Jag har haft semester från både cyklandet och bloggandet i nästan två veckor. En resa till Paris med omnejd med familjen har förhoppningsvis laddat upp batterierna och fyllt på pluskontot lite inför höstens planerade cykeläventyr. Jag cyklade i och för sig 30 minuter på någon form av motionscykel på hotellgymmet på Disneyland men i övrigt har det mest blivit nöjesparker, sightseeing och god mat. Jag tror att det kan varit ganska bra för min del att få vila kroppen lite och få tillbaka suget.
Det råkade dock av en händelse komma sig som så att vi var i Paris för den sista etappen av Tour de France och jag lyckades få en söndag för mig själv i Paris, medan fru och barn gick på vetenskapsmuseum. Planen var att jag skulle ta mig ner mot Louvren och hitta en plats utmed Seine. Jag hade läst på lite innan och där verkade det vara bra att stå och titta. Läktarplatserna utmed Champs Elysées var minst sagt för dyra för min smak. Jag och familjen gick gemensamt från hotellet till triumfbågen och när vi kom fram dit vid klockan 10 hade några redan samlats vid avspärrningarna. Jag träffade på ett par britter i Sky-utstyrsel och frågade lite om bra platser m.m. Det visade sig att de tittat på sista etappen de senaste 11 åren och de rekommenderade platsen bredvid dem som var ledig. De var jättetrevliga och grymt insatta i proffstouren. Jag stannade och familjen knatade vidare.
Klockan var 10 på förmiddagen. Damerna skulle starta 1330 och därefter skulle herrarna nå centrala Paris runt 1800-1830 för att köra de 8 varven innan sista spurten. Det skulle bli en lång dag med bara en flaska vatten och ingen skugga. Som tur var så kunde vi turas om att hålla platserna längst fram vid staketet och det fanns goda möjligheter att fylla på med både vätska och mat i anslutning till vår plats. Det var inte så värst mycket folk förrän en till två timmar innan herrarna kom farande så det var inga större problem.
Damtävlingen var spännande och det var riktigt kul att se alla cyklisterna runda triumfbågen och passera bara några meter från där vi stod. Jag försökte ta lite kort men det var inte helt enkelt skulle det visa sig. Damerna körde tufft och jag tror att det var fyra krascher innan de var i mål.
Precis bredvid där vi stod fanns ett ganska stort matområde där Carrefour och övriga sponsorer bjöd på mat och man kunde vinna kepsar m.m. Maten höll riktigt bra klass och man kunde smaka ostron, nötkött, crepes, kyckling, kaffe, frukt m.m. Några småländska gratisrundor genom det området var fullt tillräckligt för att överleva hela dagen.
Dryga timmen innan herrarna dök upp så anlände karavanen. Klart märkligt spektakel och sedan ett par år tillbaka så får de inte dela ut freebees inne i Paris. Det verkade nu mest som att de som deltog var intresserade av att fota och filma sin upplevelse.
Med en överflygning av Franska Flygvapnet så dundrade herrklungan uppför Champs Elysées för första gången
Det är en ganska seg och lång stigning hela vägen upp till triumfbågen som de skulle köra 8 gånger. Mäktigt att stå alldeles bredvid banan med en så storslagen bakgrund som triumfbågen. Etappen som sådan var ju inte så spännande. Alla tröjor var redan avgjorda, utbrytningen var dömd att misslyckas och som väntat blev det en spurtuppgörelse på slutet som ni alla säkert redan vet utgången av.
Så här i efterhand så var det en riktigt kul upplevelse men tveksamt om jag kommer göra det igen. Proffscirkusen tilltalar mig mindre och mindre. Det är kul att titta någon gång på någon spektakulär etapp på tv och kika på några sammandrag från de stora tävlingarna men större intresse än så har jag inte. I takt med mitt ökade intresse för bikepacking och ultracykling så lägger jag hellre tiden på att följa blå pluttar på trackleaders och försöka följa dessa race i stället. I natt startar The Transcontinental Race No4 från Geraardsbergen och jag kommer följa tätstriden som i år verkar bli sjukt spännande samt övriga kämpar varav några lite närmare. Det är några svenska startande i år och det ska bli riktigt kul att se hur det går för dem.
Avslutningsvis så släpptes en nästan en timme lång film om förra årets TCR i onsdags. En film som på ett riktigt bra sätt beskriver tävlingen från några olika individers perspektiv. Kollar ni noga så kanske ni ser mig skymta förbi vid briefingen och vid målet.
