Nu är det en månad kvar till mitt Japanäventyr The Japanese Odyssey. Jag har skrivit om loppet tidigare men för nytillkomna läsare kan man väl kortfattat säga att det är ett osupportat cykeläventyr på sisådär 250 mil och 50000 höjdmeter. Starten går i Tokyo och cyklisterna ska sedan på självvalda vägar besöka 11 checkpoints huvudsakligen placerade på bergstoppar, vulkaner eller bergspass innan målgång i Osaka. Det är ingen egentlig tävling med resultatlista och vinnare utan alla som tar alla kontroller och når målet inom 14 dygn är godkända. Det är andra året som odysseén genomförs och jag tror det är 15-20 anmälda. Jag har inga planer på att försöka köra så fort som möjligt utan siktar på att snitta runt 20 mil om dagen vilket skulle innebära en målgång efter drygt 12 dygn. Med 20 mil om dagen hoppas jag kunna hinna med att uppleva Japan och hinna med att njuta lite också. Förhoppningsvis behöver jag inte cykla i mörker och missa allt det vackra.
Jag börjar bli klar med ruttplaneringen och den här gången har jag medvetet valt lite längre men vackrare vägar. Jag kommer cykla längs med Japanska sjön där det ser helt fantastiskt ut trots att det blir både länge och mer kuperat. Jag kommer dessutom att ha två olika rutter mellan två kontroller i mina GPS-er där den ena är 302km och innehåller en godkänd färjetur på drygt 5 mil, medan den andra är 426 km, passerar monument från bombningarna i Hiroshima och dessutom följer vad som omskrivs som världens kanske vackraste cykelbana mellan flera små öar på fantastiska broar.
Jag tror och hoppas jag kommer kunna välja den längre vägen men kroppsliga, mentala eller mekaniska problem kan tvinga mig till det snabbare och kortare vägvalet.
Cykeln kommer i stort sett att ha samma set-up som under TransAtlantic Way. Den har varit inne på behandling hos Cykelsmedjan och fått en ny the Plug för laddning av elektroniken. Jag har dessutom krängt på 32 mm breda Continental Grand Prix 4 Season så nu hoppas jag kunna rulla mjukt och fint. Jag har även satt dit ett nytt flaskställ på tempopinnarna. Mitt förra vibrerade loss på Irland men det här sitter upp och ner med buntband så jag hoppas det sitter. Fästen för båda mina GPSér sitter även monterade från start nu. Jag kommer satsa på att köra med min eter 30 och ha med min Edge 1000 i packningen som reserv. Ny kedja och nya bromsbelägg ska monteras men sedan är jag nöjd.
Vad gäller träningen så känns det som att jag har tillräckligt med distanspass i kroppen efter alla breveter och racet på Irland. Jag kommer försöka köra lite mer hårda pass sista månaden och även lite mer backar än normalt. Som tur är så är det ju Rapha 12 Hills nästa helg så då blir det säkert både backigt och hårt. Jag inledde den lite hårdare träningen nu i eftermiddags med det första passet på bra länge i min paincave. Blev ett 45 minuter långt Sufferfestpass och det var länge sen jag tränade så här hårt. I kontrast till alla långa, lugna turer var det riktigt skönt att blåsa ur kroppen ordentligt.
Ciao
