Keirin, balla cykelbutiker och erfarenheter.

Efter målgång så hade jag några dagar i Osaka innan jag skulle tillbaka hem till familj och jobb. Sogon på Far Ride Mag hyrde ett stort hus där många av cyklisterna köpte in sig på en säng eller en plats på golvet. Jag och Tom som gick i mål tidigt kunde lägga händerna på en säng. Efter mat och dusch så kraschade jag i sängen och sov från 02 till 1500. Jag vaknade till några gånger, gick på toa och tänkte att jag var ganska pigg och kanske skulle gå upp och käka men somnade igen.

Dagarna i Osaka försvann ganska snabbt. Vi käkade, sov, välkomnade fler cyklister i mål med en kall öl på bron vid Glico Man, snackade minnen från loppet, drömmar om andra lopp och hade det grymt trevligt. Trots att man inte cyklar tillsammans så knyter man på något konstigt sätt riktigt starka band till de andra cyklisterna och det var kul att kunna hänga några dagar efteråt tillsammans.

En dag ägnade vi åt att åka till Kyoto för att titta på Keirin. Det här var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Huvuddelen av de som gått i mål hängde på och vi fick en riktigt bra dag på velodromen. Som förväntat så var de flesta besökarna bara intresserade av spelandet och det kunde nog lika gärna varit hundar som cyklister på banan. Keirin är en av få tillåtna sätt att spela om pengar i Japan och det är förmodligen därför det är så stort. Arenan var sliten och besökarna var i huvudsak pensionerade män, varav flera framåt dagen blev ganska berusade. Det var nästan som att befinna sig i ett Japanskt tv-spel. Cyklisterna klädda i neonfärger och musiken lät precis som från ett gammalt 8-bitars spel. Tävlingen pågick hela dagen med ett heat varje halvtimme och jag har för mig att det var 12 eller 13 heat. Det var inte helt enkelt att lämna in en spelkupong då allt som vanligt var på japanska. Det drogs igång en egen gambling på läktaren bland Japanese Odysseygänget. Jag ville dock prova att spela på riktigt och lyckades få hjälp av några sköningar i spelhallen. Vi fyllde i en kupong och jag tippade för 200 Yen (20kr.) Vi spelade på att jag skulle få in vinnare och tvåa och det blev vinst direkt. Nu var det ju så klart en riktig favoritseger så när jag hämtade ut vinsten så fick jag inte mer än 350 Yen. Det här spelade ju mindre roll då det roliga var själva upplevelsen och att komma ner till mina lika glada hjälpredor vid kupongerna för att lösa ut vinsten. Vi käkade nudlar på arenan och var kvar till sista loppet som var det med de bästa cyklisterna. Det var värt väntan för vi fick se ett riktigt grymt race som avslutning.

En dag ägnade jag och Tom åt att cykla runt i Osaka, dricka kaffe, äta och besöka cykelbutiker. Sjukt många fina butiker med riktigt läckert utbud. Vi började på Bicycle Studio MOVEMENT och kollade på Moots, Cielo m.m. Jag köpte mig en musette i japansk denim och grabbarna i butiken fotade våra cyklar.

Nästa höjdare var Sayacafe Giracha eller track supermarket som man så vill. Sjukt trevligt ställe med café och i huvudsak japanska velodromcyklar och BMX-cyklar. Utöver detta så fanns det gott om delar och tillbehör för att hålla uppe intresset under lång tid. Att bara titta på alla fina Nagasawa-ramar tog en bra stund.

Vi kollade också in Brotures som säljer nyare fixies och någon mer mainstreambutik innan vi tog oss till butiken Hütte 8to8 där min cykellåda stod och väntade efter att den skickats från Tokyo nästan två veckor tidigare. Kentaro i butiken var en riktig klippa och jag fick ha lådan stående tills jag skulle åka hem och även packa min cykel i butikens lilla verkstad innan hemresan.

Erfarenheter från loppet.

Med några veckors distans till äventyret så ska jag försöka sammanfatta några av de viktigare erfarenheterna.

• Ögonen. Jag har tidigare inte haft några problem att köra med samma linser under 2 veckor men den här gången blev det ju rejäla problem. Till nästa lopp ska jag försöka lösa ett par slipade sportglasögon så att jag kan se även om ögonen inte vill ha linser.
• Cykeln funkade ännu en gång riktigt bra. Lite smärre justeringar ska jag dock göra. Flaskställen ska flyttas ner så jag får med större flaskor. Flaskstället jag monterade under tempopinnarna funkade ett tag innan flaskan skakade loss och jag blev utan. Här behöver jag utveckla en lösning så att den sitter kvar.
• Kläder. Jag hade med mig relativt mycket kläder och kunde hålla mig hyfsat varm med regnställ och arm- och benvärmare. Det här loppet kunde blivit riktigt eländigt om man valt att spara in på regnkläder. Mina Rapha Brevet-bibs funkade hur bra som helst och jag hade inga bekymmer med skav.
• Kroppen funkade bättre än vad jag vågat hoppas på. Knäna som strulade på Irland visade inga tecken på att inte vilja cykla och jag behövde inte ta en enda värktablett. Jag cyklade nästan hela loppet utan handskar och upplevde att jag fick mindre bekymmer med händerna än när jag kört med handskar. Min teori är att gel-kuddarna ger ett ökat tryck på just den punkt som ger mig problem med ulnar-nerven. Styret är fyllt med VIBEX för att minska vibrationer och jag har gelinlägg under min tjocka styrlinda så jag tror inte att jag behöver ännu mer gel.
• Planen jag hade att inte köra så fort jag kunde utan sikta på 12 dygn gjorde att jag kunde hålla mig ganska fräsch. Huvuddelen av dagarna behövde jag bara cykla 20 mil och fick ganska mycket tid över till sömn, mat och vila. Det här gjorde att det blev en annorlunda upplevelse än tidigare tävlingar då jag pressat mig hårdare.

Med det här inlägget avslutar jag följetången om the Japanese Odyssey. Nu väntar några månader av höst- och vinterträning. I mellandagarna är planen att köra andra upplagan av Abloc Winter Challenge och självklart försöka få ihop 500km till Rapha Prestige 500. Utöver det så ska det bli lite CX, långpass, inomhusträning m.m. Förhoppningen är att kunna köra lite mer kvalitet och kanske kunna höja nivån lite till nästa års äventyr.