Svenska Cycling Plus
Annons
Annons
Cykeltjej

ML12h 2016

Jag funderade på en massa olika rubriker jag skulle kunna ha till det här inlägget…

ML12h – En tolv timmar lång fikaorgie (med lite cykelpauser)
ML12h – 65 km stigcykling och en massa chips
ML12h – Två tredjedelar fika, en tredjedel MTB

Ja, hur som helst så har vi alltså varit iväg på ML12h igen! För tredje året i rad var vi ett helt gäng från Knivsta CK som åkte ner till Linköping för att köra loppet som enligt mig är ett av årets absoluta höjdpunkter i cykelkalendern. ML12h går ut på att under tolv timmar – från 09.00 till 21.00 – samla så många varv som möjligt på en drygt 8 km lång, och ganska knixig MTB-slinga . De flesta kör i lag om tre personer och du får då följaktligen vila/fika/stretcha/kissa/ta selfies/snacka med klubbkompisar/klappa hundar etc under tiden som någon av dina lagkompisar är ute på banan. Det faktum att man får fika i åtta av tolv timmar är definitivt något som har gjort att jag hänger med och kör år efter år, vem kan tacka nej till en hel arbetsdag fika liksom?

Men sen finns några cyklister som jag inte riktigt förstår var dom hittar motivationen till att cykla under en hel lång dag, och det är den – förvånansvärt stora – gruppen som kör i soloklassen. Alltså tolv timmars cykling alldeles själva. På samma bana. Varv på varv på varv på varv… Här snackar vi riktigt grymma prestationer. Som till exempel årets segrare i herrsoloklassen som trampade 23 varv, alltså typ 19 mil. Som om det inte vore nog körde han på en helstel singlespeed cykel. Helt galet imponerande. 23 varv var faktiskt lika många som vi lyckades skrapa ihop tillsammans i vårt lag. Fast vi var rätt grymma vi med om vi får säga det själva.

Jag tog mig runt banan åtta gånger vilket blir runt 65 km cykling. Definitivt längre än en vanlig skogsrunda. Terrängen är dessutom ganska tuff, visst finns det några kortare partier med grusvägscykling a la Cykelvasan men merparten av banan består av riktig stigcykling med stenar, rötter, klipphällar och spänger. Jag tycker det är en väldigt rolig och omväxlande bana även om det är en riktig utmaning för mig och jag lyckades nog snitta ungefär en vurpa per varv (det är inte för inte som jag införskaffat knä- och armbågsskydd…) även om det blev färre och färre i takt med att banan torkade upp under dagen och jag lärde mig hitta lite bättre linjer över stenar och hala rötter. Såhär ett par dagar efteråt är ryggen ganska trött, rumpan lite öm och ett och annat blåmärke syns här och där på kroppen, men benen känns förvånansvärt pigga och faktiskt ganska cykelsugna. Det är ju faktiskt himla kul det här med MTB!

Ett stort tack till alla klubbkompisar från Knivsta CK för trevligt häng i campet mellan varven och glada tillrop ute på banan. Såklart ett jättetack också till mina lagkamrater: supergrymma Mia, som jag team:at med alla tre åren nu, och snabba Anna som vi lånade in från cykelklubben med det för dagen mycket passande namnet Velocipedföreningen Punschrullen! Och så ett extra tack till min kompis Björn som kom förbi och hejade och tog fina bilder längs med banan. Här kommer ett gäng av Björns snygga bilder!

IMG_5201-01 IMG_5203-01 IMG_5216-01 IMG_5218-01 IMG_5231-01 IMG_5241-01 IMG_5268-01 IMG_5278-01 IMG_5292-01 IMG_5301-01 IMG_5306-01 IMG_5324-01 IMG_5458-01 IMG_5502-01

Annons

Foto samtliga bilder: Björn Mårtensson

Till sist lite rolig statistik och glada nyheter från den duktiga och hårt arbetande arrangörsföreningen:

Totalt deltog 146 cyklister i loppet och tillsammans körde ni 1145 varv på den 8 km långa banan, vilket innebär att 9160 kr kommer att skänkas till Unicefs cykelprojekt (1 kr per cyklad kilometer). Dessutom skänkte deltagarna ytterligare en slant i loppets insamlingsbox. Pengarna räcker till att köpa in 7 cyklar, som Unicef kommer att skänka till behövande i fattiga länder där en cykel kan vara allt som krävs för att ett barn ska kunna gå i skolan eller för att barnmorskor och hälsovolontärer ska nå ut till kvinnor och barn som har svårt att ta sig till en vårdcentral. (från www.ml12h.se)

Hur coolt som helst ju!
Nästa år kör vi igen och då hoppas jag att vi får se ännu fler deltagare i damklasserna!

 

 

Caisa Sindt
Välkomna till Cykeltjej! Jag som skriver här heter Caisa, en 30-årig småländska som numera är bosatt på landet utanför Uppsala där jag pluggar till sjuksköterska. Upptäckte tjusningen med cykling för några år sedan när jag, som så många andra fick idén att trampa dom där 30 milen runt den där sjön... Trots fyra plusgrader och ösregn i 13 timmar så fastnade jag för cykling och sedan dess har jag spenderat en hel del tid på cykelsadeln både i skogen och längs landsvägarna. Jag cyklar först och främst av den enkla anledningen att det är så fantastiskt roligt - kombinationen av naturupplevelser och att träffa massa trevliga människor kryddat med lite mjölksyra och adrenalin är ganska svårslagen! Förutom allt från fikarundor till långlopp så skriver jag om diverse andra roliga grejer jag hittar på. Då och då händer det också att jag arrangerar gruppcykelrundor och annat kul, häng på nån gång vet jag!

1 kommentar

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annons

Hantering av personuppgifter

Denna sida använder information som kan kopplas till dig som besökare, för att förbättra och anpassa upplevelsen. Mer information finns i våra användarvilkor. Läs igenom informationen och klicka nedan om du samtycker.