Det var en vacker dag. Den i onsdags. Som gjord för lite Mountainbike. Eller skogscykling som jag föredrar att kalla det då backarna är legio medan bergen lyser med sin frånvaro i mina hemtrakter.
Mitt i våren och världen börjar bli nästan smärtsamt grön. Skönhet vart ögat än ser. Jag värmde upp med att trampa mot stadens utkanter och ut på stigen mellan värmeverket och järnvägen. Hade någon vag ide om att cykla söderut. Där ska det ju vara ännu varmare sägs det. Fem minuter senare var punkteringen ett faktum. Luften gick ur fort så troligtvis var det genomslagspunka. Nästan nya däck utan hål eller revor i antydde det trots att jag inte märkt något. Ytterligare fem, kanske tio minuter senare, jag brydde mig inte om att öva snabbskifte av slang, var jag på väg igen. Det tog sin lilla tid att få i luft med nödpumpen dessutom. Ett stadigt “snakebite” bekräftade misstankarna jag haft om orsaken.
Sen blev det en del stig och lite tekniktrampande. Nu på lättare stigar än sist vis av erfarenheten efter att ha stått på näsan. Men det gick bättre idag generellt. Därefter ut på vägen i riktning mot Teleborg och dagens andra mål. Jag hade för avsikt att se på när andra svettades tempo. Det var nämligen dags för årets första deltävling i den lokala Tempocupen numera arrangerad av Wexio Velo. Jag brukar köra den men det får anstå till jag blivit av med lårkaka, fått tillbaka min racer och förvandlat magen från ballong till mer aeorodynamisk tempomage. Det vill säga inte i år.
På vägen dit blev jag efter att stannat för att trycka i lite mer luft i bakdäcket ikappcyklad av en bekant triatlet i 338 Smålands färger. Vi slog småpratandes följe några kilometer.
Väl framme kunde konstateras att det var ett dugligt gäng som samlats.
Bäst jag stod där vid starten och snackade cykel dök det upp ytterligare ett gäng kentaurer av annan ras. Den här gången från en skogsklan. Fethjulingarna dammade, bokstavligen, in på grusvägen där vi stod och min cykel och jag kunde inte motstå frestelsen att haka på. Efter en kort jakt var jag ikapp och med. Det var en onsdagsraid med Växjö Stigcyklister.
Kul att köra med dem som omväxling! Efter en del skogsåka blev en deltagare av med sitt växelöra som gick av. Under tiden det mekades ägnade sig en del åt teknikövningar.
Efter att ha väntat ett tag insåg jag att tiden löpte iväg och jag begav mig hemåt. Mer solokörning. Nu pannkaksplatt genom stan. Valde vägarna utmed södra Bergundasjön och Växjösjön. Synnerligen vackert i den begynnande solnedgången.
Hemkommen summerade jag lite över en och en halv timme MTB. Nöjd med det den här gången.
/ J – på grövre däck i tillvaron
