Jag lämnade boendet runt 2230 och hade nu trillat ner till en femteplats då både John, Adrian och Jack passerat. Jag hade kollat vädret innan och trodde att det skulle ha regnat över men så var det självklart inte. Det blev ännu en natt i regnställ men jag mådde bra och kände mig motiverad. Jag fick ta en halvtimmes stödvila i Ballycroy precis innan solen gick upp och när jag drog iväg igen låg jag på en andraplats igen.
När måndagsmorgonen grydde så var jag påväg ut på en av tävlingens klart vackraste platser, Achill Islands. Här skulle vi cykla tre loopar på olika öar långt västerut med havet och vinden väldigt närvarande. Jag lyckades undvika att träffa på någon av de andra cyklisterna och pratade istället med fåren som stod på vägen eller sprang bredvid.
Först vid 1030 var jag klar med Achill Islands och stannade för en välbehövlig frukost. Efter att jag käkat blev jag rejält seg, det gick sakta och jag var sömnig. Solen sken och det var varmt och skönt vilket jag tror bidrog till sömnigheten. Jag tvingades lägga mig och ta en mikrosömn i gräset vid en cykelbana bara för att bli väckt av två cyklister som undrade hur det var med mig. Jag cyklade vidare in till Westport , stannade vid första bästa café, köpte kaffe, juice och äppelkaka med glass för att få igång motorn igen. När jag satt och fikade kom John ifatt och även han stannade till för en fika. Kul och prata lite med någon av de andra cyklisterna. Jag lämnade tidigare men blev sannolikt omkörd när jag några mil senare var tvungen att stanna på en mack för ett större toalettbesök.
Nu var jag oerhört ineffektiv och jag hade gjort tre stopp på bara några timmar efter att jag lämnat Achill Islands. Ungefär nu började jag kalkylera på möjligheten att hinna men sista kvällsfärjan tisdag 2100. Det såg mörkt ut, jag var mosig och bestämde mig ganska snart för att inte bränna mig fullständigt i jakten på färjan utan siktade in mig på att åka färja onsdag 0700, med bättre stridsvärde istället.
Med den tidsplanen valde jag att ta en tidig kväll, hitta ett B&B och få några timmars riktigt bra sömn. I Tully Cross hittade jag vad jag sökte, drack te och käkade mackor och kex, duschade och sov 7 timmar.
0430 stack jag ut igen efter en riktigt mastig frukost. Det jag inte orkade äta upp stoppade jag på mig. Nu låg jag fyra, Mike Henley hade passerat i hög fart efter att ha fått ordning på sina mekaniska problem. Även Paula Regner hade kommit ikapp under natten och valt ett B&B bara några hundra meter från där jag sov. Hon sov dock lite längre på morgonen och vi skulle inte ses förrän senare. Det rullade på ganska hyfsat, mina hosttabletter började ta slut och jag hostade rätt ordentligt igen. Under eftermiddagen kom jag in i Galway, köpte mer hostmedicin och värktabletter för knäna som börjat värka lite mer. På gågatan i Galway hittade jag Mc Donalds, rullade in cykeln och fyllde på med rejält med energi. Nu hade strömförsörjningen till min usb-kontakt på styrstammen vibrerat sönder och jag kunde inte längre ladda GPS eller telefon med dynamon utan fick använda min powerbank.
Kvällens cykling var otroligt vacker när jag passerade Cliffs of Moher och cyklade på en helt fantastiskt vacker kustväg. Vid 22-tiden nådde jag Lahinch och tog kväll på ett surfhostel. För bara 15€ fick jag ett rum, kvällsmat och fri tillgång till kylskåpen för att slänga ihop en frukost. Riktigt trevliga surfare bjöd på ris och gryta innan jag kastade mig i säng.
Planen var att hinna till första färjan 0700 och jag hade 65 km kvar så klockan ställdes på 0300 för en snabb frukost och sedan med lite marginal hinna till färjan. Det var tre cyklister som kommit över under tisdagen, Bernd Paul, Mike Henley och John Sutter som tog sista turen 2100.
Det rullade på ganska bra på morgonen och med ca 30 minuter tillgodo kom jag fram till färjeläget. På med kläder, käka, borsta tänder, smörja kedja m.m. innan mediateamet och Paula rullade in. Vi snackade lite, trampade ombord på färjan och då kom även Adrian inrullandes med någon minut tillgodo. Han hade kört riktigt hårt med väldigt lite sömn sista dygnen. Det var sjukt kul att snacka med alla och motiverande att börja köra igen efter den korta (20 minuter) färjeturen. Vi hade tävlat i nästan 5 dygn, det var cirka 90 mil kvar till målet och jag började bli mer och mer orolig för knäna.
Fortsättning följer…
