På Cubefronten intet nytt! Va, händer det inget där? Nä inget alls faktiskt vad det verkar. Inte ett ljud. Inte ett livstecken. Nu börjar tålamodet att tryta det måste medges.
Först upptäcks att cykeln är trasig. Det är förstås alltid förargligt för att uttrycka det milt. Extra förargligt är det om det sker mitt i säsongen. Och särskilt förargligt är det i det här fallet eftersom den aktuella ramen redan är utbytt på grund av defekter på originalet. Det felet täcktes av Cubes ramgaranti eftersom den helt sonika gick av vid en svetsskarv. Om det kan ni läsa här!
Tilläggas bör att den nya ramen inte rullat särskilt många timmar. Tre säsonger för att vara exakt och då har jag enbart cyklat 14 pass på den i år och väldigt få föregående säsong. Det har heller inte vintercyklats på den överhuvudtaget eftersom vinterträning bedrivits på pendlarhärken istället.
Jag kontaktar förstås säljaren, i det här fallet Häggs i Myresjö och pratar med Sivert där. Som vanligt utmärkt bemötande från hans sida särskilt som han svarade på mitt första försök trots att han egentligen var på semester.
Då han ändå skulle titta förbi jobbet i ett annat ärende någon dag senare lovade han att vidarebefordra bilder till den danska generalagenten om jag mailade dem över dem. Så skedde också. Det var den 15 juli.
Sen dess har jag inte hört ett knyst. Inget svar från något håll.
Efter någon vecka börjar jag nyfiket undra hur ärendet fortlöper. Jag är trots allt mycket cykelsugen. Därför skickade jag ett tämligen försynt påminnelsemail den 29 juli för att höra mig för om sakernas tillstånd. Jag påpekade då att jag gärna ville veta vad som händer eftersom jag planerat att cykla MTB på Gotland bland annat. Något som är ytterst svårt utan cykel.
Inget respons på det.
Den 3 augusti skickade jag ytterligare ett mail. Den här gången något kortare i tonen och mer rättframt måste jag tillstå. Jag konstaterar att det gått tre veckor sedan jag skickade in bilderna för bedömning av skadan och att jag snart ämnar låta alla veta hur Cube behandlar sina kunder. I mailet framgår också att jag missar massor av skogscykling, den här veckan en Cuptävling i Bros-cupen.
Inget respons på det heller.
Trots att mail uppenbarligen är en totalt ineffektiv kommunikationsform skickade jag med en dåres envishet ytterligare ett meddelande en och en halv vecka senare som kort och gott löd:
“Hej,
Nu undrar jag verkligen hur det går i mitt ärende. Har inte hört något än. Har Danskarna/Cube svarat än?”
/ J
Det skickades den 13 augusti.
Nada svar.
Den 20 augusti gjordes ett nytt försöka till kontakt, den här gången via telefon. Inte en enda gång har något försök gjorts från Cube eller deras representanters sida att kontakta mig i ärendet kan väl tilläggas. Det är hela tiden jag som fått ligga på. Vare sig min mailadress eller telefon är på något sätt hemliga. Ett kort sms hade räckt.
Jag anser inte att det skäligt att inte ens meddela kunden att man tagit emot och behandlar ett ärende efter att mer än en månad har förflutit sen den inledande kontakten.
Då har vi inte ens närmat oss en lösning på själva grundproblemet – den trasiga baktriangeln. Jag har själv arbetat med kundrelaterad verksamhet och reklamationer och kan bara konstatera att det hade inte varit ok inom den bransch där jag jobbade.
Nu känner jag mig snart föranledd att ta till storsläggan. Det innebär att jag ärligt och utan förskönande omskrivningar tänker tala om exakt vad jag tycker och tänker om Cube som märke och deras brist på kundvård. Det kommer att ske såväl på sociala medier som diverse cykelforum och här på bloggen. Genomslaget lär därmed bli tämligen bra. I den lilla kampanjen kommer även att ingå ett öppet brev till Cube som företag. Det brevet lär i så fall kunna tas del av här.
Men först får de en chans till. Återkommer i ärendet.
/ J – besviken Cubeägare
#cykligare #knivesandbike
