Väder och vind
Att prata väder skall tydligen vara den ultimata formen av slöprat. Att samtala utan innehåll och mening förutom den uppenbara sociala funktionen. Den som myntade det uttrycket kan inte ha bott på nordliga breddgrader. Här är det ofta vädret som avgör hur en aktivitet utförs om alls. Och den pendeln kan slå åt båda håll. Fråga skidåkarna i världscupen exempelvis. De gör ju inget annat än att åka på konstsnö och ditforslade snöhögar. Sen har vi cykelpendlarperspektivet. Igår var det snorhalt och jag gjorde en god imitation av Bambi på hal is om än med något större skägg. Dimman som omgav Växjö hade liksom ramlat ned och fastnat på staden i halvsolid form ett tag. Jag funderade på om dubbdäck kanske ändå är ett alternativ. Men så tittar jag ut genom fönstret idag och tänker – NÄ. Det eftersom nämnda dimma nu har stigit upp ett par meter igen och för stunden bäddar in staden i ett decembergrått töcken som knappt adventsljusstakarna förmår penetrera. Nu sneglar jag på vädret inför kommande söndag då det skall donas lite med cyklar. I plural. Jag kommer att vara någon form av kaffe- och mekansvarig vid ett litet cykeltest som är tänkt att gå av stapeln då. Just nu lovar SMHI troligen mycket mer än de kan hålla. För att vara en dag i december ser det närmast somrigt ut! Runt tio grader varmt, inte för hårda vindar och ingen nederbörd. Sammantaget är det väl så nära perfekt man kan förvänta sig inför ett cykeltest vid den här tiden på året. Fan tro’t. Den som lever får se. Man skall inte ropa hej… märkligt vad många svenska uttryck det finns på det temat förresten. / J – försöker få tag i kung Bores kansli