Att välja hjul - en fråga av Kirkegaardska proportioner

3 Aug 2015

Det slutgiltiga valet stod mellan Shimanos vid det här laget smått klassiska DA C24 med kompositfälg i alu/kolfiber och ett par Schweiziska handbyggda precisionsinstrument. Men vägen dit var inte spikrak även om hjulen förhoppningsvis är det. Den började med ett par brustna fransmän som jag tidigare skrivit om och passerade ett antal vägskäl på väg mot slutmålet.

Det är som vanligt inte lätt att välja hjul. Många parametrar skall tas i beaktande. I mitt fall börjar urvalsprocessen med att sålla bort alla ultralätta hjul med viktbegränsningar undangömda i det finstilta. Det sållar rätt hårt i urvalet kan jag säga. Därpå faller alla snordyra varianter bort, dylika utsvävningar tillåter inte plånboken så hjul som kostar mer än cykeln är inte heller aktuella.

Sen tillkommer att hjulen måste vara tämligen styva eftersom jag endera är rejält tung och därför behöver stabila hjul eller något smalare men då också starkare av all cykling vilket tarvar ännu styvare hjul. Sen är jag verkligen ingen lättviktare ens i slimmat format utan väger in på runt 90 kilo i mycket god form.

Kvar blir då en bunt hjul från ett antal tillverkare i varierande prisklass. Fortfarande tillräckligt många för att göra en stackars cyklist konfys. Det är i och för sig något positivt. Utbudet har ökat.

Ytterligare ett ställningstagande måste göras: hög- eller lågprofilfälg? Förutsatt att det inte finns ekonomiskt utrymme för båda.

Frågan är om man ska lyssna på dem som hävdar att ”aero” är allt, även i lägre farter? De menar något förenklat att vikt på hjulen inte bara är sekundärt utan även i princip ointressant, inom rimliga gränser, så länge de skär luften bra.

Eller skall man gå på den andra huvudlinjen vars förespråkare menar att lättare hjul är kvickare, roligare att köra på och accelererar bättre? Det finns argument värda att beakta från båda sidor. Går man upp tillräckligt i pris går det faktiskt att få lätta aerohjul men det faller utanför i alla fall mina budgetramar.

Något som gjorde att jag tvekar inför högprofilhjul är att de trots att de är etablerade vid det här laget känns något ”gimmickartade”. Frågan jag ställer mig är – hur stor nytta har JAG av dem? Då är det mindre intressant vad andra kommer fram till. Läsandet av trådar på Happy, test i ”TOUR” med mera ger inga entydiga svar.

Nästa runda av informationsinhämtning handlade om att ta ett snack med de lokala cykelnasarna som faktiskt finns att tillgå. Innan dess har jag också passat på att fråga diverse cykelkompisar om vad de kör på och hur de upplever sina hjul. Rundan på stan var en smula roande då en av cykelhandlarna synbart ryggade inför min förfrågan och stammade något om att jag ”nog kunde pröva Shimano” eftersom han vet i vilken takt jag förbrukar prylar. Detta trots att han saluför ett annat märke där hjul bland annat ingår i produktlinjen. Dock har jag för mig att de tillhör den kategorin som är försedda med viktbegränsningar.

Högprofil kändes efter den här vändan som ett mer avlägset alternativ. När nu lågprofil var bestämt kom nästa omgång frågor- maskinhjul eller handbyggda, fåekrade eller mer ”traditonella” hjul?

En, dessutom relativt billig lösning, som fanns i bakhuvudet var klassiskt ekrade hjul handbyggda av exempelvis Actionsports i Tyskland eller liknande leverantör. Ett par hjul byggda med säg Shimano Dura Ace-nav, DT Comp-ekrar och Mavics Open Pro-fälg. Lätta, någorlunda styva och lättservade. Sådana har jag haft tidigare och vet att de ger mjuk och behaglig gång. Men trots den stabila konstruktionen har jag haft lite otur med mina och fått rikta dem tämligen ofta. De är inte heller de mest vridstyva som finns. Sen rök de i den senaste storvurpan men det var knappast hjulens fel.

Nej, finare systemhjul fick det nog bli ändå. Mest lockande var nog Shimanos DA C-24 som jag har haft förmånen att cykla på tidigare. Lätta, bra rull och känsla med utmärkt komfort. De fungerar med vanliga bromsklossar för övrigt vilket jag också betraktar som ett plus. Sammantaget mycket sympatiska hjul om än inte tillräckligt styva för min smak egentligen. Och att gå upp en nivå i fälgdjup för att öka styvheten får priset att skena. Men som kompromiss betraktat utmärkta. Dyra – ja, men inte oöverkomliga.

DT Swiss Tricon RR1450
DT Swiss Tricon RR1450

Och precis när jag står i begrepp att slå till så dyker ett konkurrenskraftigt alternativ upp. På rea i min närmsta cykelbutik, Växjö Cykelservice fanns ett par DT hjul som verkade högintressanta. Detta trots att jag först missuppfattade modellen och trodde att det var ett par RR21 Dicut som det handlade om. Förvisso bra hjul men då var priset alltför högt.

Men det visade sig vara ett par Tricon RR1450 som var aktuella. Tvekade ett tag och bad dem hålla hjulen någon dag. Sen slog jag till.

Nu mycket glad innehavare av ett par tämligen diskreta hjul som inkorporerar ett par mycket intressanta konstruktionslösningar och som därtill är handbyggda. Något som inte är helt vanligt bland systemhjul. Första intrycken är extremt positiva. Tänk gökur och choklad…äh, menar förstås exklusiva klockor. Precisionen i konstruktionen är anmärkningsvärd. Återstår att se hur de presterar.

Återkommer med rapporter om hur de uppträder. Var så säkra!

/ J – uppskattar hjulklappar

#cykligare #knivesandbikes