Om det finns något som heter så är det precis vad jag pysslat med. Distans går utmärkt att köra. Det känns i stygnen när det blir för stökigt. Då skakar benfläsket under vadmuskeln till och man flexar foten lite mera när det blir stökigt eller brant nedför. Klarälvsbanan körde jag igår. Tråkiga 8 mil med rak cykelväg genom skogen. Inte mycket att titta på bara trampa och vänta in 4 mil så jag kunde vända och åka hem igen. Hittade en fin liten fika plats för en Umara bars och vatten. Lyxfika?.
Efter 4 mil kom räddningen. En kollega skulle köra racer ner mot Karlstad…..välkommet sällskap.
Idag blev det mer distans men orkade inte med mer asfalt. Blev grusvägar och fina lättkörda stigar runt Sörmon, randviken och i2-skogen i 3 timmar. Kändes riktigt skönt i solen och stygnen håller fint.
Nästa vecka kanske man vågar sig på lite hårdare körning med intervaller i skogen.
Vi hörs!!!
PS försöker nu blogga via mobilen då kanske det blir fler inlägg. Hur ofta hinner man sitta vid en dator……
