Träning - nya vägar och gamla spår

9 Okt 2013

Hade någon sagt till mig bara för någon månad sen att jag skulle börja styrketräna så hade jag trott att vederbörande hade varit mer än lovligt galen. Men nu är det faktum, ett par gånger i veckan verkar det bli och någon gång har det blivit mer än så. Känner mig aningen tvingad nu när jag fått ett anhörigmedlemsskap på ett halvår på Idrottskliniken.

Det går faktiskt bättre än jag trott och passar väl ihop med min sjukgymnastik som nu äntligen påbörjats. Muskelstyrkan är dock rätt obalanserad för att uttrycka det milt. När det gäller ”fria vikter” är det nog lagom med en tändsticka instucken i ett par äpplen men när det gäller benstyrka så talar vi om helt andra belastningar. Men någon gång skall det väl bli någon fysisk fason på mig också. För att underlätta den förvandlingen har jag även börjat springa igen. Får väl se hur länge knän och hälsenor vill vara med den här gången.

Dagens runda blev den ”vanliga” kommaigångrundan vilket innebär ett varv på gula slingan på det närliggande elljusspåret som är 4811 m runt och med sträckan dit och hem blir totaldistansen 6,25 km. Det känns lagom långt så här inledningsvis. Idag gick det väl någorlunda då jag skumpade runt på 33 min lite drygt. Försökte tänka lite på löpsteget och inte anstränga mig för mycket. Fokuserar mer på att komma igång än att springa fort. Några meter hinns även med på löpband då jag brukar värma upp med ett par kilometer inför varje gym-pass.

Det var inte en sådan där gång då man kände för att brista ut i språng men alltför illa var det inte och solen behagade glimta till vid något tillfälle. Annat var det förra löpturen då kände jag mig som en SUV – tung, klumpig och långsam.

Mellan dessa små eskapader har jag hunnit lyfta skrot några gånger som sagt och även avverkat en måndagstur i början av veckan som namnet antyder. Det är ”winter edition” varianten och den utgörs i huvudsak av Växjöruntrundan. Den här gången hade snabbgruppen tyvärr bestämt sig för att ändra sträckning och förlänga den lite, något som jag inte visste på förhand och därmed hade fel cykel för att klara på ett bra sätt. Mycket kan man säga om mitt pendlarök men bra på stig är den inte även om stigen är relativt snäll. Sen ströddes salt i såren när jag blev avhängd av tätgruppen. Körde en stund ihop med en doktor som också tappat rulle och därefter körde jag själv. Tyvärr behagade min lampa lägga av när jag befann mig i trakterna av Pene och resten av turen blev i princip svart. Som tur var hade jag med mig nödbelysning då jag misstänkte att detta kunde inträffa. Lampskräpet tar rätt lång tid att ladda. För att inte köra på något valde jag att köra asfalt ut till Sandsbro och tog en sväng över Fylleryd och Högstorp hem. Runt fem mil blev det till slut.

Går att konstatera att den här typen av måndagstur är helt värdelös på flera sätt. Det blir ingen bra träning och roligt är det inte heller. Skall det köras i ensamhet och i mörker finns betydligt roligare alternativ och sträckningar.

Nästa tur lär bli på en skogscykel och på gamla stigar. De nya vägarna får alternativträningen stå för.

/ J – hurtbulle

#cykligare #knivesandbikes