Transcontinental Race No5 Del 2

Efter att jag lämnade CP1 var jag tvungen att cykla en kortare klättring upp till Schloss Liechtenstein. Klättringen var inte så farlig, varken brant eller speciellt lång. Slottet var inte heller det särskilt dramatiskt men det kan bero på att vi såg det från “fel” håll för när man ser det på bild ser det riktigt häftigt ut.

Det åskade och jag började räkna med att bli blöt. Missade dock det mesta av regnet förutom blöta vägar. Fina vägar och mycket cykelvägar gjorde att det fortsatte kännas bra.

När kvällen kom passerade jag en Burger King restaurang och passade på att fylla på med energi. Utöver det jag mosade i mig köpte jag även med mig 4 cheeseburgare att ha till kvällsfika och frukost. Strax innan jag nådde gränsen till Österrike började jag bli sömnig och stannade på en rastplats efter 34 mil där jag hittade ett bord att sova under. Det åskade fortfarande och jag var lite orolig för att det skulle kunna bli regn, jag hoppades dock att bordet skulle funka bra som regnskydd.

Tänkte sova 4 timmar, klädde av mig cykelkläderna, rullade ut sovutrustningen, på med lite torra sovkläder, tandborstning och in under bordet. Vaknade av att det stänkte upp vatten i ansiktet av regnet, försökte pressa mig in längre in under bordet och försökte sova vidare. Lyckades sådär men somnade nog till lite till innan jag vaknade igen och bestämde mig för att gå upp och cykla vidare.

Dag 3

In i Österrike och det dröjde inte länge innan jag fick se Alperna.

Trampade vidare uppför en ganska hårt trafikerad väg uppför Fernpass innan jag kom in på mindre vägar igen ner mot Innsbruck. I Innsbruck började jag möta cyklister som körde North Cape 4000, ett lopp från Italien till Nordkap.

Käkade tidig lunch i Innsbruck och började klättringen uppför Brennerpasset. Trafiken var inte särskilt jobbig och klättringen var fin men ganska lång.

Blev sömnig mot slutet och fick stanna för en tupplur några kilometer innan gränsen till Italien. Sov 15 minuter innan jag körde vidare och kom inte mer än några meter innan jag mötte Torbjörn Svantesson som var på väg till Nordkap. Torbjörn och jag är med i samma cykelklubb  och bor bara några mil i från varandra, sjukt kul att mötas här och vi bytte några ord innan vi cyklade vidare åt var sitt håll.

Kom in i Italien och valde fel cykelvägs inledningen av utförsgärningen ner mot Bolzano. Jag tänkte att det går säkert att rätta till och fortsatte istället för att vända. Ganska dåligt beslut skulle det snart visa sig och det blev lite stigcykling och även lite pushbike innan jag var på spåret igen.

Nu började värmen komma och jag började få smaka på värmeböljan Lucifer som skulle se till att vi svettades ordentligt resten av loppet. Stora delar av sträckan var det cykelväg och min plan var att försöka ta mig så nära foten av Monte Grappa som möjligt under kvällen/natten för att kunna cykla uppför berget tidigt på morgonen och undvika den värsta värmen mitt på dagen. Knappt två mil norr om Bolzano missförstod jag och en bilist varandra. Jag kom på en cykelbana och från sidan stod en bil på en utfart. Jag uppfattade det som att bilen stod still och att han såg mig så jag rullade över utfarten, han körde dock och körde rakt in i sidan på mig. Som tur var hade vi båda låg fart. Jag han inte väja utan han körde på mig. Jag gick i backen med händerna först och cykeln fastnade med pedalen i fronten på bilen och vi behövde vara tre personer för att få loss cykeln. Jag tänkte att nu är det kört, cykeln lär ju vara trasig och i bästa fall kanske den går att laga. Efter att ha kollat över cykeln så var den i det närmaste oskadd vad jag kunde se. Bakväxeln var lite repad och växlade inte helt 100 efter olyckan samt att det var ett litet glapp i vevpartiet. Utöver det så var cykeln mirakulöst nog hel. Fronten på bilen var rejält tilltufsad med en stor spricka i plasten samt färgskav från i första hand min vänstra sko. Jag klarade mig med ömma händer och blåmärken på höger lår. Olyckan tog dock säkert tre timmar med väntan på Carabinieri, rapportskrivning m.m.

När allt var löst och jag kunde cykla vidare var händerna rejält ömma och jag hade svårt att hålla ordentligt i styret. Jag var tveksam till om det här skulle funka på dåliga vägar, i utförskörningar och i städer där man behöver kunna hålla i styret och bromsa. Även om cykeln var möjlig att cykla vidare på tvivlade jag på mina händer. Precis då, när jag skulle cykla vidare kom en enbent cyklist på cykelbanan, stannade och frågade hur det var med mig. Helt otroligt, det kändes som att det fanns en regissör med på äventyret. Han hade blivit av med sitt vänstra ben för ca. 40 år sedan i en olycka där han cyklat och blivit påkörd av en bilist. Det hade dock inte stoppat honom från att fortsätta cykla och han hade flera gånger cyklat uppför Stelvio med ett ben. Han bodde halvvägs till Bolzano och vi cyklade tillsammans i knappt en mil.

Helt fantastiskt vilken kämpe och jag berättade för honom om TCR och att det helt plötsligt blev lite svårare att gnälla över händerna när han trampade bredvid mig med ett ben och ett stort leende. När vi skiljdes åt började det bli kväll och jag bestämde mig för att än en gång ta in på ett hotell, äta ordentligt och vila några timmar för att se hur det kändes på morgonen. Jag hittade ett hotell i utkanten av Bolzano, checkade in, käkade middag, duschade, tvättade kläder och konstaterade att om jag skulle kunna fortsätta skulle det bli en varm dag på Monte Grappa. Fick bara ihop 25 mil.

Dag 4

Lämnade hotellet vid 4-tiden, händerna kändes inget vidare men det funkade. Morgonen var fantastiskt vacker och jag stannade på ett cafe i Trento för Italienskt kaffe och lite frukost. Efter Trento väntade en magnifik cykelväg hela vägen till foten av Monte Grappa och andra stämplingen.

Platt, slät fin asfalt,  fantastiskt vacker natur och cykelfik med jämna mellanrum. Här skulle man ju vilja cykla nån mer gång och njuta ordentligt utan tidspress och packväskor. Jag stannade på ett av fiken, käkade melon, lufttorkad skinka, sallad, toast och drack mer kaffe innan jag tog mig an de sista fem milen in mot checkpoint två.

Det var ordentligt varmt när jag stämplade kortet för andra gången. Nu väntade den berömda klättringen uppför Monte Grappa.