Vi i södern har hittills varit någorlunda förskonade från de riktiga köldknäpparna. Men nu har palmerna börjat hänga med bladen även här. Det är kärvt att vara cykelpendlare nu. Himlen hade imorse den rosatonade blåheten som skvallrar om att det är kallt. Vet inte om min hemmatermometer visar exakt rätt men kvicksilvret hade gömt sig runt -15. Det är åtminstone trettio grader åt fel håll för min del.
Är det någon hurtig fan som så mycket nämner uttryck som “kläder efter väder” eller ännu värre “det finns inget dåligt väder /../” så är risken stor att vederbörande endera blir strypt med en fleecetröja eller får en raggsocka nedstoppad i halsen.
Det artar sig till en vacker dag. Men inte känner jag för att ge mig ut och cykla för det. Förvisso är jag solskenscyklist men det får gärna vara varmt också för att den här cykelhumlan skall trivas. Jag vet att det går men jag vill inte. Fast jag längtar – men vill inte. Istället ämnar jag nog krypa in på “mitt” gym och mysa. Dra lite planlöst i någon spak och putta på någon pedal. Allt för att försöka hitta en muskel eller två.
Nu däremot skall det drickas kaffe, varmt sådant.
/ J – istapp
