Måhända drastiskt uttryckt men det var så jag kände igår. Det pratas hela tiden om att saker skall vara lätta. Lätta styren, smäckra ramar, lättviktshjul, ni vet – flugvikt på allt! Hållbarhet talas det desto mindre om. I princip aldrig faktiskt!
Det funkar emellertid inte för mig. Troligen är jag inte helt ensam i universum på det området heller. Proffsens situation förstår jag då de är sponsrade och helt enkelt får nya prylar om de inte håller. Men för en glad motionär som mig blir det dyrköpta historier. Inte bara i pengar utan i ständiga stillestånd när cyklarna är på reparation. Nu går jag inte under den här gången men det är bara för att jag inte är anmäld till just “Kronobergstrippeln” jag talade om igår. Egentligen skulle jag ju kört den. Det som räddar mig är svart, heldämpat och står i cykelboden.
Vad hände egentligen? Ja, f-n vet men det började knaka om cykeln. För att citera Wiehe “det började med en skakning på nedre däck…” Jag upptäckte ett svagt knirkande under slutet av måndagsturen. Sedan dess har jag inte cyklat. Men det vackra vårvädret hägrade igår men nästan direkt började cykeln knaka oroväckande. Sen blev det tyst ett tag. När jag hunnit vid pass en mil var oljudet tillbaks. Trodde först att det var klossen på skon som inte ville vara med. Det var det inte. Inte heller min andra gissning om att pedalen var dåligt åtdragen höll. Jag hade vid det här laget stannat, tagit fram verktyg och börjat undersöka saken närmare. Vågade inte cykla vidare med det knakandet.
Felet hittades efter att jag gängat av höger pedal. Det var själva metallhylsan som satt i kolfiberarmen som släppt helt. Riktigt sur blev jag. Vädret var strålande och jag var cykelsugen. Nu cyklades det mest hemåt igen, sakta och enbent. Rundtramp med vänsterben övades.
Idag lämnades cykeln in för reklamation. Det är då man är mycket glad över sin lokala cykelhandlare. Thomas på Växjö Cykelservice tittade snabbt på veven och sa “Det är ingen tvekan, det fixar vi”. Ljuv musik i mina öron i den uppkomna situationen. Men det är klart, mer än de 5480 km som det vevpartiet levt skall det väl klara. Särskilt som det i lösvikt närmare sig halva cykelns pris eller så.
Nu återstår att se hur lång tid det tar att ordna. Men skogen lockar så jag gråter inte blod!
/ J – återigen materialtestare
2 kommentarer
Lämna en kommentar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Precis samma sak hände mig för några veckor sedan. Fick cykla de avslutande 5-6 milen av en 300km brevet med en lös högerpedal. Kommer nog undvika kolfibervevar i framtiden.
Skönt! Inte att din pedal lossnade då, extra tråkigt under en Brevet, men att jag inte är ensam! Kommer nog att behålla kolfiber så länge garantin och det nya håller men aldrig något jag kommer köpa. Det här satt original på cykeln helt enkelt och har annars fått mycket bra kritik av vad jag förstått!