Ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Jag såg framför mig en lugn morgon där jag gick upp en smula tidigare än vanligt för att ägna mig åt lite för dagen nödvändigt pyssel. Så blev det nu inte.
Orsaken är lika enkel som bedräglig. Jag försov mig. Detta trots att min kära C ringde och väckte mig en extra gång. Det gjorde dagens morgonpendling betydligt mer dramatisk än jag tänkt mig. Anledningen till sömnkoman var att jag trots en rejäl förkylning valde att träna igår. Planen var enkel och i mitt tycke genial. Ta det lugnt och metodiskt och inte låta pulsen rusa. Jag hade inte feber och hade tillbringat ett och ett halvt dygn i sängen. Det gick väl sådär. Genom uppvärmningen höll det och kroppen svarade bra. Sen for djävulen i mig och jag råkade jag maxa viktmagasinen på fyra maskiner på mina 3×8:or och det var inte så lyckat visade det sig i efterhand. Var yr hela kvällen sen.
Det gjorde att jag inte kunde sova och extra sömntabletter inmundigades. Därför vaknade jag groggy i morse fem minuter innan jag skulle vara på jobbet. Inte heller det är extremt dramatiskt men om det kombineras med att det “pyssel” jag skulle ägnat mig åt var att byta min trasiga sadel så blir det genast mer spännande.
Att sedan halvt stående, lätt stödjande på den kapsejsade sadeln ta sig till jobbet med skrikande lårmuskler i den fläckvisa halkan och en skrällhosta som gjorde sig påmind över hela nejden det var en utmaning. Motivationen bestod i att inte bli eunuck.
Nu mer kaffe!
/ J – inte offer för omständigheterna men för mig själv
#cykligare #knivesandbikes
