En lugn tisdagkväll i mitten av augusti. Det var varmt när vi startade klockan 18 från Husie Kyrkoväg, men mot slutet av passet sjönk temperaturen till – i mitt tycke – mycket behagligare temperaturer. Temperaturen i kroppen höll sig dock på topp på vad som skulle bli ett av de tuffare passen i år. Körde med snabba gruppen – först tempofart på en backig 1-milaslinga kring Minnesberg. Två varv. Därefter trampade vi lugnt och sansat i någon mil eller så för att sedan explodera i ett antal maxspurter. Det hjälpte inte att den milda kvällssolen gjorde skuggorna långa mot det skånska landskapet som stilla och idylliskt bredde ut sig omkring oss – det var skitjobbigt ändå! Rundan som helhet var planerad till ca 7,5 mil, men av någon anledning som ingen förstod hade alla 9,5 mil på sina mätare när vi var tillbaka i Malmö. Två bonusmil alltså!
På vägen hem var jag nära att vägga. Vi trampade på i hög fart i blåsten som var svår att värja sig från, oavsett position i klungan. Som vanligt är det när det går undan på platten som jag lätt kroknar. Kanske hade jag ätit lite dåligt under den varma dag som varit också – och kört slut på mig i intervallerna förstås, sådär som man ska. Jag fick be gänget hålla igen några minuter medan jag proppade i mig sesamkakor och GT-tabletter för allt vad tygen höll. Hittade lite extra krafter och höll ända till slutet! Klungan hade decimerats en del och de sista 1-2 milen var vi bara fem stycken som körde belgisk kedja i kapp med skymningen. Benen skrek, men pannbenet jublade och bestämde: vi grejar det!
