Där står den och känner sig utanför och ensam i kylan.
Övergiven både av husse och vänner. Kylan visade sitt fula tryne igår morse och vips stod cykelparkeringen där pendlaröket bor om dagarna öde. Ehwazen visade sitt missnöje genom att på eget bevåg placera sig med hornen pekandes söderut mot varmare breddgrader.
Att fly känns som ett trevligt alternativ när termometern visar på -6 grader som i morse när jag skulle till jobbet. Halt hann jag tänka sen var jag var på väg.
Cykeln ville inte och stegrade sig nästan. Den längtade bort till andra tider. Tider med ljummen vind mot bara ben för ryttaren och aluminium för den levande velocipeden. Tider med doft av varm barrmatta och kåda där luften endast fläktar under granars skugga.
Idag istället en spektakulär soluppgång i rosatoner. Tyvärr övergick den efterhand i gråskugga och där är vi kvar.
Pendling ja, det och transportcykling är för stunden de enda formerna av cykling jag ägnar mig åt. Något jag sörjer men lite stökiga omständigheter har gjort att lusten för tappats för stunden. Den träning som bedrivs sker i gymmet. Så om det får jag förtälja istället. Men det får bli senare, nu kaffe!
/ J – om morgonen
