Projekt “Le noveau John” fortsätter och nu har vi trätt in i fysisk vecka två. Ute i världen har det börjat cyklas på riktigt kunde utläsas av Eurosports tablå igår. Här cyklas det inte än även om det första trevande försöket på en motionscykel har avklarats. Det är så nära jag kommer.
Däremot är det dags för tredje mötet med PT-Daniel och min andra vägning imorgon. En smula nervöst är det eller ja det är väl att ta i men lite nyfiken är jag allt på hur det skall gå. Spänningen är dock högst självpåkallad då jag med flit låtit bli att väga mig innan. Allt för dramatiken. Som ni förstår är jag understundom lätt att underhålla.
Någon form av kvitto på biljetten jag köpt till den långa resan blir det emellertid. Vi får se om det är en giltig sådan eller om konduktören kastar av mig. Jag har genomgående skött min träning och även börjat tänka på samt ändra mathållningen vilket jag hoppas är giltigt betalmedel.
Men så var det biten med “Personlig Trängare”, PT. En förkortning som alltid injagat en viss skräck i mig full av bilder som jag är av biffiga broilers som står bredvid sina adepter och på amerikanskt drill-sergantvis gormar in i öronen på dem att de minsann orkar lite till.
Nu är herr PT inte så mycket broiler och är tydligt inriktad mot kondition och funktionell styrka men ändå. Och inte skriker han mycket heller utan kommer mer med uppmuntrande tillrop. Men vem vet, han kanske dryftar sig till att höja på ett ögonbryn och se barsk ut. Det återstår att se.
/ J – väger tungt i debatten
