Jag tillhör den ironiska generationen sägs det.
Det är bra. Med den och svart humor kan man hantera världen. Fast på distans och inte alltid på riktigt.
Somligt bör inte ironiseras över. Som kärleken och döden. De är värda att ta på allvar. De har färger och kan målas i grova penseldrag, tredimensionellt. Tjockt med färg som löder på palett, pensel och duk.
Livet dröjer sig kvar.
Jag överväger…
/ J
