Ja, jag vet att bloggen heter Cykeltjej, och att en del av er som läser kanske ägnar vintersäsongen åt att trampa på trainer, spinningcykel eller ute i snön med dubbdäck och tjocka kläder som riktiga hard core-cyklister. Men jag vet också att vi är en hel del som uppskattar vintersäsongens möjligheter till variation i träningen med till exempel skidåkning. Och dessutom så är det ju faktiskt ca 9000 personer som varje år genomför någon form av “klassiker” med både cykling, simning, löpning och skidåkning. Så därför blir det lite skidsnack i bloggen idag!
Årets stora skidfest närmar ju sig med stormsteg och för er som ska skida något av loppen under Vasaloppsveckan så kan jag tänka mig att det börjar bli lite pirrigt!? Jag har själv klarat av dom där nio milen mellan Sälen och Mora hela tre gånger – två Öppet Spår och ett “riktigt” Vasalopp, så jag vet vad ni har framför er!
I år blir det inget Vasalopp för min del, men minst ett lopp till ska det bli i framtiden. Jag drömmer nämligen om att få åka sträckan med riktigt bra förutsättningar någon gång. Ni vet, när det har varit en bra vinter så man har fått en massa skidmil i benen innan man ställer sig på startlinjen, man har kunnat träna på hela säsongen utan avbrott för vinterkräksjukor och influensor och vädret är sådär vintermagiskt med sol, gnistrande snö och lagom många minusgrader, spåren är perfekta med hårda kanter och glidet är fantastiskt… Det drömmer jag om att få uppleva! Vi får väl se om det blir verklighet någon gång…! Jag har i alla fall fått uppleva motsatsen på olika sätt – 9 mil i ymnigt snöfall, 9 mil med endast 5 mil träning innan, 9 mil med sju plusgrader och “slush”-snö, 9 mil med influensa veckan före start (det sistnämnda rekommenderas inte, se punkt 2…) Men jag har faktiskt kommit i mål alla gånger och fått sträcka armarna i luften under den klassiska portalen med texten “I fäders spår för framtida segrar”. Och det – det är en lika fantastisk känsla varenda gång oavsett hur vägen dit har varit.
Jag tänkte försöka komma med några tips för er som kanske gör ert första Vasalopp. Jag vill verkligen poängtera att jag absolut inte är något skidproffs utan en ganska medelmåttig motionär, och dom här tipsen är helt och hållet mina egna personliga åsikter.
- Det är värt att ta hjälp med vallningen av ett proffs.
Är det någon gång dina skidor ska vara perfekta så är det den här dagen. Det är faktiskt värt dom där hundralapparna det kostar att lämna in skidorna för vallning om du inte är superduktig själv. Det är inte bara det att du ska välja exakt rätt typ av valla efter väder och temperatur, det ska dessutom helst hålla hela dagen.
- Åk inte om du inte är frisk
Jag vet, det känns som jordens undergång när du känner att febern och halsontet är på väg med bara en vecka kvar till start. Du som har väntat på det här loppet sååå länge och så blir du sjuk NU. Nej, det är klart att det inte är roligt att behöva få en DNS i resultatlistan (Did Not Start) på grund av en förkylning, men tro mig, du behöver vara helt frisk för att få en trevlig upplevelse. Dessutom kan det vara farligt för kroppen att anstränga sig med en infektion. Klassikerdiplom och Vasalopp i all ära, men det viktigaste är att du tänker på din hälsa i första hand. - Ta med dig extra valla.
Även om du har fått proffsvallning så kan det behövas bättras på nån gång under vägen. Visst, det finns hjälp att få i depåerna, men dels kan det vara lång kö och sen så kanske det inte är just vid en vallabod som du känner att fästet börjar bli dåligt, utan det kanske är i den där sega Lundbäcksbacken innan Oxberg till exempel. Då är det himla fint att kunna lägga på lite extra fäste just där. Är det klisterföre ute så finns det små sprayburkar med klister som är fantastiskt smidiga istället för att ha en superkladdig klistertub i fickan. - Ta det lugnt i första backen.
Det har säkert inte undgått någon att Vasaloppet börjar med en lååååång uppförsbacke. Där blir det ofta trångt. Väldigt trångt. Och det går långsamt. Det är lika bra att du ställer in dig på det från början. Ingen idé alls att börja stressa upp sig och försöka armbåga sig framåt, utan ta det bara lugnt och följ med strömmen. Jag brukar fokusera på att hålla in stavarna ordentligt så att jag inte råkar få staven avbruten redan första kilometrarna, det hade varit väldigt surt.
- Ta en bit i taget.
90 km på skidor, det är långt det. Det känns extremt långt när man har åkt en bra stund och ser på skyltarna att det är kanske 55 km kvar till Mora. Då är det lätt att tappa gnistan. Som tur är har Vasaloppsarrangörerna tänkt på det och när du lämnar en depå finns det en banderoll som talar om hur långt det är till nästa depå, det kan till exempel stå “Nästa depå Evertsberg 12 km”. Tänk att du ska åka 12 km då, det tycker i alla fall jag brukar kännas lite bättre än att tänka på dom där 55 som är kvar till målet i Mora. - Det går upp och det går ner. Mentalt också.
För dom allra flesta så tar ett Vasalopp någonstans mellan 6 och 12 timmar. Det är en rätt lång stund att stå på ett par skidor. Hur tokladdad och peppad du än är vid starten så är det få som har den känslan hela vägen, dom flesta får sina mentala svackor under vägen. Ibland känns det helt enkelt för jävligt, det är skitlångt kvar och du har bara lust att bryta av stavarna, kasta iväg skidorna och gå hem och ta en varm dusch istället. När det känns sådär så kan det vara bra att vara medveten om att det faktiskt, på något märkligt sätt brukar kännas bättre efter en stund. Kanske kom du fram till nästa depå och fick en kopp blåbärssoppa, kanske kom en härlig nerförsbacke eller så stod det några glada människor och hejade på dig vid kanten. Oavsett vad det kan vara som får dig på bättre humör så ha följande i minnet när det känns tungt: Fortsätt bara, det kommer snart att kännas bättre.
- Utnyttja depåerna för att fylla på vätska & energi.
Det är finfin service längs med Vasaloppsspåret – inte mindre än 7 depåer där trevliga och glada funktionärer finns där för dig med blåbärssoppa, bullar, sportdryck och buljong. Ta tillvara på det, du kommer behöva fylla på energi längs vägen. Stanna hellre och ta lite energi även om du inte känner dig å sugen än att åka förbi en depå och bli helt slutkörd innan du kommer fram till nästa. Man svettas en hel del när man åker skidor så det är viktigt att tänka på att fylla på salterna i kroppen. Jag brukar ha som tumregel att jag tar en kopp med sportdryck eller buljong i varje depå just för att få i mig salt, och därefter tar jag något annat som en mugg blåbärssoppa eller kanske lite mer sportdryck om jag är sugen på det.
Sixten Jernberg i Vasaloppet 1960 - Ta med dig lite “nödgodis”.
Även om det finns många depåer längs vägen så kan ibland krafterna ta slut mitt ute i spåret. Då är det fint att ha något gott att plocka fram. Ta något du gillar och som funkar för dig att äta under träning. Jag brukar ha någon form av energigel som jag kan ta när jag behöver den där extra energikicken, och så brukar jag ha något gott som lite choklad som jag kan ta fram när jag tycker att det är lite extra synd om mig där ute i spåret! - Packa ner bra grejer i duschväskan.
När du sen har kommit i mål så finns det bussar som kör dig till duscharna. Efter duschen tycker jag det känns skönt ha extra sköna, varma, mysiga kläder att ta på sig. Det kan också hända att du är ordentligt hungrig, så en god macka eller liknande kan vara en idé om du tror att du vill ha något att äta snart efteråt. Du kanske vill packa ner en kall cola att fira med? Fundera ut vad du tror att du är sugen på efter nio mil skidor, du kommer att tacka dig själv när du packar upp din väska i omklädningsrummet! - LYCKA TILL OCH NJUT ORDENTLIGT NÄR DET KÄNNS BRA!
