet. Det ligger där som en svart korona och gör själen tunnelseende. I slutet finns inget ljus, bara intighet och döda träd.
I ett annat liv skall jag cykla över bron igen.
/ J
