Guadeloupe är ett franskt, utomeuropeiskt distrikt som ligger i Västindien och består av ett par öar, där de två största i princip sitter ihop. Stället har faktiskt varit svenskt en gång i tiden, vi fick det av England som kompensation för Napoleonkrigen men sålde tillbaka det till fransmännen tämligen kvickt för 24 miljoner franc. Och nu, 201 sedan ön tillhörde Sverige, har CK Hymer kommit hit för att ta tillbaka den.
Vad som är på gång att ske är att den 65e upplagan av UCI 2.2-loppet Tour Cycliste International de Guadeloupe ska till att avgöras, och klubben har blivit inbjuden som ett av 8 utländska lag. Som vanligt när det gäller mig har jag halkat på några bananskal och vips så var jag visst en av de sex cyklisterna från Linköping.
Resan påbörjades 02:15 från Östgötaslätten, med flyg 06:30 från Arlanda till Charles du Gualle, sedan byte av flygplats till Orly (eftersom flyg från Paris till Guadeloupe räknas som inrikesflyg) och avslutningsvis en nätt tur på nio timmar över Atlanten. Efter att ha fått alla cyklar och bagaget och passerat ut i ankomsthallen i Point-a-Pitre fick vi en första föraning om vad som komma skall när vi möttes av en man med TV-kamera som filmade när vi gick med cykelväskorna ut till vår buss, och som senare var en del i ett kvällsprogram på regional TV med uppsnack inför Touren som börjar på fredag.
Efter att ha åkt buss genom mörkret i en knapp timme och lyssnat på musik med riktigt rejäl baktakt för att komma i stämning kom vi fram till hotellet, där en pickup mötte upp oss för att skjutsa våra väskor de sista 200 meterna till entrén eftersom vi absolut inte fick slita ut oss i onödan!
Medieuppbådet fortsatte på träningen idag när en journalist bokade möte med oss medan vi handlade vatten, och sedan följde efter oss i bil i två mil för att filma oss. Det visade sig senare att han fått i uppdrag att följa oss hela veckan, ska se om jag lyckas få fram någon länk till TV-kanalens hemsida. Dessutom ryktas det om att han har på film när jag kör in i Rasmus bakhjul efter att Viktor skulle skoja lite med honom och hängde i hans sadel uppför en backe, vore ju festligt om det kablades ut på nätet.
Annars går den mesta tiden här åt till att vinka till glada människor som hejar och tutar i sina bilar, eller säga “je ne parle pas francais”. Strax dax för middag här, återkommer imorgon med mer inför-snack till tävlingen.
