Från 0 – 100

26 Apr 2017

Nu kan jag ju bara önska att det skulle vara någon form av hastighet det handlar om men riktigt så väl är det inte. Men väl en procentsats. Den som brukar beskriva hur jag ger mig in i saker och ting. Någon form av “attackvinkel”. Det var med samma envishet jag började jakten på den försvunna konditionen.

Det kunde behövas den här gången. Den som börjat följa mig på den här resan vet att den är och kommer att bli lång. Strax efter nyår pekade vågen på förskräckliga 127 kg. Det cyklar man inte omkring med! Blir man inte av med övervikten går man inte omkring så länge heller. Inte på den här jorden i alla fall.

Några få kilo senare träffade jag på Daniel Evaldsson, min personliga tränare och tillsammans med honom började den långa färden mot målet. Mestadels av den kommer att ske på två hjul men inte allt. Det är den allsidiga träningen kommer in. Variation är grundtanken, det och styrketräning. Det är därför jag sitter med träningsvärk idag. Förutom att jag gör nybörjarförsök med styrkelyftsgrunderna så försökte vi jonglera med Kettlebells igår. Det vill säga jag ville bli av med den och gav dem till Daniel som på ett synnerligen ogint vis gav tillbaks den. På kuppen fick jag bekräftelse på att mina magmuskler högst troligen är på semester på varmare breddgrader för här är de i alla fall inte.

Fighting face
Fighting face

Frågan är då vad målet är? Ja, lite vagt handlar det om att uppnå god hälsa att må bättre både fysiskt och därmed psykiskt. Konkret vill jag kunna cykla och så småningom springa som jag vill. Lika konkret krävs då att jag tappar i vikt. 30 kilo är dock ingen summa man skojar bort så det får ske stegvis. Ungefär en tredjedel har försvunnit men det är mycket kvar. Särskilt som min väg inte är spikrak. Hade jag följt kostråden från Daniel minutiöst och kunnat hålla upp träningsnivån lika mycket som önskat alla dagar så hade det förstås gått fortare. Men mitt liv är lite krokigt ibland och då kommer det saker emellan.

Där är jag inte riktigt...än. Daniel i träningstagen
Där är jag inte riktigt…än. Daniel i träningstagen

Det är då man behöver lite stöd och vägledning. En känsla av att man tillsammans kan uppnå något. Ja och sen behöver man någon som ropar det är BRAAAAAA i örat på en ibland också. Det är då man kommer någonstans. Det är därför jag nu faktiskt är igång och cyklar igen och trots allt är en regelbunden besökare på gymmet.

/ J – på G med D

#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt

Skriv en kommentar

Kommentarer måste godkännas innan publicering. Din e-postadress visas aldrig. Fält markerade med * är obligatoriska.