Egentligen är titeln lite missvisande då det rent tekniskt var jag som försvann. Eller inte ens det, jag visste vart jag tränade och hade koll på PT-Daniel också då han ägnade sig åt att springa det tämligen publika och inte så hemliga Göteborgsvarvet.
Dagens rubrik borde därför egentligen vara “Adepten som försvann” men det låter inte lika snärtigt i mina öron.
I vilket fall som helst hittade vi varandra igen under Måndagsturen då ett vänligt “hej” från kön hördes då jag stressat ned till torget för samling. Inledningsvis hade jag inte alls bråttom utan var tvärtom tämligen lugn efter att ha startat en timme tidigare för att hinna med min två och en halvmila förskarv. Den med utsikt över skog och sjö. Cyklingen gick bra förutom att det slumpade sig så att det ringde hela fyra gånger i telefonen. Samtal väntades och jag svarade därför varje gång. Sista gången surt och med barsk stämma och då visade det sig vara från polisen. Ett kort ögonblick funderade jag på vad i helskotta jag ställt till med i Kalmar men det visade sig vara en vittnessituation från förra året det handlade om. Kort förhör hölls där och då medan tiden till start inne på torget började rinna ut. Det blev därför tempokörning sista sex sju kilometrarna.
Jag och Daniel valde samma fartgrupp så det fanns tid att förhöra mig lite om loppet. Inte dagens då det är en känd runda utan hans Göteborgsäventyr. Vädret visade sig från sin bästa sida i helgen kanske ni minns. Tack och lov var det inte lika varmt som för ett par år sedan då alla fick värmeslag. Herr Evaldssons lopp artade sig till en början enligt plan berättade han och de första femkilometerspasseringarna var som de skulle. Men sen ville det sig inte riktigt. Tanken att öka farten något mot slutet och pressa ned mot tiden 1.23 tror jag det var om jag minns rätt, förbyttes i kamp. Istället slutade det hela på 1.26.42. Sekunder är svåra att knapra in om man ligger på sin egen gräns vart den än befinner sig. Den här gången tickade de iväg snabbare än önskat den sista biten in mot mål. Ett varmt grattis är på sin plats för genomförd insats.
Loppets utveckling kan jämföras med min träningssituation för övrigt. Jag har ett mål men vägen dit blir inte alltid som man tänkt sig och definitivt inte spikrak.
Sen är det roligt att se en personlig tränare som lever som han lär. Jag gillar Daniels prefix “konditions-” framför PT. Bakgrunden som orienterare, löpare och cyklist ger lite annan fokus än om man kommer från gymmet inbillar jag mig. Hur som haver passar inriktningen mig utmärkt!
Måndagsturen gick annars över förväntan och nu är det tionde cykelturen som av olika skäl är helt underbara. Nu har det övergått från enstaka händelse till klar trend. Det är roligt att cykla igen! Delar av det berodde den här gången på att vi var en tämligen jämn grupp på runt tio cyklister under ledning av Bobban som skötte uppgiften med den äran. Farten siktade mot de 34 och vägen dit var tämligen behaglig för min del i den efterlängtade vårvärmen. Sista biten kördes “fri fart” som brukligt är in mot Bergundastallet och vi tryckte på mot slutet både jag och Daniel som låg i täten in mot backarna som avslutar hela turen. Han sade efteråt att han trott att jag skulle släppa i motluten men istället blev det tvärtom. Jag är ju betydligt tyngre men å andra sidan hade jag inte ett Göteborgsvarv i benen. Men väl en temporunda i helgen. Mot toppen av sista backen blev jag upphunnen och omcyklad av två par starka ben. Emellertid lyckade jag sega mig ikapp dem och förberedde faktiskt en spurt där jag låg på rulle några hundra meter. Det blev inget av det på grund av hästmöte. Vi skrinlade planerna alla tre. Ingen vill ha ett par ton skenande hästar över sig. Troligen inte ryttarinnorna heller.
Nu skall jag utnyttja en för Växjö kondis-PTs hemsida ny kalenderfunktion och sätta upp mig på en tid. Gymmet väntar men det måste erkännas att idag blir det nog skogscykling efter avslutat Girotittande istället.
/ J
#cykligare #knivesandbikes #evaldssonpt
