Understundom har man huvudet under armen. Ibland är det hjälmen som befinner sig där strax innan man oljar kedjan, kollar lufttrycket och beger sig ut på träningstur. Då kan det hända att man lägger ifrån sig huvudbonaden på bordet strax innanför dörren medan man pysslar med cyklarna. Och under de förutsättningarna kan det tydligen bli så att man beger sig iväg utan hjälm.
Det är nog ett bra omdöme om passformen att jag normalt inte tänker på den alls. Så det var inte förrän efter halva rundan jag upptäckte att huvudsaken var frånvarande. Lätt disträ som jag är strök jag handen över pannan för att rätta till glasögonen och hjälmen och upptäckte att den inte var där. Kändes märkligt och faktiskt en smula fel att cykla utan nu när man är van vid att köra med. När jag började cykla var inte hjälm aktuellt alls. Proffs körde möjligen med bananklase och barn hade börjat med frigolitlåda på huvudet. Tiderna förändras.
Turen gav annars en riktig smak av den svenska försommaren. Lagom varmt och en aning blåsigt men inte ett spår av de åskskurar som utlovats. Blomjäklarna stod där på rad och tjoade och skrek “Allez, allez”. Det var blått och det var grönt och lupiner överallt.
Som att cykla i attans vykort.
Rundan var tillika ett test för en f d bruten och numera läkt fot. C testade såväl styrkan i stygnen som i benen och det gav vid handen att det finns hopp för båda. Vi höll oss till den tänkta tiden på runt tre timmar och jag måste tillstå att jag känner mig mycket nöjd med dagens värv. Särskilt med tanke på att jag nu kört några dagar i rad. Cykellusten börjar så sakteliga infinna sig.
/ J – snart på hjul igen
#cykligare #knivesandbikes
