Sommaren är full av repriser. Inte minst på TV och trendriktigt tänkte jag därför bjuda på ett gammalt inlägg i en förhoppningsvis återkommande serie som bjuder på “cyklighet” i olika former. Tips om turer, rundor eller områden som jag uppskattar extra mycket. Inleder gör den här texten om Snogeholmsområdet. Jag tyckte miljöerna var för vackra för att enbart ligga och skrota i ett arkiv. Särskilt när sommaren för stunden bjuder på tio grader och gråmulet i mina trakter. Så därför bjuder jag på lite inspiration från en tid tillbaks:
Omväxling lär förnöja enligt ordspråket och med det i åtanke kändes det rätt bra att sätta framhjulet i annan terräng än den steniga småländska granskogen. Kröp därför tidigt om morgonen in i bilen av barnen döpt till “Lille skutt” och begav mig söderut. Vädergudarna verkade ha vaknat på rätt sida och beslutat att jag skulle få i princip vindstilla och strålande sol med strax över de tjugo i temperatur. Förutsättningarna kunde vara värre.
Den här gången övergav jag Romeleåsen och siktade istället på Snogeholmsområdet en bit bort i skuggan av höjden. Jag har passerat där vid ett antal tillfällen med bil och tyckt att det ser ut som det finns misstänkt många stigar i området som måste undersökas.
Världen får inte vara ocyklad!
Parkerade först mitt i området och klev lite stelbent ur bilen efter ett par timmars färd. Det första jag hör var en gök som tog i för full hals bara en bit ifrån mig vilket kändes som ett tecken till att stanna. Men en överväldigande mängd myror fick mig att ändra mig. Att äta frukost och montera cykel i det sällskapet avstod jag ifrån. Kosan styrdes istället mot den närliggande sjön. Frukost blir bättre med kaffe och sjöusikt.
Jag satt där och sippade på min kopp med varm dryck och iakttog en stor gulröd bondkatt som latade sig i skuggan av en björk och for upp när matte, en gammal skånsk skrynkelgumma böjd som en ostkrok gick för att hämta ved. Mycket idylliskt.
Efter att i sedvanlig ordning ha monterat hjulen, oljat kedjan och kollat lufttryck i dämpare och däck rullade jag i väg. Det artade sig till att bli en varm och något kvav dag. Ingen vind på förmiddagen även om det blåste rätt friskt senare på eftermiddagen. Benen signalerade tidigt att det ävenledes skulle bli en svettig dag i sadeln av andra skäl. De tänkte trots de vidunderliga omgivningarna inte vara medgörliga alls. De var tunga.
Men det glömdes snart när jag hittade ett par sköna “flowiga” stigar som bar in i skogen. Först grus, sen en förvånansvärt slät barrstig i brunt. Sen färgkontrast – bitvis var sommaren mycket grön.
Hela området genomkorsas av ett flertal kortare markerade vandringsslingor och binds ihop av en längre led som sträcker sig runt utkanterna på området. Därutöver finns många ridstigar, mindre skogsbilvägar och några grusvägar. Dessutom passerar delar av Skåneleden här. Så det det finns många stigar att välja på. Det som gör det ännu roligare att cykla är att de bjuder på olika karaktär och underlag. Underlaget varierar från grus och sand till gräs, barrmatta, något äldre kalhygge och bitvis lite offroad.
En bit bjöd till och med på klippt gräsmatta! Den dök upp efter det att jag stormat fram ur djungelgrönskan från en lerig lite stig. Rundade kejsardammen och skrämde en fiskare som höll på att ramla i när min bakskiva skrek till. Jag sade “Goddag”.
Naturen var påtagligt närvarande och delar av den bet mig. Någon broms och hästfluga tyckte att jag var lovligt byte och attackerad blev jag även av vildrosor och brännässlor som siktade in sig på benen.
Sen lyckade jag under färds gång även få syn på mindre aggressiva invånare som en ekorre och bara en liten bit framför mig på en väg passerade en stressad grävling. En häger flög upp skrämd av mig när jag passerade en äng och på andra slingan ute på en tallmo jagade jag ett par korpar. De satt ovanför mig och småpratade och jag lade mig i konversationen. De blev då sura och flög till nästa träd varpå jag följde efter. Detta upprepades ett par gånger sen skällde de ut mig med hesa stämmor och svarta uppsyner.
Jag valde runda så att jag körde i ett par loopar där jag återvände till bilen för lunch på medhavd sallad efter ett par timmar. Sålunda stärkt fortsatte upptäcktsfärden. Inledningsvis cyklade jag längs med Snogeholmssjöns strand.
I lugnet hördes bilar. Ut ur skogen for jag och befann mig oförhappandes på RV13. Fasansfullt, asfalt mitt i min Mtb-runda! Jag kastade mig in på första bästa stig som bar åt rätt håll som hette “Kyrkvägen”. Den vindlade fram genom skogen och efter en tid passerade jag en mindre asfaltsväg och plötsligt var jag i en park jag tyckte mig känna igen. Aha, Sövdeborg! Välbevakat visade det sig. Skyltarna ljög inte, hundarna var inte att leka med. Bakom staketet väntade Cujos arga kusin.
Jag styrde bort från slott och hundar och in i grönskan igen. Gammal kulturmark med igenvuxna ekhagar och rester av staket som minner om svunna tider. Här var växtligheten enorm. Jag har aldrig sett högre ormbunkar i Sverige. De var bokstavligen manshöga och sträckte sig över huvudet på mig.
Så fort jag befann mig i skog och därmed i lä så var det riktigt varmt. Svetten lackade och jag började bli helt slut får väl medges. Ett bad hägrade. Sjön var varm och välkomnande.
Facit blev något över fyra mil stigcykling. Det får betraktas som ett gott dagsverke med tanke på de slöa extremiteterna.
Själen kände sig piggare i efterhand än vad benen gjorde.
/ J – nycyklad
#cykligare #knivesandbikes
