Japanese Odyssey del 3 Havet och den perfekta bivy-platsen

Dag 4:

Steg upp tidigt och klädde på mig mina nytvättade och fortfarande lite blöta kläder, packade ihop och började cykla uppför Mount Ontake i mörkret. Allt eftersom jag kom högre upp så ljusnade det och för omväxlings skull så var det en fin morgon utan regn. Utsikten med den rykande skogen var mäktig när jag cyklade upp genom den till synes övergivna skidanläggningen.

Knäppte några kort på toppen innan jag vände ner till hotellet igen och käkade Japansk frukost med lax, ris, grönsaker och grönt te innan jag fortsatte nerför.

Under tiden jag käkade så kom regnet igen och det regnade mer och mer ju längre dagen gick. Några gånger regnade det så mycket att jag valde att ta skydd under tak och när jag kollade prognosen så såg jag att tyfonregnet skulle kulminera under eftermiddagen och det skulle regna som mest mellan 15 och 19.

Under eftermiddagen regnade det bitvis så mycket att det nästan gjorde ont i skinnet, vägbanan svämmade över och det var svårt att se. Till slut fick jag kapitulera och jag hittade en skylt som sa Love Hotel. Skit samma tänkte jag, det måste gå att ta skydd där några timmar även om jag inte är ute efter Love. Det var ganska komplicerat att checka in och jag förstod så småningom att man kunde lösa hela proceduren med ett knapptryck och sedan betala i en liten lucka efteråt. Jag lyckades till slut hyra ett rum i 5 timmar och passade på att vila mellan 15 och 20. Jag lyckades inte sova speciellt mycket men kom åtminstone undan från regnet och fick torka till lite.

När jag checkade ut så hade det slutat regna och kvinnan i receptionen tyckte nog synd om mig för hon kom ut och bjöd på godis. Jag körde vidare genom Gifu, käkade kvällsmat och fortsatte att cykla, konstant avbruten av trafikljus, dåliga cykelbanor och mängder av trafik. Hastigheten var inte speciellt hög men det var ändå skönt att cykla när det för omväxlings skull inte regnade. Vid midnatt fyllde jag på med mat och vätska, köpte frukost och körde vidare på jakt efter en plats att sova några timmar. Jag hittade ganska snart en rastplats och handikapptoan fick bli mitt hem i några timmar. Planen för dagen var 25 mil och jag tror att jag fick ihop 23. Ganska nöjd ändå då vädret varit en riktig motståndare under dagen och jag var bara 4 mil efter min tidsplan.

Dag 5:

Jag lämnade mitt gömställe innan gryningen och trampade vidare mot stora sjöar och så småningom havet. Idag skulle det förhoppningsvis erbjudas lite vackra vägar och fin utsikt. Vädret såg positivt ut och bakom tyfonen var det nu uppehåll. Jag kom fram till Lake Biwa under morgontimmarna och det var helt sagolikt vackert med sjön, dimma och bergen i bakgrunden.

Några timmar senare så såg jag Japanska Havet för första gången och fick nu cykla med havet på min högra sida under fler mil framöver. Vädret var fint och jag hade lite lätt medvind. Lite senare cyklade jag in i ett naturreservat och det var väldigt vackert. En liten slingrande väg, lite trafik och fantastisk utsikt.

Det började skymma och jag hade egentligen några mil kvar att cykla för att få ihop planerade 25 mil när jag upptäckte ett litet torn på en rastplats. Tornet var ett par meter högt och hade öppningar med utsikt mot stranden och havet. Jag kunde bara inte motstå att stanna över natten just här. En sån här bivy-spot hittar man ju inte två gånger och med risk för att ännu en gång hamna på en toalett fattade jag beslutet att stanna med 22 mil på mätaren. Nu var jag 7 mil efter planen men det spelade ju mindre roll. Det var fortfarande ingen tävling och jag hade 2 dygn i reservtid för att klara 14 dygn. Jag hade ingen större lust heller att cykla i mörker på det som kanske var min rutts vackraste sträcka, då kunde jag ju valt kortaste vägen istället för min sightseeingrutt. Jag cyklade ner till byn, hittade en affär, köpte frukost, chips, kvällsmacka och en liten öl. Väl tillbaka i mitt lilla torn satt jag och njöt av solnedgången med en kall Asahi och en påse chips. Det här är verkligen livet på en pinne. Cykla, äta, sova och så cykla igen.

Dag 6:

Vaknade till uppehåll igen och fick en fantastisk morgon i det som återstod av det här vackra området. Under förmiddagen cyklade jag förbi ett antal stränder där surfare hängde och verkade ha en bra dag.

Strax före lunch så hamnade jag på Route 9 och så skulle det förbli i ganska många timmar framöver. Min originalrutt gick längs en ännu större väg men där var cyklar förbjudna. Utifrån min planering så såg den större vägen bättre ut då den hade en bred vägren men nu fanns inget ba alternativ till route 9. Skulle jag valt mindre vägar hade jag hamnat längre inåt land och då skulle det genast bli sjukt kuperat. Det kom några regnskurar under dagen men trafiken var det största bekymret. Huvuddelen av milen fanns det cykelbana men den var oftast så dålig att det var nästan omöjligt att använda den. Lastbilarna körde om med minimal marginal, svängde gärna in så att jag nästan träffades av släpet. Istället för vägren så var det ett djupt gjutet dike till vänster om mig. Diket var kanske 50-70 cm brett och ungefär lika djupt. Skulle man köra ner i det så skulle det gå riktigt illa. Det slutade med att jag körde i vägkanten till jag inte pallade längre, svängde upp på cykelbanan och körde där några kilometer tills jag konstaterade att det här funkar ju inte, jag kommer ju ingenstans och bytte till vägkanten igen. Sedan upprepade sig den här taktiken under större delen av dagen.

Jag hade fått ett meddelande från Stuart tidigare under dagen att vi säkerligen skulle mötas under kvällen eller morgondagen. Vi bestämde att vi skulle sikta in oss på middag. Den middagen gjorde att jag mosade på ganska bra i mörkret när vi upptäckte att det var ganska många mil kvar tills våra vägar skulle mötas. Vi möttes strax efter 22 i en mindre stad och hittade ett öppet Mos Burger där vi kunde mosa i oss en burgare med en massa sås på, pommes och läsk.

Det var riktigt kul att träffa en av de andra cyklisterna och prata lite om upplevelserna hittills. Det hade nog regnat ännu mer på ön Shikoku i alla fall om jag skulle tro på Stuart. Dessutom så hade mina möjligheter att prata med japanerna varit ganska liten då de flesta av de jag mötte inte pratade någon engelska och jag kunde två ord japanska. Några minuter efter 23 fick vi lämna haket då de stängde och vi dessutom borde cykla vidare. Stuart tänkte köra några mil till medan jag bara siktade på att ta mig ut ur staden och hitta en plats att sova på. Jag behövde inte leta länge utan hittade snart en fin busskur med skjutdörrar där jag kunde övernatta. Tack vare middagsdaten så fick jag ihop 29 mil mot planerade 25 och var nu ynka 3 mil efter min plan med halva loppet kört.