Midnattscykling blev det till slut. Nu sitter jag här och tesippar lugn och ro samt försöker tina upp min frusna lekamen innan sänggående.
Fick ett ryck tidigare under kvällen och bytte bromsklossar vilket var välbehövligt eftersom situationen började bli metallisk. I med det laddade batteriet och iväg.
Det glittrar inbjudande förföriskt på vägen. Det var inte guld visade det sig utan frosthalka. Mestadels fuktigt men här och var riktigt halt. Inte läge att lägga ned cykeln i kurvorna. Jag inbillar mig att det blåser medvind vilket känns symboliskt.
Vänder i Sandsbro och tycker att muskelorkestern spelar falskt. Dirigenten vevar runt runt men anslaget är inte lätt och luftigt. Pukor i baktakt.
Det är tyst och tomt i den begynnande natten. Möter en levande varelse vid Stora smäcken. Men hon vill inte språkas vid, rådjuret utan fortsätter sin häcklöpning.
När jag därefter anländer Hovshaga räknar jag bilar. Först en och så ytterligare en. Därefter inga fler. Två är lagom att räkna till och längre behövs inte.
Flaggorna vid golfbanan står rätt ut och bekräftar misstanken som gnagde inombords. Det blåser. Även mina ben håller med om det eftersom vinden ligger mot när jag svänger in på industriområdet.
Inget händer förrän i Bergsnäs där en nattvandrare kapuschonghukar sig mot vinden.
Jag känner mig en smula suddig. Färden bär mot Växjösjön och runt den. Det är allt lite kallt. Styr min kosa.
Jag cyklar mot slutet av säsongen och mot nästa.
Väl hemma väntar duschen lika troget som gårdvaren. Hurtigt säger jag högt att den bästa träningen är den som blir av. Fan tro’t.
Imorgon är jag trött. Klockan ringer om några timmar. Godnatt.
/ J – lyser upp?
#cykligare #knivesandbikes
