Cykelturen Helgasjön runt skall inte förväxlas med motionsloppet “Helgasjön runt”. Den senare är väl en något mer extensiv tolkning av hur man tar sig runt nämnda vatten då den är mer än dubbelt så lång som min runda.
Den sträckning jag avser är den genaste, kortaste och snabbaste vägen runt sjön vilket blir 50,5 km. Framförallt är det den “ursprungliga sträckningen” för min del. Inte för att det är den “bästa” sträckningen för det är det verkligen inte. Den är tvärtom helt usel att köra i grupp till exempel. Inte minst för att en bit av den går på 2+1-väg, visserligen bara några kilometer men ändå.
Nu kan sägas att den inte såg ut på det viset från början när jag en gång i tiden körde rundan. Det var innan vansinnet med 2+1 vägar ens var påtänkt. De där vägarna som skall vara så “säkra”. Hur fan en väg nu kan vara farlig. Trodde de var döda ting. Men det är en annan fråga.
Att sträckan lever kvar beror helt enkelt på att det var en av de första rundorna jag klockade på landsväg överhuvud taget. Något jag skrivit om en gång i tiden i texten “Den gamle och havet“. Den tiden som står där är för övrigt inaktuell.
Hur som haver tänkte jag att det var en lagom sträcka att tillryggalägga i det lilla tidsgap som fanns mellan jobb, barnhämtning och studentuppvaktning igår. I bakhuvudet fanns en plan om att försöka köra lite halvfort med tanke på att jag körde tre timmar MTB dagen innan och tryckte till med ett tung benpass i gymmet i tisdags.
Eftermiddagen bjöd på en helt strålande vacker sommardag med en frisk bris som rufsade om i håret. En perfekt dag för alla som tar studenten och inte så illa för en cyklist heller. Preparerad med en bakfickebanan och en flaska vatten begav jag mig. Ut ur stan gick det bra. För dagen körde jag motsols och det kändes inledningsvis rätt ok. Ut till Stojby höll jag igen lite och hade där ett snitt på runt 33,5 vilket låg i linje med vad jag tänkt. Målsättningen var väl att hamna runt 34 i snitt till slut.
Men se det gick inte alls! När jag vände upp mot Åby visade det sig att vinden vände sig emot mig och i backarna upp mot Ekna och vidare mot Rottne-vägskälet dök farten. Halvvägs, i Åby var jag nere på 32,5. Varför fokus på snitthastighet? Jo – därför att den här rundan brukar köras som lång temporunda även om den inte är helt lämpad för det med cirkulationsplatser, vägpassager och till och med något rödljus. Men trafiksituationerna brukar jämna ut sig och det är bara mina egna rekord som skall slås. Det var inte aktuellt den här dagen. Då skall snitten norr om trettiosju.
Därefter blev det ännu tyngre. Benen var stelare än en uppstoppad grävling och motvinden till Ör över backarna i Hult och förbi Svanebro dödade dem helt. Ben adjö. Där gav jag upp planerna på att köra fort överhuvudtaget trots den väntande sneda medvinden. Istället tog jag mig hem och hade fullt upp med det. Men vädret var som sagt fantastiskt. Tänk att inte behöva frysa eller palta på sig massor av lager.
Som statuskoll var inte turen helt lyckad för psyket. Endera har jag ingen form alls eller så var förutsättningarna inte de bästa. Jag väljer att tro på det sista.
/ J – trött
#cykligare #knivesandbikes
