Ibland kan det hjälpa att vända på saker och ting för att erhålla nya perspektiv på tillvaron. I det här fallet inget allvarligare än att byta riktning på några stigar för all del. Men ändå, principen är applicerbar på mycket nota bene.
Jag försöker i all enkelhet att få ihop en så lång stigslinga som möjligt i ett skogsområde hemmavid. Målet är att den skall vara minst 10 km lång, vara cykelbar i möjligaste mån så man inte behöver kliva av mer än ett par gånger och att stigarna inte skall “återanvändas” för mycket. Helst endast en gång per varv även om mina ‘regler’ säger att de får korsas hur många gånger som helst. Ja, sen skall den ju vara varierande och rolig att cykla också.
De flesta stigarna i området känner jag till och de flesta tämligen väl. Men att kombinera dem på ett bra sätt så rundan får flyt är något mer komplicerat. Men ungefär som när man byggde lego som liten så är själva arbetet betydligt roligare och viktigare än slutresultatet. Många turer upp och ned för kullar och backar blev det. Mosstungt, barrhalt, lerlikt, flytskönt och skitkul var det!
Och eftersom det är rotigt och stenigt i trakten dröjde det inte länge förrän punkteringen var ett faktum. Trodde först att bakdämparen hade för lite luft. Det hade den inte men väl bakdäcket.
Det visade sig när jag bytte slang att det inte var genomslag som var orsaken utan snarare att det krupit in grus mellan däck och slang. Leran jag kört i de sista gången hade krävt sin tribut till slut. Ekorrgrus gnager gummi.
Och apropå lera så märkte jag snabbt att en del fäste saknades både där det var lite blött och uppför. En snabb okulär besiktning av mitt bakdäck förklarade saken. Det är närmast en semislick jag kör på för tillfället. Dags att byta helt enkelt. Racing Ralph utan mittdubbar är brett och blankt.
Vädret var vackert och jag log ikapp med solen. Farten var modest för det mesta men ibland växte hornen ut, farten ökade och marginalerna minskade varpå jag stöp i backen i en vänstersväng. Framhjulet hade tappat fästet i en lerpöl och vänster bromshandtag hade böjt sig till ett frågetecken. Mindre bra. Jag bände raskt tillbaks det och funderade lite kring metallutmattning eftersom det är andra gången jag bänder tillbaks det aluminiumstycket.
Den största delen av sträckningen får nog betraktas som klar även om den sista delen av banan inte är bestämd ännu. Sen lär den tweakas en del misstänker jag. Det är process som aldrig blir klar. Återkommer med en karta när det är gjort.
Det började skymma så här i hösttider och kilometrarna hade tickat iväg till 32 stycken vilket är ett försvarligt antal på ren stig. I alla fall enligt min rygg som brast ut i en jeremiad igår kväll. Idag mumlar den mest bistert.
/ J – letar bland tallars rötter efter mina egna
#cykligare #knivesandbikes
