Höstutmaningen

15 Sep 2013

Min väg.

Så här såg det ut strax före åtta i lördags morse när jag rullade ut från Malmö. Det var vackert. Jag hade bestämt mig för att ta en solosväng ner till Höllviken för att ta kort på klaffbron där. Detta är nämligen en av de checkpoints som ingår i ”Höstutmaningen”. Maria i Tjejklungan i Lund blev inspirerad av mitt inlägg om en tävling som Cykellistan m.fl. i Jönköping ordnar och drog snabbt igång en liknande utmaning här i södra Skåne. Tanken är att man cyklar till 8 av 14 angivna checkpoints, tar kort på sig själv där och publicerar på Ínstagram eller Facebook. Fina priser finns att vinna från DeGaVi Cykel i Lund. Mer info här för den som är sugen på att vara med. Öppet för killar också såklart, även om det är Tjejklungan som arrangerar.

Det var en alldeles sagolik vacker morgon och jag tog vägen via Arrie, Hököpinge och Vellinge. I närheten av Hököpinge blev jag nästan påkörd av en traktor som skulle svänga ut på den i övrigt helt trafiktomma väg där jag kom farande. Han hade solen i ögonen och såg mig inte alls. It was a near miss. Den vänliga bonden stannade dock en bit ner längs vägen, hoppade ut och frågade hur det var med mig. Vi hade båda hjärtat i halsgropen, pustade ut tillsammans en stund där i solen och önskade sedan varandra en god dag. Tänk om alla bilister hade samma inställning!

Spegelblankt. Magiskt. Arrie.

Även om de yttre förhållandena var helt perfekta (vad gäller väder menar jag – traktorincidenten kunde jag förstås varit utan, även om bonden var trevlig) kände jag nästan på en gång att benen var lite tröga. Hm, förkylning på gång kanske? Tänkte att jag fick ta det lite lugnt helt enkelt. Kändes rätt bra ändå, bara en gnutta trögt som sagt. Vid Arrie stannade jag och tog kort på den här spegelblanka lilla sjön. Det syns knappt på bilden, men det ligger en liten vit eka förtöjd uppe vid trädet till höger. Även innan jag blev skånebo tyckte jag om vindstilla dagar och stilla vatten. Nu, som skånebo (och som cyklist) är det näst intill magiskt. Så vackert. Hursomhelst, när jag skulle hoppa upp på cykeln igen la jag märke till ett mystiskt ljud från bakhjulet och upptäckte att ena bromsbelägget låg an mot fälgen och skrapade. Justerade lite försiktigt och vips så var trögheten i benen som bortblåst! Det var alltså bromsen, inte benen, som orsakat motståndet och plötsligt kändes 30 km/h i stället för 26 km/h som dagens komforttempo. Kan det ha varit bromsen som var orsaken till att jag släppte snabbklungan på väg hem från torsdagens backträning? Även om jag kanske inte hade räknat med att orka hela vägen i deras vråltempo tycker jag nog att jag borde ha hängt på lite längre än jag gjorde, trots att jag precis hade gasat på rätt bra sex gånger upp och ner i Minnesbergsbacken. Vi kan väl säga att det var bromsen då också, inte benen. Bra.

Klaffbron i Höllviken – check.

Från Hököpinges åkrar och vänliga, blåställsklädda bönder fortsatte jag mot Höllvikens pastellfärgade pikétröjor och marininspirerade shorts. Det var faktiskt både slående och lite komiskt, hur homogent ett samhälle kan framstå, och vilken bjärt kontrast det kan vara mellan två platser som bara ligger några minuters cykelväg (kändes det som) från varandra. Jag kom i alla fall fram till klaffbron, tog mitt kort, åt min banan och rullade sedan hemåt igen för att påbörja födelsedagsfestbestyren inför kvällen. Sju sköna mil blev det på säsongens kanske sista kortärmsrunda.

Dagens tur i dofter: dagg, rykande gödselhög, ljung, hav, äpplen, åkerjord.
Dagens tur i djur: minihästar, stora ståtliga hästar, får, tjädrar, katter, mördarsniglar.