Problem i stereo - så här skall det inte låta!!

16 Apr 2014

Först tyckte jag att Bettye Lavette lät lite väl hes och soulig när jag skulle dra igång lite musik på datorn för att fira den lediga vårdagen.

Sen hade jag tänkt visa något klipp från Tuben för barnen inför stundande åk av nya Lisebergsattraktionen Helix. Men inte ens en berg- och dalbana skall rassla och dåna så jävligt – då vill inte jag åka med. Misstankarna började bli högre än looparna i det här fallet men man vill inte vara negativ.

Det sprakade och hade sig så jag misstänkte först oxid på volymkontrollen eller något liknande. Tills jag vred upp från minimivolym vill säga. Då var tyvärr alla tvivel som bortblåsta, liksom bas/mellanregistret.

Tog av dammskydden på mina trogna gamla P1:or som tjänstgjort som datorhögtalare i ett antal år och överlevt fem flyttar. Nu är jag ingen tekniker eller ingenjör. Men så där skall det inte se ut. Det var ett stort hål i den ena gummiringen runt elementet.

Blåst P1:a
Blåst P1:a

Det har uppenbarligen fått sig en smäll och sen upptäckte jag att gummikanten helt sonika torkat. Tror inte att jag orkar lägga ned arbetet som krävs för att restaurera de högtalarna. Visst det går att limma om kanterna men det är inget jag gjort förut. Det ekonomiska värdet kommer inte i närheten av affektionsvärdet. Vi har haft mycket kul genom åren de här Britterna och jag.

Som tur var samlar jag på skrot och hade ytterligare ett par högtalare ute i förrådet. Ett par gamla Danska Octab jag fått av en vän. Så ut i boden för att gräva fram dem bakom gamla cyklar, badringar, tomkrukor och en ryamatta.

Väl inkopplade sprakade det nästan lika friskt som innan. F-n! F-N också!

Dubbelkollade nu med hörlurar istället och mycket riktigt, något hade hänt med förstärkaren också. Det sprakade oavsett vilket ingång jag valde att koppla datorn till och oavsett vad volymkontrollen ställdes på. Svårlöst med andra ord. De vanligaste orsakerna till missljud delvis eliminerade. Plockade då raskt isär hela fanskapet för att se om jag möjligen hade en sån tur att det berodde på något så uppenbart som en lös kabel eller så. Det hade jag inte. Den såg hånfullt fin ut vid en okulärbesiktning.

Då fick min Proton AM-452 åka ut även den. Dessvärre har den ännu högre nostalgivärde än högtalarna då det var den första riktiga förstärkare jag köpte för hopskramlade sommarjobbspengar en gång i tiden.

Lika skrotfärdig förstärkare?
Lika skrotfärdig förstärkare?

Även en extra förstärkare fanns i gömmorna, en gammal Proton A-10. Ut i förrådet igen.  Dessvärre tar den inte banankontakter för högtalarkablarna utan har bara klämlist på baksidan visade det sig när jag kopplat in den till datorn och fått i elkontakten i väggen. Det var en detalj jag inte mindes. Så iväg med de finare kablarna och ut på skattjakt i förrådet igen. Nu började jag tappa räkningen på antalet turer dit. Ett par extra kablar utan lödda kontakter gick att uppbringa.

Men säg den lycka som är beständig eller ens kortvarig. Efter att  återigen ha anslutit förstärkare, högtalare och dator med varandra var det dags för nytt provåk. Jodå….spraket var borta.

Det lät bra, fast tyvärr bara på en högtalareSåg då att en sladd halkat ur när jag flyttade tillbaks soffan. In med den på plats igen. Det hjälpte inte ett dugg. Det låter fortfarande bara från vänster. Suck!

Så nu vete tusan…goda råd är dyra.

Och ja – det är sant som det sägs: Olyckor kommer sällan ensamma. De kommer i stereo. 

/ J – halvsidigt döv

#cykligare #knivesandbikes