Jag är inte den som beklagar mig när kvicksilvret accelererar uppåt på sitt lilla tågräls och ja, jag har en gammal termometer. Vitt är ljust och fint men gör tillvaron luddig och svårcyklad när det kommer uppifrån.
Här i södra Sverige är det grått och körbart före. Ur cykelperspektiv alltså. Har en vän som nyligen var uppe på äventyr på småländska höglandet och besökte Pölder sport, en butik som specialiserat sig på längdskidor och gjort så sen över tjugo år. Tuffa tider i den branchen när vädret inte vill bjuda till får man förmoda. Undrar just när H får pröva att svischa fram med taktfasta armtag?
För någon dag sen var det tuffare, på mer än ett sätt. Vintern kom och det fort.
Och sen sörjde väglaget årstiden och försvann ner i gatubrunnarna.
Jag sitter här och är spänd eftersom det händer saker idag. Och imorgon. Och dagen därpå. Det är inte bara vintern som rör på sig.
Cykling blir det inte mycket av för stunden mer än transportcykling fram och tillbaks, fram och tillbaks, jo-jo cykling.
Den lilla träning som bedrivs har tillfälligt förlagts till Idrottskliniken i ett desperat försök att hejda utvecklingen mot mer pondus och tyngre argument från min sida. Jag lyfter mjölsäckar i mekanisk form och pressar armarna mot väggarna som hotar att falla in. Det ger starka triceps.
Nu mer kaffe och en stunds intervjusamtal, adjö.
/ J – väntande
#cykligare #knivesandbikes
