Dag 4, fortsättningen.
Lämnade stämplingen och volontärerna med fulla vattenflaskor med siktet inställt på toppen av Monte Grappa, 1500 höjdmeter högre upp. Det var rejält varmt, säkert 40 grader när jag svängde upp i serpentinerna, bitvis lite skugga i skogen men efter några hundra höjdmeter var skuggan i princip borta.
Såg några andra tävlande, bytte några ord men vi var alla ganska upptagna med vår egen kamp mot berget och värmen. Jag stannade på en restaurang och fyllde på med vätska och isglass innan jag kämpade vidare. Bitvis var det rejält brant och när hastigheten föll ner mot 5-6 km/h valde jag att kliva av och gå istället, allt för att spara knän och energi. Monte Grappa är otroligt vackert och fullt av historia, museum och monument och det hade säkert varit värt lite sightseeing om jag inte haft en tävling att slutföra.
Nådde toppen, firade med glass och Coca-Cola innan jag vände ner igen. Utförskörningen gick till stor del på ganska dåligt underlag och krävde mycket bromsande.
Mina händer ömmade rejält av att hålla hårt i bromshandtagen och det var en befrielse att komma ner på platt mark. Jag stannade vid en livsmedelsaffär och fyllde på med energi i form av yoghurt, chips, iste och andra nyttigheter. Nu väntade Po-slätten och ett i princip platt landskap. Jag hade tur med vinden och det blåste svag medvind när jag trampade österut på ganska trafikerade vägar. Stannade efter 305 km och slog läger bakom en bensinmack som stängt för dagen.
Dag 5
Upp tidigt, packa ihop och trampa iväg på i princip tomma vägar. Riktigt fint att cykla innan morgontrafiken kommer igång.
Nådde Slovenien och tog frukost på en bensinmack. Stannade på samma mack för två år sedan då jag var på väg till Vukovar.
Den här dagen var ganska händelselös. Passerade Ljubljana, som jag upplevde lite krångligare att cykla igenom än sist. Min tänkta väg ut ur staden var förbjuden för cyklar så jag fick leta mig fram vilket alltid tar tid.
I Celje tänkte jag att jag behövde äta lite riktig mat. Värmen hade gjort det svårt att få i sig annat än dricka och glass och jag tänkte att jag behövde äta ordentligt. Det var mitt på dagen och jag stannade på en pizzeria och beställde pizza, cola, vatten och kaffe. Pizzan var enorm och jag fick i mig halva innan jag avslutade med att bara äta upp fyllningen. När jag cyklade vidare kändes det som att kroppen fått en chock av maten, jag kokade i värmen, mådde illa och var tvungen att göra något. Som tur var cyklade jag bredvid en bredare bäck och bestämde mig för att kyla ner mig i det rinnande vattnet.
Vattnet var kallt och det gjorde verkligen underverk med min överhettade kropp. Badade säkert i en kvart innan jag kunde köra vidare. Efter att jag fått ner temperaturen gick det mycket bättre och jag tog mig nästan fram till Ungerska gränsen där jag slog läger i en skog. Det blåste ordentligt och än en gång åskade det i fjärran. Risken att jag skulle bli väckt av regn kändes överhängande när jag somnade efter att avverkat 320 km.
Dag 6
Vaknade glädjande nog torr, packade ihop och cyklade in i Ungern. Mestadels platt cykling i vad som såg ut som ganska fattig landsbygd.
Handlade i en butik i princip utan att betala, det var riktigt billigt. Ungern hade erbjudit ordentligt med utmaningar i planeringsskedet där väldigt många vägar var förbjudna för cyklar, traktorer och häst med vagn. Jag hade varit ganska noga och letat skyltar i Google Street View men missat ett par avsnitt där jag fick improvisera och leta ny väg. En av gångerna blev det stig till en hängbro och därefter putta cykel några hundra meter över en åker innan jag kunde fortsätta cykla.
Passerade in i Slovakien under eftermiddagen och tänkte få ihop minst 300 km innan jag stannade.
2 nätter ute och brutal värme gjorde att jag var ganska sugen på att kunna komma inomhus, tvätta kläder och ta en dusch. Hittade ett hotell som var värd för en MC-träff efter 306 km och slog till direkt. Satte di2-batteriet på laddning, käkade spaghetti i mina svettiga trikåer tillsammans med håriga män med skinnväst innan jag duschade och tvättade upp mina kläder. Knäna ömmade och värktabletterna kom till nytta när jag skulle sova. Hade dragit på mig början till sadelskav, smörjde med rumpräddare och somnade i det varma rummet.
Dag 7
Lämnade in nyckeln vid 4-tiden till en förvånad receptionist och cyklade mot Tatrabergen och checkpoint 3 som jag hoppades nå under eftermiddagen.
Ett större vägbygge tvingade mig till att leta ny väg och än en gång gick klockan fort innan jag var tillbaka på min planerade väg igen. Frustrerande när det händer men det gäller att försöka agera rationellt och inte stressa upp sig. Mötte en cyklist till som letade väg och till slut tog vi oss fram på en stig som tog oss runt problemet. Innan jag var framme vid Tatrabergen och kontrollen var jag tvungen att ta mig över ett 1100 meter högt berg med skidanläggning och allt. Klättringen var inte speciellt brant och det var fin cykling upp till toppen. Efter utförskörningen mötte jag Stephen Haines i vägkanten. Stephen och jag träffades efter Transatlantic Way Race på Irland 2016 och det var kul att ses. Han var trött och lite uppgiven, tyckte det gick segt och funderade på att sova lite. Jag var ganska pigg, tyckte att vi kört på bra, berättade att jag stämplat runt 30:e man på CP2 och att vi låg riktigt bra till tidsmässigt för att hinna till prisutdelningen. Ganska tydligt exempel på hur mycket huvudet och sinnesstämningen spelar roll. Jag köpte en Cola, vi snackade lite och sedan körde vi vidare.
Stephen skippade sin sovstund och vi följdes åt en bit innan jag stannade och fyllde på energi på en mack innan klättringen upp till CP3. Kontrollen låg på 1600 meters höjd vid Hotell Sliezky Dom. Klättringen gick uppför en smal, bitvis brant väg och det fina hotellet låg helt sagolikt vackert bland de kala bergen vid en klar liten fjällsjö.
Jag stämplade som 25:a och bestämde mig för att käka middag innan jag cyklade ner igen. När jag gick in i restaurangen satt ledande kvinnan, Melissa där och hade precis ätit. Hon berättade att hon beställde mat, gick ut och badade i fjällsjön och när hon kom in igen var maten klar. Grymt förslag tänkte jag, beställde pasta, cola och kaffe, tog ett uppfriskande bad och kände mig som en ny människa när jag satte mig för att äta.
Fortsättning följer…
