I förrgår kunde datumet skrivas till den elfte april. Mitt i tidig vår vilket avspeglade sig i väderleksförhållandena. Vårvindar friska brukar det sjungas om. Det var det! Synnerligen friska och lägg därtill runt fem grader i skuggan. Men uppehåll och mestadels sol gjorde det till en vacker om än blåsig dag. En typisk cykeldag!
Dags att återuppväcka en gammal träningsform under nytt namn: “Vindervaller“. Det går i all enkelhet till så att man dylika dagar letar upp en kortare rundbana. I det här fallet åtta kilometer. Kör man sedan den utvalda banan kommer naturen bjuda på intervaller vare sig man vill det eller ej. Inledningsvis motvind i det här fallet, sen kraftig sidvind, medvind och ja ni greppar konceptet.
Vissa delar av banan ger således hårt motstånd och andra bjuder på glädjestunder. Dessemellan blåser det bara. Som alla cyklister är medvetna om kan även sidvind vara en smula avig. Någon jämn fart är omöjlig att hålla.
Uppvärmning blev det från hemmet. Delvis medvind. Optimismen ökade i takt med kadensen. Det här blir en bra stund i sadeln hann jag tänka.
Men redan på det inledande varvet trodde jag något var fel. Det gick JÄTTETUNGT och gnisslade som f-n någonstans snett höger bakifrån efter ett par kilometer. Det som gick tungt visade sig vara jag och det som “gnisslade” var två kaptener från “Air Canada Goose” på ingående för kraschlandning. Efter att de nödlandat på intilliggande vattenspegel försvann oljudet.
Jag kom runt på det vis jag tänkt mig. Fem varv blev det varav jag gjorde något försök till fartökning under två av dem. Annars var tanken att det var vinden som skulle stå för det variabla motståndet. Den skötte uppgiften med den äran.
/ J – Vindflöjeln
#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt
