Vevpartiet, det enda rätta!

Jag upplever ytterst blandande känslor för stunden. Det var bröllop i helgen, en fantastisk tillställning där min bror och svägerska blev, om inte ett så åtminstone herr och fru. Och trots den lyckan lider jag idag av en vansinnig baksmälla. Huvudvärk och retligt humör.

Det beror inte på festligheterna utan sviterna efter gårdagskvällens debacle. Hur i helvete kunde det bli så här??

Är närmare tretton procent av den röstberättigade delen av svenska folket kompletta idioter? Eller är det en totalt missriktad protestaktion? Jag hoppas innerligt på det sistnämnda trots allt. På något sätt vill jag inte tro att så stor del av befolkningen är rasister, xenofober och allmänt antidemokratiska.

Vet inte i vilken ända jag skulle börja med att angripa härvan. Det är närmast ämne för en utredande uppsats och inte en blogg. Den sörjiga oaptitliga massa av felaktiga siffror, vridna argument och märkliga uppfattningar som utgör kärnan av SDs partiprogram är nästan omöjlig att greppa.

Jag vill bara inflika att de inte kan räkna och har fel i några av sina mest grundläggande hjärtefrågor  t ex vad gäller kostnad för migration.

Men viktigare är att deras människosyn är komplett befängd och rent ut sagt obehaglig. Jag tror på människors lika värde, mänskliga rättigheter och den demokratiska grundtanken.

Förutom rent konkreta förslag i realpolitiska frågor bör man kanske som väljare se över politiska partiers ideologiska hemvist och idéarv innan man lägger sin röst. Anser man verkligen att nationalpopulism sprungit ur en tradition av fascism och förföljelse är något som skall stödjas?

Och tvärtom vad många svenskar uppenbarligen anser är en av demokratins grundläggande pelare religionsfrihet. Det innebär konkret att t ex bygge av moskéer inte alls är något som skall röstas om förutom möjligen i en plan- och byggnadsnämnd. Det är en rättighet! Inget som skall debatteras. Demokrati handlar om grundläggande värderingar inte enbart om att rösta en gång vart fjärde år.

Förresten kan jag även passa på att påtala att yttrandefrihet inte alls innebär att man har rätt att säga vad man vill till vem man vill när som helst vilket många tycks tro. Den innebär enkelt uttryckt att du har rätt att exempelvis göra din politiska röst hörd utan risk för repressalier men mycket av det som kan sägas faller inom ramen för det som är åtalbart t ex förtal, hets mot folkgrupp etc.

Utöver den närmast tragiska utgången av riksdagsvalet som resulterat i en minst sagt komplicerad parlamentarisk situation så kan konstateras att några områden bör skämmas lite extra. Vislanda och Hjortsberga här hemma och ökända Sjöbo kan tjäna som exempel på samhällen som bör bära skämskudde och har gett inskränktheten ett ansikte.

När jag lugnat mig något kommer jag nog att bombardera SDs företrädare med mail rörande för mig väsentliga lokalpolitiska frågor som barnens skolgång, cykelvägarna till Sandsbro och annat praktiskt och konkret. Får se hur de hanterar realpolitik. Det har ju inte gått så bra tidigare. I Lessebo t ex har de två stolar de haft stått tomma. Nu får de fem. Som vanligt visar de totalt förakt för det demokratiska arbetet genom att inte dyka upp på möten, vara allmänt frånvarande eller helt enkelt rösta fel. Det sistnämnda kanske vi skall vara glada för. Utöver att visa på den totala inkompetensen hos dessa representanter så ger det bättre resultat än om de förstått enkla procedurer. Se bara på Karlskrona.

Det enda rätta partiet i skrivande stund är vevpartiet. Miljövänligt, ideologiskt sunt och samarbetsvilligt.

/ J – aktiv vevpartist