En blogg om långa cykelturer, cyklar och äventyr

Daniel
Johansson

Min praodag med pappa. Gästblogg av Tuva Johansson

22 Apr

Jag hade min prao hos pappa. Vi cyklade en del på stig första dagen, men vi cyklade också på grus och asfaltvägar. Vi cyklade förbi Torsa stenar, Huluberget, en brant backe och mycket mer. Efter ungefär två mil var vi framme vid vindskyddet. Sen lagade vi frystorkad carbonara och grillade banan med plopp och ahlgrens bilar till efterrätt. Dagen efteråt väntade tre mils cykling innan vi skulle komma hem. Det började med lite skog innan vi kom ut på vägen igen. Efter ett tag stannade vi och fikade men sen var det bara att cykla resten av vägen hem. När vi kom hem åt vi lunch och packade upp.

DSC00540 DSC00547 DSC00553 DSC00559 DSC00567 DSC00577 DSC00579 DSC00585 DSC00595 DSC00597 DSC00603 DSC00608 DSC00609 DSC00618 DSC00619 DSC00629 DSC00634 DSC00637 DSC00643

 

Film från turen

 

Det var roligt och faktiskt inte lika jobbigt som jag trodde.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag hade min prao hos pappa. Vi cyklade en del på stig första dagen, men vi cyklade också på grus och asfaltvägar. Vi cyklade förbi Torsa stenar, Huluberget, en brant backe och mycket mer. Efter ungefär två mil var vi framme vid vindskyddet. Sen lagade vi frystorkad carbonara och grillade banan med plopp och ahlgrens bilar till efterrätt. Dagen efteråt väntade tre mils cykling innan vi skulle komma hem. Det började med lite skog innan vi kom ut på vägen igen. Efter ett tag stannade vi och fikade men sen var det bara att cykla resten av vägen hem. När vi kom hem åt vi lunch och packade upp.

DSC00540 DSC00547 DSC00553 DSC00559 DSC00567 DSC00577 DSC00579 DSC00585 DSC00595 DSC00597 DSC00603 DSC00608 DSC00609 DSC00618 DSC00619 DSC00629 DSC00634 DSC00637 DSC00643

 

Film från turen

 

Det var roligt och faktiskt inte lika jobbigt som jag trodde.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nya väskor från Rockgeist

18 Apr

Igår landade äntligen paketet med väskor till min Salsa Cutthroat. Väskorna är tillverkade i USA av Gregory Hardy som driver Rockgeist Bikepack USA.

LRG_DSC00529

Greg fick lite bråttom mot slutet av tillverkningen då han skulle iväg och cykla Arizona Trail Race, ett 750 miles långt MTB lopp genom Arizona. Loppet är ganska speciellt då det på slutet innehåller en ganska lång passage av Grand Canyon där cyklisterna måste bära cyklarna under ett antal mil i stökig terräng. För detta har cyklisterna bäranordningar så att de kan ta isär cyklarna och bära dem på ryggen. Tidspressen gjorde att min ramväska fick lite fler kardborreband och lite färre hål där jag istället kunde fäst väskan i ramen med flaskställsbultarna men det spelar ju mindre roll när man vet att anledningen var att Greg skulle ut på äventyr i den här fantastiska miljön.

IMG_2472
Bild från Rockgeists instagram på väsktillverkaren själv.

Det fina med Rockgeist Bags är att de görs i princip helt custom efter dina önskemål. Dels anpassas ramväskan efter just din ram så att den passar perfekt. Utöver det så kan du välja från mängder av olika tyger med olika egenskaper och mängder av färger. Det finns dels klassiska cordura-tyger som är lite tyngre men åldras vackert och är lite mer klassiskt, dels mer tekniska tyger och riktigt lätta material som cupen-fiber. Dessutom kan du välja egenskaper på dina väskor såsom antalet dragkedjor, avdelare, genomföring för slangar, reflexer m.m. Passa på att kika in på sidan och botanisera lite i utbudet.

Mina väskor då?

LRG_DSC00528

En måttanpassad Mudlust framebag i LiteSkin som är ett lätt men ändå slitstarkt material. Lite lila detaljer för att passa övriga väskor och cykeln. Horisontell avtagbar avdelare och två dragkedjor samt ytterligare en dragkedja på vänstersidan till ett kartfack. Genomföring för slang till vätskeblåsa då jag kommer köra med det och två flaskor på gaffeln.

LRG_DSC00532

En Large Cache top tube bag i lila VX21 som är ett vanligt material i väskor. Bolt-on vilket innebär att den sitter fastskruvad i toppröret med två bultar som är standard på den här ramen. Väskan är riktigt stor och rymmer mycket. Att den sitter bultad innebär att den sitter mycket bättre än mina tidigare väskor med kardborre som gärna villa hamna lite snett.

LRG_DSC00530

Sadelväska Foxglove, även den i lila VX21 är en medelstor sadelväska och rymmer 7,5 liter. En mindre storlek för att minimera risken för en svajande väska. Väskan har rullstängning och även en rem för att hålla ihop hela paketet.

LRG_DSC00531

Nu har jag än så länge bara hunnit montera väskorna och se så att de passar men kvaliteten känns riktigt, riktigt bra. Fina material och ett riktigt bra hantverk med genomtänkta detaljer. Spännen, remmar och kardborre verkar också hålla en riktigt hög klass. Det ska bli otroligt kul att testa de här väskorna och skita ner dem ordentligt.

Jag har dessutom haft förmånen att få testa en fleecejacka från Revolution Race. Den jag testat heter Illusion Fleece och är en lite tjockare fleecejacka med rejäl huva och långa ärmmuddar med hål för tummarna.

IMG_2565
Perfekt mysjacka efter en lång cykeltur.

Jackan är ganska lång så risken för kylande glipor mot byxorna är minimal. Kvaliteten känns bra, jackan är skön och lite stretchig. Möjligen är de lite stora i storlekarna, jag beställde efter tabellen och tycker att jackan är i största laget men det är ju individuellt vad man tycker om storlekar. Jag tycker att man får mycket jacka för pengarna och att den är prisvärd.

Igår landade äntligen paketet med väskor till min Salsa Cutthroat. Väskorna är tillverkade i USA av Gregory Hardy som driver Rockgeist Bikepack USA.

LRG_DSC00529

Greg fick lite bråttom mot slutet av tillverkningen då han skulle iväg och cykla Arizona Trail Race, ett 750 miles långt MTB lopp genom Arizona. Loppet är ganska speciellt då det på slutet innehåller en ganska lång passage av Grand Canyon där cyklisterna måste bära cyklarna under ett antal mil i stökig terräng. För detta har cyklisterna bäranordningar så att de kan ta isär cyklarna och bära dem på ryggen. Tidspressen gjorde att min ramväska fick lite fler kardborreband och lite färre hål där jag istället kunde fäst väskan i ramen med flaskställsbultarna men det spelar ju mindre roll när man vet att anledningen var att Greg skulle ut på äventyr i den här fantastiska miljön.

IMG_2472
Bild från Rockgeists instagram på väsktillverkaren själv.

Det fina med Rockgeist Bags är att de görs i princip helt custom efter dina önskemål. Dels anpassas ramväskan efter just din ram så att den passar perfekt. Utöver det så kan du välja från mängder av olika tyger med olika egenskaper och mängder av färger. Det finns dels klassiska cordura-tyger som är lite tyngre men åldras vackert och är lite mer klassiskt, dels mer tekniska tyger och riktigt lätta material som cupen-fiber. Dessutom kan du välja egenskaper på dina väskor såsom antalet dragkedjor, avdelare, genomföring för slangar, reflexer m.m. Passa på att kika in på sidan och botanisera lite i utbudet.

Mina väskor då?

LRG_DSC00528

En måttanpassad Mudlust framebag i LiteSkin som är ett lätt men ändå slitstarkt material. Lite lila detaljer för att passa övriga väskor och cykeln. Horisontell avtagbar avdelare och två dragkedjor samt ytterligare en dragkedja på vänstersidan till ett kartfack. Genomföring för slang till vätskeblåsa då jag kommer köra med det och två flaskor på gaffeln.

LRG_DSC00532

En Large Cache top tube bag i lila VX21 som är ett vanligt material i väskor. Bolt-on vilket innebär att den sitter fastskruvad i toppröret med två bultar som är standard på den här ramen. Väskan är riktigt stor och rymmer mycket. Att den sitter bultad innebär att den sitter mycket bättre än mina tidigare väskor med kardborre som gärna villa hamna lite snett.

LRG_DSC00530

Sadelväska Foxglove, även den i lila VX21 är en medelstor sadelväska och rymmer 7,5 liter. En mindre storlek för att minimera risken för en svajande väska. Väskan har rullstängning och även en rem för att hålla ihop hela paketet.

LRG_DSC00531

Nu har jag än så länge bara hunnit montera väskorna och se så att de passar men kvaliteten känns riktigt, riktigt bra. Fina material och ett riktigt bra hantverk med genomtänkta detaljer. Spännen, remmar och kardborre verkar också hålla en riktigt hög klass. Det ska bli otroligt kul att testa de här väskorna och skita ner dem ordentligt.

Jag har dessutom haft förmånen att få testa en fleecejacka från Revolution Race. Den jag testat heter Illusion Fleece och är en lite tjockare fleecejacka med rejäl huva och långa ärmmuddar med hål för tummarna.

IMG_2565
Perfekt mysjacka efter en lång cykeltur.

Jackan är ganska lång så risken för kylande glipor mot byxorna är minimal. Kvaliteten känns bra, jackan är skön och lite stretchig. Möjligen är de lite stora i storlekarna, jag beställde efter tabellen och tycker att jackan är i största laget men det är ju individuellt vad man tycker om storlekar. Jag tycker att man får mycket jacka för pengarna och att den är prisvärd.

Bästa GPSen för långa cykelturer

10 Apr

Rubriken är lite lätt överdriven. Jag har ganska långt ifrån provat alla marknadens gps-er men det finns en GPS som är den mest populära bland bikepackers och ultracyklister och det är Garmin Etrex 30 som egentligen inte ens en cykelspecifik enhet utan en frilufts-gps.

Jag har kört mycket med både Garmin Edge 1000 och Garmin Etrex 30 och väljer kanske hellre Edgen om jag bara ska köra ett kortare pass. Den har lite fler funktioner, är möjlig att parkoppa med pulsmätare, wattmätare, telefon m.m. och den har wifi för direkt uppladdning av träningspasset till Strava om man gillar det. Den enskilt största nackdelen är dock batterikapaciteten och att den förbrukar en hel del ström. Det är svårt att få ut så mycket mer än 10 timmar ur den även om man kör utan belysning och en massa sammankopplade enheter. Visst den går strömförsörja via dynamo eller power-banks men det är ändå ett bekymmer.

IMG_0321
Bild från TCRno5 när jag körde med båda enheterna och strömförsörjde Edgen med dynamo.

 

DSC00069
Nya hojen. Salsa Cutthroat med monterad Etrex.

 

IMG_2407

Alla funktioner som finns på de moderna cykel-gpserna använder jag inte på tävlingar eller långa turer. Jag planerar rutten i förväg hemma och laddar upp GPX-filer till min GPS. Sedan följer jag helt enkelt det planerade spåret i enheten. Jag låter inte enheten föreslå förändringar till rutten om jag skulle komma utanför spåret eller för den delen använder turn-by-turn navigering. Ett spår att följa, trippmätare och klocka är egentligen det som behövs. Till detta är en enkel och billig Etrex 30 alldeles lysande. Den absolut största fördelen är att den körs på 2 st AA-batterier, väljer man lithium så klarar jag 2-3 dygns cykling på 2 batterier. Den går att köra via extern strömförsörjning via exempelvis en dynamo men det är inget jag brukar använda. Den är liten, robust och har inte touchscreen utan knappar. Knappar är ju även det en fröjd då de inte påverkas av vare sig handskar eller regn vilket kan ställa till det för min Edge 1000.

Nyligen hittade jag en nedladdningsbar profil till Etrex tillverkad av Kerry Slaite som driver k-lite. Profilen förenklar menysystemet i Etrexen och gör framförallt att man kan växla mellan tre skärmar genom att bara trycka på ”back”. Detta var inte möjligt tidigare utan man var hänvisad till ganska krångliga menyer, inte direkt vad man kanske önskar när man är trött, blöt, kall och hjärnan inte fungerar som bäst. Nu kan jag ha karta med spåret och två små infofält på en sida, en sida med diverse data såsom tid, batteri, solens upp- och nedgång, distans m.m. och en sista sida med höjdprofil och lite höjddata. Grymt bra och väldigt smidigt att fixa. Känns som att min gps blivit så mycket bättre med den här förändringen.

Kartor till Garmins olika GPSér är verkligen smidigt att lösa gratis oavsett vart man skall i världen och cykla med hjälp av Open Street Maps som är gratis att tanka hem. Jag hämtar kartor via den här sidan där man bara väljer vilka oråden man behöver, väljer Open Fiets Maps, routable och beställer. Sedan lägger man bara in filen direkt under Garmin-mappen på sin enhet och kör. Möjligen behöver man välja att enheten skall visa aktuell karta men oftast funkar det utan handpåläggning.

Jag pratade lite kort med Garmins representant på Cykelmässan i Kista om att Etrex 30 är den mest populära GPS-en bland ultracyklister och bikepackers något de knappt verkade känna till. Det är ju knappast så att de har med sig och visar upp den på cykelmässor eller i cykelbutiker. Det är ju lite synd tycker jag då fler som vill ha en robust, billig gps med lång batteritid och klarar sig utan en massa funktioner inte ens får se skönheten.

Vad händer annars då? Jodå det rullar väl på ganska hyggligt just nu. Väskorna till Salsan är inmomsade så de borde landa vilken dag som helst hemma. Jag har sålt min gamla CX och vintercykel och gjort plats för höghjulingen som förhoppningsvis levereras i denna veckan. Äntligen är säsongen i gång på allvar lagom till snön försvann.

Nu kör vi!

Rubriken är lite lätt överdriven. Jag har ganska långt ifrån provat alla marknadens gps-er men det finns en GPS som är den mest populära bland bikepackers och ultracyklister och det är Garmin Etrex 30 som egentligen inte ens en cykelspecifik enhet utan en frilufts-gps.

Jag har kört mycket med både Garmin Edge 1000 och Garmin Etrex 30 och väljer kanske hellre Edgen om jag bara ska köra ett kortare pass. Den har lite fler funktioner, är möjlig att parkoppa med pulsmätare, wattmätare, telefon m.m. och den har wifi för direkt uppladdning av träningspasset till Strava om man gillar det. Den enskilt största nackdelen är dock batterikapaciteten och att den förbrukar en hel del ström. Det är svårt att få ut så mycket mer än 10 timmar ur den även om man kör utan belysning och en massa sammankopplade enheter. Visst den går strömförsörja via dynamo eller power-banks men det är ändå ett bekymmer.

IMG_0321
Bild från TCRno5 när jag körde med båda enheterna och strömförsörjde Edgen med dynamo.

 

DSC00069
Nya hojen. Salsa Cutthroat med monterad Etrex.

 

IMG_2407

Alla funktioner som finns på de moderna cykel-gpserna använder jag inte på tävlingar eller långa turer. Jag planerar rutten i förväg hemma och laddar upp GPX-filer till min GPS. Sedan följer jag helt enkelt det planerade spåret i enheten. Jag låter inte enheten föreslå förändringar till rutten om jag skulle komma utanför spåret eller för den delen använder turn-by-turn navigering. Ett spår att följa, trippmätare och klocka är egentligen det som behövs. Till detta är en enkel och billig Etrex 30 alldeles lysande. Den absolut största fördelen är att den körs på 2 st AA-batterier, väljer man lithium så klarar jag 2-3 dygns cykling på 2 batterier. Den går att köra via extern strömförsörjning via exempelvis en dynamo men det är inget jag brukar använda. Den är liten, robust och har inte touchscreen utan knappar. Knappar är ju även det en fröjd då de inte påverkas av vare sig handskar eller regn vilket kan ställa till det för min Edge 1000.

Nyligen hittade jag en nedladdningsbar profil till Etrex tillverkad av Kerry Slaite som driver k-lite. Profilen förenklar menysystemet i Etrexen och gör framförallt att man kan växla mellan tre skärmar genom att bara trycka på ”back”. Detta var inte möjligt tidigare utan man var hänvisad till ganska krångliga menyer, inte direkt vad man kanske önskar när man är trött, blöt, kall och hjärnan inte fungerar som bäst. Nu kan jag ha karta med spåret och två små infofält på en sida, en sida med diverse data såsom tid, batteri, solens upp- och nedgång, distans m.m. och en sista sida med höjdprofil och lite höjddata. Grymt bra och väldigt smidigt att fixa. Känns som att min gps blivit så mycket bättre med den här förändringen.

Kartor till Garmins olika GPSér är verkligen smidigt att lösa gratis oavsett vart man skall i världen och cykla med hjälp av Open Street Maps som är gratis att tanka hem. Jag hämtar kartor via den här sidan där man bara väljer vilka oråden man behöver, väljer Open Fiets Maps, routable och beställer. Sedan lägger man bara in filen direkt under Garmin-mappen på sin enhet och kör. Möjligen behöver man välja att enheten skall visa aktuell karta men oftast funkar det utan handpåläggning.

Jag pratade lite kort med Garmins representant på Cykelmässan i Kista om att Etrex 30 är den mest populära GPS-en bland ultracyklister och bikepackers något de knappt verkade känna till. Det är ju knappast så att de har med sig och visar upp den på cykelmässor eller i cykelbutiker. Det är ju lite synd tycker jag då fler som vill ha en robust, billig gps med lång batteritid och klarar sig utan en massa funktioner inte ens får se skönheten.

Vad händer annars då? Jodå det rullar väl på ganska hyggligt just nu. Väskorna till Salsan är inmomsade så de borde landa vilken dag som helst hemma. Jag har sålt min gamla CX och vintercykel och gjort plats för höghjulingen som förhoppningsvis levereras i denna veckan. Äntligen är säsongen i gång på allvar lagom till snön försvann.

Nu kör vi!

En långfredag well spent

31 Mar

Sådär härligt randobakis idag. Inte en droppe alkohol igår och ändå får man förmånen att vara bakis, långdistanscykling är allt en ypperlig sysselsättning. Igår körde vi La Lepre Stancas 300km brevet på delvis nya vägar vilket var riktigt trevligt. Vi blev till slut fyra cyklister, Torbjörn x 2 med dubbdäck och så Marcus och jag som satsade på dubbfritt. Vevlagret i min vintercykel har ännu en gång gett upp (BB30 imponerar inte) så det blev premiärtur för året på Bob.

Vi lämnade Jönköping kl. 0700, temperaturen var runt -5 grader och cyklade över Bankeryd och Habo mot Västergötland. Lagom till stämplingen i Tidaholm var solen framme och det började bli lite varmare. Sedan väntade stämpling i Skultorp innan vi stannade för traditionsenlig pizza i Falköping. Vädret var strålande och det var riktigt skönt i solen när vi fortsatte längs banvallen mot tredje stämpling i Åsarp. Här mötte Per upp som varit med och lagt den nya rundan. Efter Åsarp bjöds vi på en avstickare från banvallen längs vackra småvägar till Hökerum där vi stämplade igen innan vi körde ny banvall österut mot Ulricehamn. De avslutande dryga 10 milen från Ulricehamn gick på kända vägar, banvall via Limmared till Tranemo, stämpling och kaffe och sedan 75km tillbaka till Jönköping. Solen gick ner med ca 5 mil kvar och det blev snabbt kallt. I utförskörningarna via Tabergsdalen kylde det på ordentligt och jag blev rejält kall innan vi var i mål.

DSC00389 DSC00398 DSC00411 DSC00420 DSC00424 DSC00430 DSC00442 DSC00443 DSC00446 DSC00460 DSC00462 DSC00466 DSC00470 DSC00476 DSC00484

Huvuddelen av sträckningen gick alldeles utmärkt att köra utan dubbdäck och det var bara några få skuggiga partier där det var lite riskabelt och halt. Allt som allt så blev den en grymt trevlig dag i strålande sol och ett riktigt bra sätt att tillvarata långfredagen. Det var igår dessutom 1 år sedan Mike Hall så tragiskt omkom under Indy Pac, ännu en anledning att cykla långt och njuta av livet.

#bemoremike

Sådär härligt randobakis idag. Inte en droppe alkohol igår och ändå får man förmånen att vara bakis, långdistanscykling är allt en ypperlig sysselsättning. Igår körde vi La Lepre Stancas 300km brevet på delvis nya vägar vilket var riktigt trevligt. Vi blev till slut fyra cyklister, Torbjörn x 2 med dubbdäck och så Marcus och jag som satsade på dubbfritt. Vevlagret i min vintercykel har ännu en gång gett upp (BB30 imponerar inte) så det blev premiärtur för året på Bob.

Vi lämnade Jönköping kl. 0700, temperaturen var runt -5 grader och cyklade över Bankeryd och Habo mot Västergötland. Lagom till stämplingen i Tidaholm var solen framme och det började bli lite varmare. Sedan väntade stämpling i Skultorp innan vi stannade för traditionsenlig pizza i Falköping. Vädret var strålande och det var riktigt skönt i solen när vi fortsatte längs banvallen mot tredje stämpling i Åsarp. Här mötte Per upp som varit med och lagt den nya rundan. Efter Åsarp bjöds vi på en avstickare från banvallen längs vackra småvägar till Hökerum där vi stämplade igen innan vi körde ny banvall österut mot Ulricehamn. De avslutande dryga 10 milen från Ulricehamn gick på kända vägar, banvall via Limmared till Tranemo, stämpling och kaffe och sedan 75km tillbaka till Jönköping. Solen gick ner med ca 5 mil kvar och det blev snabbt kallt. I utförskörningarna via Tabergsdalen kylde det på ordentligt och jag blev rejält kall innan vi var i mål.

DSC00389 DSC00398 DSC00411 DSC00420 DSC00424 DSC00430 DSC00442 DSC00443 DSC00446 DSC00460 DSC00462 DSC00466 DSC00470 DSC00476 DSC00484

Huvuddelen av sträckningen gick alldeles utmärkt att köra utan dubbdäck och det var bara några få skuggiga partier där det var lite riskabelt och halt. Allt som allt så blev den en grymt trevlig dag i strålande sol och ett riktigt bra sätt att tillvarata långfredagen. Det var igår dessutom 1 år sedan Mike Hall så tragiskt omkom under Indy Pac, ännu en anledning att cykla långt och njuta av livet.

#bemoremike

Cykelmässa, cykelmässa…

27 Mar

De två senaste helgerna har jag gottat mig i cykelmässor. Först med ett ganska kort besök i Kista på Svenska Cykelmässan och nu i helgen med tre dagar på Berliner Fahrradschau. Jag, Marcus, Calle och Tobbe  fick till slut tummen ur och kom iväg till Berlin och mässan vi började prata om för över ett år sedan. Mässorna är väldigt olika trots att det bara skiljer en vecka i tid och en ganska kort resa mellan dem.

Jag missade Svenska Cykelmässan förra året men tycker att den var lite bättre i år än Bike Expo för två år sedan i Älvsjö. Ordning och reda, ganska fina montrar, en scen med blandade framträdanden, ett område för provkörning av i första hand elcyklar och ett hörn för workshops. Det upplevdes som att nästan halva ytan fylldes av elcyklar och provcykling medan den andra halvan delades mellan cyklar och tillbehör för tävlings- och motionscykling, cykelbutiker som sålde prylar samt destinationer, klubbar och motionslopp. Det märks att cykling i Sverige till stor del är Vätternrundan och långloppscupen.

DSC00081

DSC00088

Fahrradschau i Berlin öppnade på fredagskvällen och vi var där någon timme efter att de öppnat portarna. Likt många andra besökare passade vi på att försöka få en överblick av de olika hallarna, avnjuta en GT och insupa stämningen. DSC00176Vi blev inte besvikna och kom att tillbringa större delen av helgen på mässan och när vi inte var där gjorde vi några cykelbutiksbesök på stan eller var i en go-kart hall för att titta på Rad Race som arrangerade en utslagstävling för fixed-gear cyklister. Tävlingen hölls på en tight teknikkrävande bana med hög musik och fantastisk stämning.

DSC00274 DSC00261Fahrradschau är en väldigt bred mässa med mycket cykelkultur. Handbyggda cyklar blandas med de stora tillverkarna. Baum var där med en cykel, Festka med några stycken och Rose, Cannondale m.fl. hade fina montrar

DSC00098 DSC00148DSC00107Komponenter både från tyska och amerikanska high-end märken samsas med montrar med retrocyklar och klassiker. Under söndagen var det dessutom lite försäljning av vintagecyklar och tillbehör på innergården.DSC00341 DSC00353En hel hall var avdelad för smalare utställare med kläder, träcyklar, hantverk, screentryck, fotoutställningar, gotländska däcksmäck, Hendricks Gin… och överallt cyklar med bikepackingväskor, gärna med smutsen kvar.

DSC00208DSC00113

DSC00191
En Reynoldsmonter med rör, muffar, 3D-printade dropouts i titan och en entusiastisk ingenjör. Vad mer kan man önska av en cykelmässa?

DSC00155Utöver montrarna hölls workshops och presentationer samt att det i en hall fanns möjlighet att titta på trial, cykelpolo, flatland BMX eller prova elcyklar. Blev man hungrig eller törstig fanns goda möjligheter med food trucks eller restauranger. Det var absolut inga svårigheter för fyra cykelintresserade att fördriva en hel helg på Fahrradschau och inspirationen inför säsongen steg ytterligare några snäpp.

De största skillnaderna mellan de båda mässorna:

  • Bikepacking! Nästan varje monter i Berlin hade cyklar med bikepackingväskor.                                        DSC00115DSC00112I Kista såg jag bara en enda cykel med väskor och det var Magnus Laghers Salsa Fargo som han visade i samband med sin workshop.DSC00084DSC00090
  • Elcyklar som såg ut som gamla motorcyklar. Dessa fanns det mängder av i Kista men inte en enda i Berlin. Undrar verkligen om det här kommer att slå igenom?DSC00079
  • Handbyggda cyklar och cykelhantverk. Saknades i princip i Stockholm, kanske beror det på högre monterkostnad.
    DSC00136
    Finfina randobyggen från Meerglas.

    DSC00207
    Philip från Gotländska Däcksmäck som även arrangerar Gotland 360 m.m.
  • Mässfynd och försäljning. På Svenska Cykelmässan finns en del butiker som säljer cykelkläder och prylar till mässpriser. Åker man till Berlin och hoppas på detta blir man nog besviken då det saknades helt.

En mer utförlig rapport från Fahrradschau kommer förhoppningsvis i Cycling Plus inom kort.

 

De två senaste helgerna har jag gottat mig i cykelmässor. Först med ett ganska kort besök i Kista på Svenska Cykelmässan och nu i helgen med tre dagar på Berliner Fahrradschau. Jag, Marcus, Calle och Tobbe  fick till slut tummen ur och kom iväg till Berlin och mässan vi började prata om för över ett år sedan. Mässorna är väldigt olika trots att det bara skiljer en vecka i tid och en ganska kort resa mellan dem.

Jag missade Svenska Cykelmässan förra året men tycker att den var lite bättre i år än Bike Expo för två år sedan i Älvsjö. Ordning och reda, ganska fina montrar, en scen med blandade framträdanden, ett område för provkörning av i första hand elcyklar och ett hörn för workshops. Det upplevdes som att nästan halva ytan fylldes av elcyklar och provcykling medan den andra halvan delades mellan cyklar och tillbehör för tävlings- och motionscykling, cykelbutiker som sålde prylar samt destinationer, klubbar och motionslopp. Det märks att cykling i Sverige till stor del är Vätternrundan och långloppscupen.

DSC00081

DSC00088

Fahrradschau i Berlin öppnade på fredagskvällen och vi var där någon timme efter att de öppnat portarna. Likt många andra besökare passade vi på att försöka få en överblick av de olika hallarna, avnjuta en GT och insupa stämningen. DSC00176Vi blev inte besvikna och kom att tillbringa större delen av helgen på mässan och när vi inte var där gjorde vi några cykelbutiksbesök på stan eller var i en go-kart hall för att titta på Rad Race som arrangerade en utslagstävling för fixed-gear cyklister. Tävlingen hölls på en tight teknikkrävande bana med hög musik och fantastisk stämning.

DSC00274 DSC00261Fahrradschau är en väldigt bred mässa med mycket cykelkultur. Handbyggda cyklar blandas med de stora tillverkarna. Baum var där med en cykel, Festka med några stycken och Rose, Cannondale m.fl. hade fina montrar

DSC00098 DSC00148DSC00107Komponenter både från tyska och amerikanska high-end märken samsas med montrar med retrocyklar och klassiker. Under söndagen var det dessutom lite försäljning av vintagecyklar och tillbehör på innergården.DSC00341 DSC00353En hel hall var avdelad för smalare utställare med kläder, träcyklar, hantverk, screentryck, fotoutställningar, gotländska däcksmäck, Hendricks Gin… och överallt cyklar med bikepackingväskor, gärna med smutsen kvar.

DSC00208DSC00113

DSC00191
En Reynoldsmonter med rör, muffar, 3D-printade dropouts i titan och en entusiastisk ingenjör. Vad mer kan man önska av en cykelmässa?

DSC00155Utöver montrarna hölls workshops och presentationer samt att det i en hall fanns möjlighet att titta på trial, cykelpolo, flatland BMX eller prova elcyklar. Blev man hungrig eller törstig fanns goda möjligheter med food trucks eller restauranger. Det var absolut inga svårigheter för fyra cykelintresserade att fördriva en hel helg på Fahrradschau och inspirationen inför säsongen steg ytterligare några snäpp.

De största skillnaderna mellan de båda mässorna:

  • Bikepacking! Nästan varje monter i Berlin hade cyklar med bikepackingväskor.                                        DSC00115DSC00112I Kista såg jag bara en enda cykel med väskor och det var Magnus Laghers Salsa Fargo som han visade i samband med sin workshop.DSC00084DSC00090
  • Elcyklar som såg ut som gamla motorcyklar. Dessa fanns det mängder av i Kista men inte en enda i Berlin. Undrar verkligen om det här kommer att slå igenom?DSC00079
  • Handbyggda cyklar och cykelhantverk. Saknades i princip i Stockholm, kanske beror det på högre monterkostnad.
    DSC00136
    Finfina randobyggen från Meerglas.

    DSC00207
    Philip från Gotländska Däcksmäck som även arrangerar Gotland 360 m.m.
  • Mässfynd och försäljning. På Svenska Cykelmässan finns en del butiker som säljer cykelkläder och prylar till mässpriser. Åker man till Berlin och hoppas på detta blir man nog besviken då det saknades helt.

En mer utförlig rapport från Fahrradschau kommer förhoppningsvis i Cycling Plus inom kort.

 

Cockpit-pyssel

11 Mar

Vintern biter sig fortfarande fast och mitt cyklande har förpassats till källaren där jag kör Zwift och fixar med Salsan inför vårens och sommarens äventyr. Jag har blivit bekväm och har riktigt svårt att dra på mig hela vintercyklingsmunderingen och ta mig ut att cykla när det är så smidigt och lättillgängligt i Watopia. Ska försöka cykelpendla åtminstone en dag i kommande vecka men utöver det så blir det nog Zwift. Jag är sjukt trött på vintern och längtar verkligen efter våren nu.

Salsan förvandlas sakta men säkert till äventyrsmaskin och nu saknas i princip bara väskor, tubeless och en mindre klinga. Väskorna från Rockgeist sys i detta nu av Greg i North Carolina. Hoppas bara han hinner färdigt innan han drar ut på äventyr. Greg ska köra Arizona Trail Race, ett lopp som definitivt finns i mina drömmar. Ett lopp där man får bära cykeln genom Grand Canyon då man inte får cykla i nationalparken.

Min Salsa har fått belysning monterad. Jag satsar på ett MK 12 batterilyse från USE Exposure med upp till 36 timmars batteritid på svagaste läget. Förhoppningsvis kan jag få ut ungefär hälften av det på varje laddning. Planen är sedan att ladda via powerbank. Lyset monterade jag med ett fäste för styrstammen där man byter ut de två nedre skruvarna mot två lite längre och själva fästet. Blev riktigt bra och lampan kommer ur vägen på ett bra sätt.

DSC00062 DSC00065 DSC00067 DSC00066

Navigering kommer jag lösa med min Garmin Etrex 30 som även den är batteridriven med AA-lithiumbatterier. Jag brukar kunna köra två-tre dagar på ett par batterier så det behövs inte så många. GPSén monterade jag på ett Universal Computer Mount-fäste från Profile Design och sedan med ett Garminfäste som monteras med buntband.

DSC00069

Ringklocka har jag på nästan alla mina cyklar och favoriten kommer från Spurcycle. Blev en sådan även på den här och jag fäste den på ena tempopinnen, får prova lite om det blir bra men jag tror det kommer att funka.

DSC00071

Jag har även höjt upp armstöden till tempopinnarna med 10mm distanser för att kunna hålla i styret under armstöden. Det känns bra i källaren åtminstone och ska bli spännande att testa ute snart.

DSC00072 DSC00073

Utöver detta så blev det också ett litet kardborrehölster till Spot-sändaren. Trackern behöver ha fritt synfält till himlen och satelliterna så den kan inte packas ner i väskor eller fickor.

DSC00075

Tidigare har jag monterat den på sadelväskan med karbider och grövre gummiband men nu blir det en mindre sadelväska och sämre möjligheter att fästa på den. Amerikanska Bedrock Bags har en smart lösning med 3 olika remmar med kardborre för att kunna fästa trackern på cykeln. Det här gör dessutom att det blir enkelt att flytta den mellan cyklar och tryckningen till höghjulingsturen runt Vättern känns löst. Jag gjorde en liten film på min youtubekanal om hölstret som ni hittar nedan.

Tjis

Vintern biter sig fortfarande fast och mitt cyklande har förpassats till källaren där jag kör Zwift och fixar med Salsan inför vårens och sommarens äventyr. Jag har blivit bekväm och har riktigt svårt att dra på mig hela vintercyklingsmunderingen och ta mig ut att cykla när det är så smidigt och lättillgängligt i Watopia. Ska försöka cykelpendla åtminstone en dag i kommande vecka men utöver det så blir det nog Zwift. Jag är sjukt trött på vintern och längtar verkligen efter våren nu.

Salsan förvandlas sakta men säkert till äventyrsmaskin och nu saknas i princip bara väskor, tubeless och en mindre klinga. Väskorna från Rockgeist sys i detta nu av Greg i North Carolina. Hoppas bara han hinner färdigt innan han drar ut på äventyr. Greg ska köra Arizona Trail Race, ett lopp som definitivt finns i mina drömmar. Ett lopp där man får bära cykeln genom Grand Canyon då man inte får cykla i nationalparken.

Min Salsa har fått belysning monterad. Jag satsar på ett MK 12 batterilyse från USE Exposure med upp till 36 timmars batteritid på svagaste läget. Förhoppningsvis kan jag få ut ungefär hälften av det på varje laddning. Planen är sedan att ladda via powerbank. Lyset monterade jag med ett fäste för styrstammen där man byter ut de två nedre skruvarna mot två lite längre och själva fästet. Blev riktigt bra och lampan kommer ur vägen på ett bra sätt.

DSC00062 DSC00065 DSC00067 DSC00066

Navigering kommer jag lösa med min Garmin Etrex 30 som även den är batteridriven med AA-lithiumbatterier. Jag brukar kunna köra två-tre dagar på ett par batterier så det behövs inte så många. GPSén monterade jag på ett Universal Computer Mount-fäste från Profile Design och sedan med ett Garminfäste som monteras med buntband.

DSC00069

Ringklocka har jag på nästan alla mina cyklar och favoriten kommer från Spurcycle. Blev en sådan även på den här och jag fäste den på ena tempopinnen, får prova lite om det blir bra men jag tror det kommer att funka.

DSC00071

Jag har även höjt upp armstöden till tempopinnarna med 10mm distanser för att kunna hålla i styret under armstöden. Det känns bra i källaren åtminstone och ska bli spännande att testa ute snart.

DSC00072 DSC00073

Utöver detta så blev det också ett litet kardborrehölster till Spot-sändaren. Trackern behöver ha fritt synfält till himlen och satelliterna så den kan inte packas ner i väskor eller fickor.

DSC00075

Tidigare har jag monterat den på sadelväskan med karbider och grövre gummiband men nu blir det en mindre sadelväska och sämre möjligheter att fästa på den. Amerikanska Bedrock Bags har en smart lösning med 3 olika remmar med kardborre för att kunna fästa trackern på cykeln. Det här gör dessutom att det blir enkelt att flytta den mellan cyklar och tryckningen till höghjulingsturen runt Vättern känns löst. Jag gjorde en liten film på min youtubekanal om hölstret som ni hittar nedan.

Tjis

Permafrost

1 Mar

I måndags var det öppet spår som jag skrivit om tidigare. Vi lämnade Eksjö i två minibussar och åkte mot Älvdalens skjutfältsläger på söndagen. Efter ett minibusshaveri med efterföljande byte till två personbilar i Örebro kom vi fram på kvällen. Vallade, åt, fixade med de sista grejerna och funderade på vad vi egentligen skulle klä på oss. Det lutade åt -25 vid starten och det är ju ingen temperatur en smålänning åker längdskidor i till vardags. Klockorna ställdes på 0300, sov några timmar, åt frukost och lagom till att vi skulle åka till starten i Berga by vägrade den andra minibussen att starta. Som väl var fanns det andra fordon som vi kunde lasta över i. Inte heller de småländska minbussarna verkade gilla kylan. termometern utanför matsalen visade -27 grader och längs vägen till Sälen sjönk den bitvis till -30. Det skulle bli en kärv dag.

I Berga by var det runt -27 när vi placerade ut skidor och lämnade in väskor. Vi värmde oss i mässtältet och jag stoppade i värmekuddar i pjäxorna innan vi gick ut i kylan igen. Jag hade valt följande kläder:

Kalsonger: Craft Gunde med vindtyg
Långkalsonger: Aclima WoolNet 3/4
Långkalsonger: Craft Warm
Underställströja: Aclima WoolNet kort ärm
Underställströja: Craft Warm
Tävlingsdress: Trimtex
Strumpor: Tunn liner och Bortom Ullstrumpa
Pjäxor: Salomon med Salomon överdrag
Handskar: Hestra femfinger och Lill-Sport överdrag
Balaclava: Outdoor Research
Mössa: Trimtex

Det kändes ok när jag började klä av överdragen och värma upp tills Joel kom och sa att jag var vit om nästippen och jag svarade att det var han också. Vi försökte värma upp näsorna och jag ångrade att jag inte skaffat sån där färgglad tejp skidåkare använder på näsa och kindben när det är kallt. Alltid lär man sig något. Det andra man kunde haft hade ju varit en andningsmask typ Artrim för att undvika att dra ner iskall luft i lungorna under ansträngning. Nu gick det i princip inte att ta djupa andetag utan att jag började hosta.

Starten gick och jag fick snabbt upp värmen i första backen och förutom ansiktet kändes det ok. Värmen som genererats i första backen försvann direkt i första lilla utförsbacken och det var brutalt kallt i fartställning. Jag försökte skydda ansiktet med händerna när det gick nerför och rörde på ansiktet för att försöka känna efter om jag blev stel. På de inledande vätskekontrollerna bad jag personalen kolla så att jag inte var vit igen i ansiktet och det verkade som att jag klarade mig hyggligt. Det kändes ju inte direkt värt att förfrysa sig för ett motionslopps skull. Det ryktades om ner mot -33 på de kallaste platserna så tyvärr tog jag inga bilder trots att det var helt magiskt vackert i soluppgången uppe på myrarna med all snö och de fina spåren.

Föret var minst sagt trögt och man fick inget gratis. Jag har aldrig tidigare diagonalat så mycket på mina tidigare lopp. Jag kände mig ändå ganska pigg trots lite för få mil och halvvägs i Evertsberg kändes det fortsatt bra. Sedan kom släggan och den kom ganska hårt. Med drygt 3 mil kvar blev det rejält motigt. Jag hade nog ätit för lite, kylan tar mängder av energi och dessutom för dåligt skidtränad så blev det en tung avslutning. Jag tappade teknik, fart, placeringar och humöret när loppet övergick i en kamp. Nu var det bra mycket varmare och jag hade ingen oro för förfrysning längre. Efter 6:31 asade jag mig över mållinjen i Mora, bra sliten och glad över att det trots allt gick att genomföra. De flesta verkade haft problem i kylan och flera hade kylskador på fingrar, tår eller i ansiktet. Tveksamt om man ska köra när det är så här kallt. Luftrören tog nog en del stryk för det har hostats en hel del sedan målgång. Jag är även lite öm om nästippen och tappar lite skinn på näsa och kindben så helt obemärkt gick det inte förbi.

Nu återstår att se hur kallt det blir på söndag då tanken är att cykla 200km. Blir det för hårt väder är jag tveksam om det blir start för min del.

Bjuder på en liten film med mest Volvoreklam men det är jag i svart/gult med is i hela ansiktet.

Nu får gärna våren komma med en rasande fart.

I måndags var det öppet spår som jag skrivit om tidigare. Vi lämnade Eksjö i två minibussar och åkte mot Älvdalens skjutfältsläger på söndagen. Efter ett minibusshaveri med efterföljande byte till två personbilar i Örebro kom vi fram på kvällen. Vallade, åt, fixade med de sista grejerna och funderade på vad vi egentligen skulle klä på oss. Det lutade åt -25 vid starten och det är ju ingen temperatur en smålänning åker längdskidor i till vardags. Klockorna ställdes på 0300, sov några timmar, åt frukost och lagom till att vi skulle åka till starten i Berga by vägrade den andra minibussen att starta. Som väl var fanns det andra fordon som vi kunde lasta över i. Inte heller de småländska minbussarna verkade gilla kylan. termometern utanför matsalen visade -27 grader och längs vägen till Sälen sjönk den bitvis till -30. Det skulle bli en kärv dag.

I Berga by var det runt -27 när vi placerade ut skidor och lämnade in väskor. Vi värmde oss i mässtältet och jag stoppade i värmekuddar i pjäxorna innan vi gick ut i kylan igen. Jag hade valt följande kläder:

Kalsonger: Craft Gunde med vindtyg
Långkalsonger: Aclima WoolNet 3/4
Långkalsonger: Craft Warm
Underställströja: Aclima WoolNet kort ärm
Underställströja: Craft Warm
Tävlingsdress: Trimtex
Strumpor: Tunn liner och Bortom Ullstrumpa
Pjäxor: Salomon med Salomon överdrag
Handskar: Hestra femfinger och Lill-Sport överdrag
Balaclava: Outdoor Research
Mössa: Trimtex

Det kändes ok när jag började klä av överdragen och värma upp tills Joel kom och sa att jag var vit om nästippen och jag svarade att det var han också. Vi försökte värma upp näsorna och jag ångrade att jag inte skaffat sån där färgglad tejp skidåkare använder på näsa och kindben när det är kallt. Alltid lär man sig något. Det andra man kunde haft hade ju varit en andningsmask typ Artrim för att undvika att dra ner iskall luft i lungorna under ansträngning. Nu gick det i princip inte att ta djupa andetag utan att jag började hosta.

Starten gick och jag fick snabbt upp värmen i första backen och förutom ansiktet kändes det ok. Värmen som genererats i första backen försvann direkt i första lilla utförsbacken och det var brutalt kallt i fartställning. Jag försökte skydda ansiktet med händerna när det gick nerför och rörde på ansiktet för att försöka känna efter om jag blev stel. På de inledande vätskekontrollerna bad jag personalen kolla så att jag inte var vit igen i ansiktet och det verkade som att jag klarade mig hyggligt. Det kändes ju inte direkt värt att förfrysa sig för ett motionslopps skull. Det ryktades om ner mot -33 på de kallaste platserna så tyvärr tog jag inga bilder trots att det var helt magiskt vackert i soluppgången uppe på myrarna med all snö och de fina spåren.

Föret var minst sagt trögt och man fick inget gratis. Jag har aldrig tidigare diagonalat så mycket på mina tidigare lopp. Jag kände mig ändå ganska pigg trots lite för få mil och halvvägs i Evertsberg kändes det fortsatt bra. Sedan kom släggan och den kom ganska hårt. Med drygt 3 mil kvar blev det rejält motigt. Jag hade nog ätit för lite, kylan tar mängder av energi och dessutom för dåligt skidtränad så blev det en tung avslutning. Jag tappade teknik, fart, placeringar och humöret när loppet övergick i en kamp. Nu var det bra mycket varmare och jag hade ingen oro för förfrysning längre. Efter 6:31 asade jag mig över mållinjen i Mora, bra sliten och glad över att det trots allt gick att genomföra. De flesta verkade haft problem i kylan och flera hade kylskador på fingrar, tår eller i ansiktet. Tveksamt om man ska köra när det är så här kallt. Luftrören tog nog en del stryk för det har hostats en hel del sedan målgång. Jag är även lite öm om nästippen och tappar lite skinn på näsa och kindben så helt obemärkt gick det inte förbi.

Nu återstår att se hur kallt det blir på söndag då tanken är att cykla 200km. Blir det för hårt väder är jag tveksam om det blir start för min del.

Bjuder på en liten film med mest Volvoreklam men det är jag i svart/gult med is i hela ansiktet.

Nu får gärna våren komma med en rasande fart.

En vecka kvar till årets första brevet.

24 Feb

Äntligen! Snart är det dags att trampa igång randoåret 2018 med #lls200k söndagen den 4/3. Som brukligt startar festligheterna på Circle K Österängen i Jönköping kl 08.00. Rundan går via stämplingar i Eksjö, Österbymo och Ödeshög tillbaka till Jönköping och är ca. 21 mil lång. Det ser ut som att det kommer vara fortsatt vinter här i Småland så det lär bli dubbdäck och vintercykel. Det är inte omöjligt att vi kommer unna oss en riktig fika i Eksjö, ett snabbt stopp i Österbymo och sedan sittfika eller rent av mat i Ödeshög. Anmälan behöver inte vara inne förrän på torsdag så ni har några dagar till på er att bestämma er.

Skärmavbild 2018-02-24 kl. 15.09.57

Jag hoppas på att vi blir ett bra gäng som är sugna på en tidig start av säsongen eller behöver börja samla mil inför Vätternrundan. Vill ni läsa mer om randonneurcykling kan ni klicka här.

På måndag ska jag som jag skrivit tidigare åka Öppet spår. Det ser ut att bli kallt och det kan säkert krypa ner mot -20 grader om jag tolkar prognosen rätt. Jag köpte ett par tumvantar som man drar över sina vanliga fingervantar idag på morgonen i ren panik. Jag brukar ha svårt att hålla värmen i fingrar och tår när det blir kallt och kände att jag var tvungen att göra något. Nu blir det tyvärr inget test av handskarna förrän under genomförandet, något som sällan brukar vara lyckat. Bara att hoppas på att det inte blir katastrof. Ska bli skönt att avsluta skidsäsongen på måndag och på allvar inleda cykelsäsongen på söndag. Nu ska det bara bli vår också men det kommer väl.

Hoppas vi ses på söndag.

Äntligen! Snart är det dags att trampa igång randoåret 2018 med #lls200k söndagen den 4/3. Som brukligt startar festligheterna på Circle K Österängen i Jönköping kl 08.00. Rundan går via stämplingar i Eksjö, Österbymo och Ödeshög tillbaka till Jönköping och är ca. 21 mil lång. Det ser ut som att det kommer vara fortsatt vinter här i Småland så det lär bli dubbdäck och vintercykel. Det är inte omöjligt att vi kommer unna oss en riktig fika i Eksjö, ett snabbt stopp i Österbymo och sedan sittfika eller rent av mat i Ödeshög. Anmälan behöver inte vara inne förrän på torsdag så ni har några dagar till på er att bestämma er.

Skärmavbild 2018-02-24 kl. 15.09.57

Jag hoppas på att vi blir ett bra gäng som är sugna på en tidig start av säsongen eller behöver börja samla mil inför Vätternrundan. Vill ni läsa mer om randonneurcykling kan ni klicka här.

På måndag ska jag som jag skrivit tidigare åka Öppet spår. Det ser ut att bli kallt och det kan säkert krypa ner mot -20 grader om jag tolkar prognosen rätt. Jag köpte ett par tumvantar som man drar över sina vanliga fingervantar idag på morgonen i ren panik. Jag brukar ha svårt att hålla värmen i fingrar och tår när det blir kallt och kände att jag var tvungen att göra något. Nu blir det tyvärr inget test av handskarna förrän under genomförandet, något som sällan brukar vara lyckat. Bara att hoppas på att det inte blir katastrof. Ska bli skönt att avsluta skidsäsongen på måndag och på allvar inleda cykelsäsongen på söndag. Nu ska det bara bli vår också men det kommer väl.

Hoppas vi ses på söndag.

Abstinens

15 Feb

Träningen just nu består mest av längdskidor. Vid ett svagt ögonblick anmälde jag mig till Öppet spår som dessutom är Försvarsmaktsmästerskap i långlopp. Kan inte säga att jag åkt tillräckligt med skidor i år men hoppas på att några sista panikpass skall vara tillräckligt för att åtminstone minska lidandet. Jag räknar kallt med bra väder och snabba spår på måndagen. Hur eller hur så blir det en bra dag på jobbet, inte alla som har förmånen att åka 9 mil skidor på arbetstid och dessutom få resa och boende betalt.

Cykelbehovet stillas i huvudsak vid datorn i ytterligare någon vecka. Jag filar lite på kommande projekt och längtar efter våren. Vill man öka cykelsuget ytterligare kan jag varmt rekommendera PathLessPedaled och deras youtubekanal som innehåller mängder med godsaker. Deras intervjuer med olika cykelprofiler är riktigt godis. Kolla t.ex. på filmen med Matt från Crust Bikes, jag får åtminstone lust att köpa cykel av honom istället för av någon av de stora drakarna.

 

 

Träningen just nu består mest av längdskidor. Vid ett svagt ögonblick anmälde jag mig till Öppet spår som dessutom är Försvarsmaktsmästerskap i långlopp. Kan inte säga att jag åkt tillräckligt med skidor i år men hoppas på att några sista panikpass skall vara tillräckligt för att åtminstone minska lidandet. Jag räknar kallt med bra väder och snabba spår på måndagen. Hur eller hur så blir det en bra dag på jobbet, inte alla som har förmånen att åka 9 mil skidor på arbetstid och dessutom få resa och boende betalt.

Cykelbehovet stillas i huvudsak vid datorn i ytterligare någon vecka. Jag filar lite på kommande projekt och längtar efter våren. Vill man öka cykelsuget ytterligare kan jag varmt rekommendera PathLessPedaled och deras youtubekanal som innehåller mängder med godsaker. Deras intervjuer med olika cykelprofiler är riktigt godis. Kolla t.ex. på filmen med Matt från Crust Bikes, jag får åtminstone lust att köpa cykel av honom istället för av någon av de stora drakarna.

 

 

Frisk och lite nytt

9 Feb

Äntligen frisk igen från förkylningen. Den höll emot i en dryg vecka med irriterad hals och fyllda bihålor men nu känner jag mig pigg nog att träna igen. I går körde vi regional syd mästerskap på längdskidor. 12 km på varvbana med dåligt fäste och för lite skidträning gjorde kaos med mina ljumskar tills idag och med resten av kroppen redan i går. Rejält jobbigt och bara att konstatera att det är nog läge att klämma in några pass till på skidor innan öppet spår och Försvarsmaktsvasan om drygt 2 veckor. Roligt var det i alla fall och trött blev jag.

I övrigt cyklar jag mest inomhus just nu. Lite bekväm och dessutom tycker jag att det blir ju riktigt bra träning på Zwift eller Sufferfest. Körde ett kort race efter jobbet idag, blev lite överraskad när det bara stod 9,5 km i infofältet när starten gick. Fullt ös från start, t.o.m. hårdare än normalt men jag lyckades gå med första klungan i den relativt platta inledningen och hänga med till backarna började i Richmond då jag fick ta mitt eget tempo och bita ihop så gott det gick. Riktigt kul och som vanligt riktigt bra racing. Zwift och min Tacx Neo har verkligen gjort underverk med min vinterträning och det är inte omöjligt att jag försöker köra lite även när det blir mer cykelvänligt ute.

Utöver det här så pågår självklart förberedelserna både inför French Divide och höghjulingsprojektet.

IMG_1878 IMG_1879

Salsan har fått tempopinnar och idag landade ett paket med ett framlyse från brittiska Exposure med en Mk12 Race i brevlådan. Jag kommer sannolikt inte att köra med dynamo till sommaren utan satsade på ett batterilyse som jag både tror och hoppas kommer fungera utmärkt i kombination med minst en rejäl powerbank. Lampan klarar upp till 36 timmar på lägsta effekt vilket jag tror räcker till grusväg och 12 timmar på mellanläget som borde duga i skogen.

IMG_1920 IMG_1921

Jag får återkomma när jag testat. Jag kommer använda Exposures Joystick lampa på hjälmen som tidigare, en lampa jag är grymt nöjd med.

Höghjulingen är beställd och förhoppningsvis har P-O monterat den tills i April så jag hinner träna ordentligt.

Jag har några andra spännande grejer på gång men det får jag återkomma till så småningom.

#levförfan

Äntligen frisk igen från förkylningen. Den höll emot i en dryg vecka med irriterad hals och fyllda bihålor men nu känner jag mig pigg nog att träna igen. I går körde vi regional syd mästerskap på längdskidor. 12 km på varvbana med dåligt fäste och för lite skidträning gjorde kaos med mina ljumskar tills idag och med resten av kroppen redan i går. Rejält jobbigt och bara att konstatera att det är nog läge att klämma in några pass till på skidor innan öppet spår och Försvarsmaktsvasan om drygt 2 veckor. Roligt var det i alla fall och trött blev jag.

I övrigt cyklar jag mest inomhus just nu. Lite bekväm och dessutom tycker jag att det blir ju riktigt bra träning på Zwift eller Sufferfest. Körde ett kort race efter jobbet idag, blev lite överraskad när det bara stod 9,5 km i infofältet när starten gick. Fullt ös från start, t.o.m. hårdare än normalt men jag lyckades gå med första klungan i den relativt platta inledningen och hänga med till backarna började i Richmond då jag fick ta mitt eget tempo och bita ihop så gott det gick. Riktigt kul och som vanligt riktigt bra racing. Zwift och min Tacx Neo har verkligen gjort underverk med min vinterträning och det är inte omöjligt att jag försöker köra lite även när det blir mer cykelvänligt ute.

Utöver det här så pågår självklart förberedelserna både inför French Divide och höghjulingsprojektet.

IMG_1878 IMG_1879

Salsan har fått tempopinnar och idag landade ett paket med ett framlyse från brittiska Exposure med en Mk12 Race i brevlådan. Jag kommer sannolikt inte att köra med dynamo till sommaren utan satsade på ett batterilyse som jag både tror och hoppas kommer fungera utmärkt i kombination med minst en rejäl powerbank. Lampan klarar upp till 36 timmar på lägsta effekt vilket jag tror räcker till grusväg och 12 timmar på mellanläget som borde duga i skogen.

IMG_1920 IMG_1921

Jag får återkomma när jag testat. Jag kommer använda Exposures Joystick lampa på hjälmen som tidigare, en lampa jag är grymt nöjd med.

Höghjulingen är beställd och förhoppningsvis har P-O monterat den tills i April så jag hinner träna ordentligt.

Jag har några andra spännande grejer på gång men det får jag återkomma till så småningom.

#levförfan