Jag har varit orolig för att min image som solskenscyklist blivit naggad i kanten under de gångna åren. Det måste medges att min person har synts cykla i nästan ur och skur. Såväl regn, hård vind som hagel och snöstormar har varit aktuella. Det har inte känts helt bra då en rättrogen solskenscyklist inte för sitt liv skulle synas ute i dylikt väder. I alla fall inte med vittnen närvarande.
Idag känns det som hedern upprättats något. Jag tittade ut när jag vaknade och efter att med en meteorologs nitiskhet begrundat termometrana och lusläst SMHIs detaljerade tabell över dagen gick jag tvekande ut för att värma bilen för skjutstjänst.
Jodå prognosen stämde alltför väl. Under fem grader, iskallt regn och byvindar upp till tio sekundmeter. Tvi vale! Jag skakade inte bara på huvudet utan hela själen ruskade på sig som en inre blöt hund. Tankar gick istället till alla varma drycker som skall inmundigas idag. På parad marcherade kaffe, te och chokladmjölk.
Tänkte även en stund på de stackare som skall ut på Lammhultcyklisternas lördagstur idag. De startar om en kvart. Ni hinner om ni skyndar er! Långdistanspass i dylikt väder är om inte annat väldigt karaktärsdanande. Frågan är ens om jag vill ha min karaktär stöpt i den formen? Jag förutspår att det kommer bli kallt, blött och en aning besvärligt.
Mandom, mod och morske män…samt en och annan amazon. Lycka till därute jag fortsätter att tangenbordscykla en stund. Det görs lyssnande på “Black Rebel Motorcycle Club” den sällsynt passande “Ain’t No Easy Way Out”
/ J – duckar för regn
#cykligare #knivesandbikes
