Ute tycker några av de små gråvarelserna att det börjar närma sig vår i alla fall. De sitter i buskarna och vrålar rakt ut att “nu är det f-n vår”. Hoppas de har rätt.
Det är i alla något cykelljusare när man förflyttar sig om morgnarna och det är tacknämligt. Barmarksbonusen värmer även den. Det börjar bestämt närma sig cykeltider även om man inte är hängiven vintercyklist. Nåja, om man inte har för ont då förstås. Återstår att se hur det går.
Ytterligare ett vårtecken har bevistats och det var årsmötet med sveriges gladaste cykelklubb – Lammhultcyklisterna. Stora och små frågor avhandlades och ett flertal frågetecken rätades ut och några kvarstod. Vi var inte rasande många med tanke på antalet medlemmar i klubben som nu med råge passerat trehundra. Alla tänker uppenbarligen inte på cykel i mitten av februari men nu börjar ändå säsongen snart.
På cykelfronten har annars det trevliga inträffat att Tobias Ludvigsson har tagit sin första proffseger i karriären. Har var snabbare än alla andra i Bességes på den avslutande tempoetappen samt totalt.
Det är roligt att röra på sig oavsett nivå vilket på ett fantastiskt sätt illustrerades av följande episod i förrgår.
Två barn i spänd väntan på lördagsgodis varpå lillasyster frågar hur länge det dröjer. Tio minuter blev svaret varpå hon blir tyst en kort stund och undrar om man skall räkna till sextio tio gånger då. Det kan du göra eller bara vänta en stund. Då böjer sig storebror fram och viskar i sin systers öra “Ska jag berätta en hemlighet? Tiden går fortare om man har roligt, kom så springer vi runt runt!”
Och bara för den sakens skull skall jag göra ett nytt försök att cykla senare den här veckan. Under tiden får jag nöta lite till på joggingskorna och på tv-soffan. De två inledande silvermedaljerna i OS har gett mersmak och det bådar gott inför inte minst stundande skidstafett.
/ J – letar efter mitten på februari
#cykligare #knivesandbikes
